Så grep han henne i armen, och det bar av rätt ner i mörka jorden med dem genom en gång så svart och lång som natten, och Stina Maria tänkte: ”Aldrig såg då jag maken till rävgryt, detta blir väl min död.”
Och så var hon i de underjordiskas rike. Där sover de djupa skymningsskogarna, som aldrig rörs av någon vind, där sveper dimman tung över vida skymningsvatten som aldrig speglar sol, måne eller stjärnor, där är urtidsmörkret. Och där bor de underjordiska i bergens grottor och hålor.
Astrid Anna Emilia Lindgren, née Ericsson, (1907 - 2002) was a Swedish children's book author and screenwriter, whose many titles were translated into 85 languages and published in more than 100 countries. She has sold roughly 165 million copies worldwide. Today, she is most remembered for writing the Pippi Longstocking books, as well as the Karlsson-on-the-Roof book series.
Awards: Hans Christian Andersen Award for Writing (1958)
Stina Maria och hennes farfar älskar gårdens fluffiga får. Men en dag tar räven dem alla; och alla på gården är förkrossade. Men ingen är nog så förkrossade som Stina Maria och farfar. Till vilka får ska de nu kunna sjunga sin lilla ramsa? De längtar så efter fåren även fast de vet att längtan inte kan ge tillbaka liv; hur mycket de än längtar.
Men när farfar inser att han lämnat kvar sin käpp utomhus skickar han iväg Stina Maria. Det är dimmigt ute och vid den stora stenen på gården möter hon någon som trots allt kanske kan skaffa tillbaka alla hennes kära får...
Tu tu tu! är en spännande liten historia med nordisk mytologi som känns så hemma och bekant trots att jag inte hört om just dessa varelserna förut. Men det jag gillade mest med novellen var nog vänskapen mellan Stina Maria och hennes farfar. Det påminde mig om min egen farfar (men även min mormor) lika mycket som det fick mig att tänka att det kanske inte är så dumt att en dag bli farfar.
Det finaste var på något sätt den förståelse hennes farfar hade när hon tillbaka efter sin tid hus skuggvarelserna. Jag skulle gissa på att det finns någon specifik symbolik som Astrid använder sig av här men för mig är det helt enkelt en liten fin berättelse om skogens uråldriga mysterier.
Fin berättelse. Jag uppskattade hur Astrid nästintill framförde djurrättsliga tankegångar om fåren och hur de kände inför att bli avklippta ullen. Det var ett uppfriskande perspektiv i en barnberättelse. Anspelningarna på gammal mytologi var också en uppskattat komponent i berättelsen.