Efter sin mammas död tappar Ronja fotfästet. Hon sover dåligt, vardagen flyter ihop och vinet har blivit mer vana än njutning. Men mitt under Majlis begravning dyker ett oväntat brev upp, som inte är ett avsked – utan en inbjudan, Ronja inte alls känner sig redo för.
Ändå sitter hon där, på planet söderut. För att väl framme inse att hon inte är ensam. Majlis frispråkiga granne och vän, Sivan, har nämligen fått samma inbjudan.
Till Italien. Och ett gammalt stenhus mitt bland Toscanas böljande kullar. Resan de skulle ha gjort tillsammans, men som aldrig blev av, visar sig vara Majlis hemliga arv.
Tillsammans börjar de ana att hon inte bara lämnat ett tomrum efter sig – utan också en sista berättelse som väntar på att bli upplevd.
Under samma sol är en fristående uppföljare till den rosade romanen Mellan himmel och här, vinnare av Årets Feelgood 2025.
En varm och livsbejakande roman om sorg, vänskap och modet att börja om. En påminnelse om att meningen sällan väntar på oss vid slutet av berättelsen, utan gömmer sig i de små ögonblicken som växer fram mellan raderna.
Jag har sträckläst den vackra och berörande berättelsen ”Under samma sol” av Cassandra Brunstedt. Det är en stark, varm, livsbejakande roman om sorg, saknad, vänskap och att ha modet att börja om när allt ser som mörkast ut. Det här är en bok som grep tag om mitt hjärta och fick det att svämma över av känslor. Jag kände så mycket ömhet, värme, förtvivlan och hopp för de båda karaktärerna Ronja och Sivan som går igenom en djup sorg och saknad. De har olika sätt att hantera förlusten av sin älskade Majlis och svårt att mötas i det mörker och tomheten som omger dem.
Glada godmodiga Sivan gör allt för att nå fram till Ronja som känner sig kvävd av alla förväntningar och krav. De är omgivna av en idyll, men har svårt att ta till sig den till en början. Majlis gör sig påmind till dem genom att leda dem framåt och se ljusare på tillvaron. Vi får också följa henne i en tillbakablick på Majlis uppväxt som formade henne.
Cassandra kan verkligen sätta ord på det de tre kvinnorna går igenom och tar oss med ner i djup förtvivlan och till högsta glädje. Som läsare följer jag med dem genom dessa känsloyttringar som berör och inger förståelse och hopp. Boken är en fristående uppföljare till ”Mellan himmel och här” och precis som den är det här också en djupt drabbande och vacker roman som är en fantastisk läsupplevelse. Här finns välbeskrivna karaktärer, livsresor, vackra miljöer, god mat, värme, hopp och kloka livsvisdomar att ta med sig och fundera vidare på. Att leva nu och sluta vänta.
Varm och kall på samma gång. Emellanåt kunde jag bli arg på Ronja för hennes känsloutbrott mot Sivan, som bara ville väl. Men jag förstår också att sorg gör allt möjligt med en, och att ilskan ibland ligger närmre än tårarna. Tyckte verkligen det här var en perfekt vårbok som med sitt fina språk berör. Rekommenderar den särskilt till er som förlorat en förälder, men lika mycket till er som har en person i er närhet som har det.
Brunstedt använder språket på ett väldigt fint sätt. Det imponeras jag av i denna bok. Tyvärr är det den enda behållningen av boken. Det tar alldeles för många sidor innan storyn kommer igång, Sivan känns för extrem och tillbaka-blickarna till Majlivs barndom och liv gör varken från eller till. Tack vare språket ger jag ändå boken betyg 3 av 5. Rekommenderar jag boken? Nej, tyvärr inte. Brunstedts första bok - En enkel till Indien - läs den istället!