Det vi uppfattar som verklighet skiljs från det fasansfulla och ofattbara av en tunn hinna. Vi lever i tron att världen är stabil och begriplig. Att det finns gränser. Men bakom det välbekanta väntar något bortom förståelse och kontroll, något som inte kan hållas borta. Vad händer när hinnan brister och tryggheten ger vika?
En otrolig samling. Jag tror på allvar att det här är bland det bästa skräck-Sverige haft att komma med under de senaste åren, och deluxe-utgåvan är så snygg att jag lämnar den framme med flit. Bara för att visa upp den.
Det här är ett par av mina favoriter:
Dunkel skog - Jonatan Olofsgård
Oj, vilken fantastisk och unik idé! Det är sällan jag läser en skräckis som har en varelse jag aldrig förut sett, men Modemet känns helt unik. Storyn påminner om en skräckversion av Arrival, och jag kan inte tänka mig en bättre komplimang än det. Så fort jag läst klart köpte jag de två andra böckerna av Olofsgård. Önskar dock att jag läst Dante. Då hade jag nog fått ut ännu mer av novellen.
Klockorna i Eastbourne - Helena Dahlgren
En epistolär novell som dryper av referenser till klassisk skräck. Det är Dracula, Lovecraft och lägereldsskräckis på en och samma gång. Det märks verkligen att Helena älskar engelsk litteratur och trots att jag saknar en anglofilådra, älskade jag den här novellen. Både för dess skräck, och för dess härliga resereportage.
Patienten - KG Johansson
Rädsla för evigheten och det abstrakta är svår att gestalta, men KG Johansson lyckas. Det är en ryslig dialog, där Bitte långsamt bryter ned Annikas psyke, och det är så oerhört bra gjort. Speciellt för att vara en av samlingens kortaste noveller. Mycket möjligt är det också en av de bästa.
Trygghet och tillförsikt - Linnéa Wikman
Stavmixer mot handflata alltså... Linnéa Wikman har tidigare tagit en välskriven novell och skrivit om den till en kortroman. Jag hoppas, hoppas, hoppas verkligen att hon gör samma sak med Trygghet och tillförsikt. Novellen är en tredje akt av någonting större, där flickor tvingats till försiktighet plötsligt exploderar. Men trots det, inte får genomgå personlig utveckling. Det är blodigt, rått och det enda jag vill är att få en längre version där jag får se mer av flickorna och lägret.
En liten ondska - Frida Windelhed
Jösses, vad Frida kan skriva. Hon lyckas bygga upp en så bra relation mellan Lovis, Fanny och Boel, på ett sätt som bara får en att vilja ha mer. Det här är en novell som puttrar på i kuslighet innan den exploderar. Satan i gatan vad bra.