Vännen från Berlin

by Ingrid Hedström

År 2020 får författaren Kerstin Lidelius ett brev från en man hon en gång var passionerat kär i. Brevet är skickat från mannens dödsbädd och tvingar Kerstin att återuppleva sina stormiga ungdomsår av studentprotester och politisk aktivism i kalla krigets Europa. Men det ger också ledtrådar om sveket som fick Kerstin att hamna i Stasifängelset i DDR.

Och vad hände med den tyska väninnan som en höstdag lämnade Kerstin under en gatlykta i Berlin för att försvinna för alltid? Femtio år senare har Kerstin Lidelius aldrig slutat undra vad som egentligen hände. Eller vem som förrådde henne till Stasi.

Vännen från Berlin är en berättelse om vänskap, kärlek och identitet. Ingrid Hedström är prisad av kritiker för sin stilistiska skärpa och sina imponerande samhällsskildringar.

Ingrid Hedström är efter sin tid på Dagens Nyheter välkänd som utrikesjournalist och krönikör. Hon är också utbildad psykolog. Med tio hyllade kriminalromaner bakom sig räknas hon till den svenska deckareliten. Hon har även skrivit den kritikerrosade romanen Gick obemärkt förbi.

Ingrid Hedström har nominerats till Deckarakademins pris för bästa svenska kriminalroman. Lärarinnan i Villette fick Deckarakademins debutantpris, och Flickorna i Villette var också nominerad till bästa svenska deckare. Hennes böcker finns översatta till ett flertal språk.

Genres: Historical Fiction

872 pages, Hardcover

Published April 10, 2026

Reviews

[Magdalena Berger]

Missa inte den här boken. Har inte läst något liknande sedan Neapelkvartetten.

[Mia]

En fantastisk berättelse om händelser i Europa från slutet av 40-talet till nutid. Allt sett ur två flickors gemensamma och skilda liv och vänskap.

[Siv Karlsson]

Tegelsten men ack så bra! Levande intressanta karaktärer. Väver in o Fångar in hela Europas utveckling under min uppväxt.

[Jenny]

En bra och välskriven bok som genom berättelsens gång lyfter olika politiska skeenden och händelser, så det nästan blir en historielektion att läsa den! Men det som jag gillade i början av boken, att de olika karaktärerna och människor de möter, vrider och vänder på för- och nackdelar med olika ideologier och ståndpunkter, blir tunnare ju längre in i boken man kommer.

Inte sällan romantiseras kommunismen, fast människor beskrivs som rädda, missnöjda och förtryckta. Men värst är kanske hur terrorism slätas över med ”jag förstod hennes agerande lite bättre” när man får veta att en av terroristernas släktingar varit nazist och KANSKE dödat hennes mamma. Ett agerande som slutade i flera oskyldiga dör. Hur kan man förstå det?

Reflekterandet avstannar och huvudkaraktären, som tecknas som en djupt övertygad ”vänsterperson”, som hälsar på arbetarna med knuten näve och beskriver alla män i kostym som arroganta, säger också upprepade gånger att pengar inte är någon smal sektor för henne och hennes man. Vilket känns lite motsägelsefullt. Hon kan förverkliga sin dröm om att bli författare på heltid utan att oroa sig för sin inkomst, gå på vinbarer och köpa märkeskläder. Och, visst, man kan ändras med åldern, men än en gång, så hade jag gärna hört hur tankarna gick under denna omvandling. Om det nu var det? Eller var hon sådan hela tiden, men tycker att hon kan njuta av kapitalismens fördelar samtidigt som hon ser ner på andra som gör detsamma? Som sagt, jag har inget emot att en karaktär utvecklas genom berättelsen, men det hade varit intressant att följa processen. Nu känns andra halvan av boken lite forcerad, som om man just vill hinna trycka in så många olika politiska och historiska händelser från vår nutid som möjligt. Kanske borde historien skrivits i två eller tre delar, om man ville ha med allt? Nu blir det en lång bok, som tappar sitt djup i andra halvan, och det känns märkligt att en lång sektion berättas ur ett allvetande-perspektiv, medan resten av boken är skriven i första person. Detta förklaras med ”jag kände henne så väl att jag kunde läsa mellan raderna” när huvudpersonen läser ett brev som i sin tur är skrivet av en tredje person. Sedan får man veta i detalj, inte bara vad vännen har gjort, utan även känt och tänkt, under flera års tid.

Det som börjar som väldigt intressant och välskrivet känns hastat och mer grunt mot slutet. Ett gott försök till att skriva en episk berättelse men som inte riktigt når ända fram, enligt mig.

[Stina Sindahl]

Det är inte ofta jag tar mig an en sån jättetjock bok, en bok som är svår att ha i sängen för den ramlar åt ena eller andra sidan och för stor för att ta med på tåget, men nu var tid för denna fantastiska födelsedagsbok.

Två flickor, en svenska och en tyska möts under efterkrigstiden och de blir nära vänner. Det är utifrån dessa två boken sedan utspelar sig.

Vi följer dessa två i en tid där Europa är oroligt. Det händer otroligt mycket runt om i hela Europa, protester, demonstrationer, politiska rörelser, terrorattentat, motstånd och rädslor. Så intressant och lärorikt för mig att se hur historien präglade samhällen och individer, det kan man inte läsa sig till i en historiebok.

Mest tydligt blev övervakningssamhället i öst i romanen. Så fruktansvärt att leva under detta; att aldrig någonsin veta vem du kan lita på!

Riktigt bra roman, på gränsen till femma!

[Birgitta]

Ingrid Hedström skriver mycket bra. Språket är exemplariskt, hon har samhälleliga kunskaper och ett patos för de svaga i samhället. Hennes deckare är därför mycket läsvärda då de i första hand handlar om samhällsfrågor och inte om kriminalgåtor. Detta är en roman utan inslag av deckare. Flera huvudpersoner, födda under andra världskriget, följs. De lever i Sverige, Östtyskland, Västtyskland, Frankrike, Belgien, Portugal, under efterkrigstiden fram till nutid. Någon av dem är med i de flesta viktiga skeenden eller ögonblick som format nutiden. Jätteintressant. Motiverar nog bokens 873 sidor, men kanske kunde något tagits bort. Platsar t ex den mjuka revolutionen i Portugal tillsammans med studentuppror, fackföreningar i Sverige, murens fall? Detta är en bok som måste läsas, både av oss som minns en del av skeendet och av senare generationer. Hade gärna gett betyget 4,5.

[Anders Rosen]

Kerstin och Beate är två rödhåriga passionerade kvinnor som lär känna varandra genom Berlinbarnen då Beate en sommar kommer till Sverige. De delar passionen och drömmarna men för kampen på olika vis. Kerstin är introvert och intellektuell och kampen föds genom att läsa, tänka och känna. Beate är utåtagerande och reagerar på orättvisor hon möter. Vi får följa deras liv genom efterkrigstidens tumultartade historia i Europa. Båda resignerar och anpassar sig till slut men längtar tillbaka till ungdomstiden då svaren syntes mer självklara. Detta är en nyckelroman med klara paralleller till vår tid. Sökandet efter alternativa lösningar men där desillusionen till slut blir den bestående känslan.

[Pia Rosin]

En imponerande lektion om andea halvan av 1900-talet. Men alltför ordrik och en alltför ofelbar huvudperson för att jag ska känna sympati. De få, men orimliga, huvudkaraktärerna lyckas i boken vara närvarande vid precis varenda historisk händelse med nån typ av vänster- eller demokrativinkel. Lägg sen till lite väl förlåtande syn på terrorism så blir den här borgarbrackan sur.

[Charlotte Bergh]

Spännande och smått osannolik bok med personliga perspektiv av historiska händelser i Europa på 1900-talet. Jag uppskattade de utförliga personskildringarna i första halvan av boken, andra halvan var inte lika engagerande. Vackert språk och intressant, men på tok för lång.

[Nadja Olsson]

En översikt av ett liv inramat av efterkrigstidens Europa, med politiskt spel och civilengagemang. Tycker om hur hon skriver, rakt på sak. Även om jag tyckte om slutet så tappade jag dock intresse då och då. För mig kändes den för lång.

[Malin Kanflo]

3,5

[Eva Vikman]

Intressant skildring av Europas nutidshistoria men av någon anledning fångade det mig inte fullt ut

[Josefin Den skalliga kulturtanten]

Ett läsäventyr genom efterkrigs-Europa. Människoöden och historiska skeenden vävs samman till en rik berättelse, spännande från början till slut.