What do you think?
Rate this book
Min farsa var kommunist
”Pappas röst sjunger i mig som var det nyss vi satt vid elden här ute. Pojken var alldeles ny och jag fick höra skärvor av sådant som pappa själv bara fått brottstycken av.”
En dotter kånkar stenar i blåsten. Hon ska laga muren mellan sin tomt och pappans. Han som försvinner från radarn ibland. Plötsligt dyker han upp, arg och svettig och berättar om finska krig och hårda nävar. Hennes son slår ihjäl myror med en iver man bara kan hitta hos myrorna själva. Och på vägen till förskolan flyger stridsplanen lågt.
Genom alla tre drar skuggorna av det som ännu syns i pappans ögon, när han släpper allt han har för händer och bara glor, rakt in i elden.
Tove Folkessons nya roman Min farsa var kommunist är en berättelse om arv och frihet. Om en far som påstod att en annan värld var möjlig, och en dotter som försöker ta hand om den som finns. Där kajorna flyger norrut om kvällen, ljuset rusar över havet och det urgamla landskapet brer ut sig som en karg famn.
En dotter kånkar stenar i blåsten. Hon ska laga muren mellan sin tomt och pappans. Han som försvinner från radarn ibland. Plötsligt dyker han upp, arg och svettig och berättar om finska krig och hårda nävar. Hennes son slår ihjäl myror med en iver man bara kan hitta hos myrorna själva. Och på vägen till förskolan flyger stridsplanen lågt.
Genom alla tre drar skuggorna av det som ännu syns i pappans ögon, när han släpper allt han har för händer och bara glor, rakt in i elden.
Tove Folkessons nya roman Min farsa var kommunist är en berättelse om arv och frihet. Om en far som påstod att en annan värld var möjlig, och en dotter som försöker ta hand om den som finns. Där kajorna flyger norrut om kvällen, ljuset rusar över havet och det urgamla landskapet brer ut sig som en karg famn.
229 pages, Hardcover
Published April 15, 2026
About the author
Tove Folkesson
12 books25 followersTove Folkesson, född 1981, är författare och musiker. Hon debuterade med Kalmars jägarinnor 2014 och har sedan dess skrivit flera böcker och tilldelats bl a Svenska Dagbladets litteraturpris. Senast utkom Den stora kyrkan (2021). Tove Folkesson lever tillsammans med Hanna Folkesson på Öland. Badort är deras första gemensamma roman.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 3 of 3 reviews
May 5, 2026
Vackert språk men jag hade gärna fått lite handling också
April 26, 2026
"Han välter upp en sten och hittar liv därunder, han tycker att allt är intressant, ser ingen skillnad på ljus och mörker och det är honom de vill ha med i sina krig.
Det som hördes från skyttegravarna var hur soldaterna ropade på mamma."
"Min farsa var kommunist" av Tove Folkesson är (som alltid när Folkesson skriver böcker), en otrolig roman med poetiska rader och ordkonst. Det är en speciell känsla i Folkessons böcker som även kommer tillbaka här, något som sunddar på melankoli, nära naturromantik och vemod.
I "Min farsa var kommunist" möts tre generationer i en något trevande relation. Det är barnet, berättarjaget/dottern och pappan/farfarn. Pappan som alltid tycks vara påväg bort. Berättarjaget och hennes son som väntar. Sonen som upptäcker världen. Världen pappan och berättarjaget pratar om när de ses. Funderar över.
Och överallt, som en skugga över alla samtal och alla upplevelser finns kriget. De unga soldaterna som i nutid övar på det. Pappan med sina historier om sin finska pappa, som bär krigsminnen i kroppen. krigsminnen och historier som ska berättas vidare. Föras över från generationen som upplevde dem till en annan, kanske är det deras arv. Berättarjaget och sonen, arvet från en soldatson.
Och så är det en berättelse om att jaga sin förälder, om att försöka knyta an och förstå, även om föräldern är färdig med att vara just en förälder och även att föräldern helst drar sig bort, vill hålla sig undan. Att försöka nå fram, att försöka bygga på en relation. En berättelse om en pappa som helst lämnar och en dotter som vill hålla kvar.
"Du mår alltid bättre när du är här, skriver jag. Som en dumstridig unge skriver jag det."
Det som hördes från skyttegravarna var hur soldaterna ropade på mamma."
"Min farsa var kommunist" av Tove Folkesson är (som alltid när Folkesson skriver böcker), en otrolig roman med poetiska rader och ordkonst. Det är en speciell känsla i Folkessons böcker som även kommer tillbaka här, något som sunddar på melankoli, nära naturromantik och vemod.
I "Min farsa var kommunist" möts tre generationer i en något trevande relation. Det är barnet, berättarjaget/dottern och pappan/farfarn. Pappan som alltid tycks vara påväg bort. Berättarjaget och hennes son som väntar. Sonen som upptäcker världen. Världen pappan och berättarjaget pratar om när de ses. Funderar över.
Och överallt, som en skugga över alla samtal och alla upplevelser finns kriget. De unga soldaterna som i nutid övar på det. Pappan med sina historier om sin finska pappa, som bär krigsminnen i kroppen. krigsminnen och historier som ska berättas vidare. Föras över från generationen som upplevde dem till en annan, kanske är det deras arv. Berättarjaget och sonen, arvet från en soldatson.
Och så är det en berättelse om att jaga sin förälder, om att försöka knyta an och förstå, även om föräldern är färdig med att vara just en förälder och även att föräldern helst drar sig bort, vill hålla sig undan. Att försöka nå fram, att försöka bygga på en relation. En berättelse om en pappa som helst lämnar och en dotter som vill hålla kvar.
"Du mår alltid bättre när du är här, skriver jag. Som en dumstridig unge skriver jag det."
May 13, 2026
Den här boken är en sjunkbomb!
Igår kväll, när jag blev klar med den, skrev jag:
"En stor besvikelse. Väldigt poetiskt skriven, vilket inte alls fäster hos mig. Undflyende, liksom berättaren och hennes pappa. Sonen mer oförstört livfull.
Här har det kokats poetisk soppa på en spik. En bok om en oförlöst föräldrauppgörelse, något sorgligt, okuvligt och valhänt hos både pappan och dottern som berör, och hon får till slutet."
När jag nu varit vaken i i omgångar under natten och morgonen, så har pappan, dottern och hennes barn uppfyllt mig. Tre arketyper ur den öländska poesidimman.
Jag är också pappa och har en dotter. Jag är också kommunist. Jag är också en särling. Jag håller det nyfödda barnet inom mig mycket högt. Han överlevde ett förödande krig och att förkrossad bli levande begravd.
Samtidigt finns en stor skillnad; jag har postumt slagit ihjäl både pappa och mamma ett otal gånger. Och är förhoppningsvis nästan helt försonad med dem eller i a f med största delarna av mig själv.
Igår kväll, när jag blev klar med den, skrev jag:
"En stor besvikelse. Väldigt poetiskt skriven, vilket inte alls fäster hos mig. Undflyende, liksom berättaren och hennes pappa. Sonen mer oförstört livfull.
Här har det kokats poetisk soppa på en spik. En bok om en oförlöst föräldrauppgörelse, något sorgligt, okuvligt och valhänt hos både pappan och dottern som berör, och hon får till slutet."
När jag nu varit vaken i i omgångar under natten och morgonen, så har pappan, dottern och hennes barn uppfyllt mig. Tre arketyper ur den öländska poesidimman.
Jag är också pappa och har en dotter. Jag är också kommunist. Jag är också en särling. Jag håller det nyfödda barnet inom mig mycket högt. Han överlevde ett förödande krig och att förkrossad bli levande begravd.
Samtidigt finns en stor skillnad; jag har postumt slagit ihjäl både pappa och mamma ett otal gånger. Och är förhoppningsvis nästan helt försonad med dem eller i a f med största delarna av mig själv.
Displaying 1 - 3 of 3 reviews