Det är första helgen i juli och äntligen är det dags för väninnornas årliga långweekend. Den här gången är det Gabriellas tur att stå för värdskapet, och valet faller på hennes föräldrars sommarstuga - ett idylliskt, men ensligt ställe vid en stor sjö utanför Bollstabruk i Ångermanland.
De är redo för sol, bad, god mat och att bara njuta av varandras sällskap under de stekheta julidagarna. Men friden är kortlivad. Redan efter ett dygn börjar märkliga saker hända, och den avslappnade stämningen byts snabbt ut mot paranoia. Misstron gror mellan vännerna, stämningen blir uppjagad och det som skulle bli en perfekt minisemester förvandlas till en mardröm de inte kan ta sig ur.
Lönndörren är en gastkramande psykologisk thriller. Jag kunde inte sluta läsa när jag väl hade börjat, och jag slukade den på ett dygn. Möjligen var det lite för snabbt, den hade tjänat på att läsas något långsammare. Men jag ville ju veta vad som skulle hända. Det är högt tempo redan från starten, och inte minst vad Elli råkar ut för på sin resa spelar på många av mina rädslor. Vistelsen i stugan, där det börjar hända oförklarliga saker, skapar också starkt obehag. Som det ska vara i en psykologisk thriller.
Lönndörren handlar om vännerna Gabriella, Agnes, Sandra, Unni och Elli, som träffas en gång om året för att umgås utan partner och barn. Den här gången är det Gabriella som står värd, och de ska vistas i hennes föräldrars stuga i Ådalen. Fyra av dem bor längre söderut i Sverige och samåker till stugan. Elli som bor i USA är försenad och åker upp ensam från Arlanda.
Jag gillar persongalleriet i Lönndörren, med de fem kvinnorna i centrum. Att de får omväxlande vara röster i kapitlen driver historien framåt. Det är också effektfullt när en person försvinner och inte får några egna kapitel längre. De kursiva kapitlen med en okänd berättare är ett vanligt grepp numera, men jag tycker Susanne Fellbrink utnyttjar det väl. Dagboksanteckningarna som är invävda kompletterar bilden. Susanne Fellbrink är mycket bra på att teckna mänskliga relationer, och det stärker spänningen i Lönndörren och gör karaktärerna intressanta.
Ett ytterligare plus för mig är miljön i Lönndörren. Den utspelar sig i Ångermanland, och lite speciellt underhållande är att Ellis genväg är exakt den väg vi brukar åka upp till Sollefteå ganska ofta numera. Miljön kring stugan är levande beskriven, och alla som har vistats i en sommarstuga i en svensk skog kan säkert leva sig in i stämningen. Att få vara ifred har också effekten att man är isolerad, och nog är vi en del som tänkt tankarna som letar sig in i Lönndörren. Vem finns där ute i skogen?
En till del är planerad i serien Semestermorden, Istappen, och den ska komma i oktober redan. Som jag förstår det är böckerna i den här serien fristående. Oavsett så ser jag fram mot att läsa den. Har du inte läst något tidigare av Susanne Fellbrink så kan jag rekommendera både deckarna om Cilla Fallander och hennes feelgoodserie.
Betyg: 4 av 5. . Författaren Susanne Fellbrink har gett ut drygt ett tiotal böcker, men den här boken, Lönndörren, är den första boken som jag har läst av henne. Men det är definitivt inte den sista, för jag tyckte riktigt mycket om den här boken. . Lönndörren är den första delen i en bokserie som kallas Semestermorden. Nästa bok i serien heter Istappen, och kommer ut till hösten, och den kommer jag absolut att läsa. . Jag rekommenderar verkligen denna bok, som var mycket välskriven, väldigt spännande, riktigt otäck, gripande och berörande, och otroligt svår att lägga ifrån sig. . Jag varvade e-boksläsning med ljudbokslyssning, i 1,25 hastighet, mycket, mycket bra inläst av min stora favorit Lo Kauppi. .