Kapitalet

by Therese Bohman

Emma jobbar på en populär förskola på Södermalm, där maten är ekologisk och kreativiteten står i centrum. Alice är bloggare och influencer, med en perfekt ljussatt tillvaro som ter sig oklanderlig utifrån.

När Alices dotter Stella börjar på förskolan blir de två kvinnornas vägar alltmer sammanflätade. Snart har Emma både familjens förtroende och nyckel till deras hem, samtidigt som hennes relation till Alice pendlar mellan förakt och beundran, besatthet och kanske till och med förälskelse.

Ju närmare Emma kommer, desto mer vill hon ha: inte sakerna, inte pengarna, utan tillträdet. Att få vara den som ser bakom fasaden. Hon har följt Alice länge nog för att veta var sprickorna finns.

Therese Bohmans nya roman Kapitalet är en samtida psykologisk roman om begär, klass och parasociala relationer – och om hur långt en människa kan gå för att få känna sig sedd.

Genres: Swedish Literature

190 pages, Hardcover

Published September 3, 2026

About the author

Therese Bohman is an editor of the magazine Axess and a columnist for Expressen and Tidningen Vi, writing about literature, art, culture, and fashion. She lives in Sweden.

Reviews

[Online Stig]

Jag tänker ofta att therese bohman är sveriges mest underskattade författare. Synd att det är så!

[Tilly och kisen läser]

Emma jobbar på förskola och följer influensern Alice som gått från 10-talets hudnära, personliga blogginlägg till 20-talets i betalt samarbete med-poster på instagram. Relationen befinner sig på avstånd tills Alices dotter Stella börjar på förskolan där Emma arbetar. De får fin kontakt, stella och emma, vilket resulterar i att även emma och alice gradvis kommer varandra närmre.

Deras relation jobbar för snabbt. Som för att understryka att alice är apan som känner ingen — barnets barnvakt blir bra som vän. Inget tyder på att de hittar varandra, inga likheter uppdagas som motiverar Alices närmanden till Emma förutom det faktum att hon betalar henne och att hon därför är där.

Berättelsen är platt. Hela linjen är ointressant, varför skulle jag vilja läsa om influensern alice när allt jag vill med läsningen är att fly en plastig tillvaro. Det är banalt och ointressant, två platta karaktärer möter varandra och relation uppstår som varken är byggd på intresse, romantik, vänskap eller samförstånd.

Vad vill boken säga? Mot slutet av boken åker de nyfunna vännerna/kollegorna iväg till Venedig för att slappna av, men under resans sista dagar låser Emma in Alice på badrummet i den hyrda Airbnb-lägenheten. Vad är det? Ett straff för allt alice har som inte är emmas. En tryckkokare av tomt? Hon är genomgående så irriterad på Alice, jämför den tillfixade med den verkliga men lyckas inte någonstans hitta värme. Det är en fylla som agerar men en nykter som låter alice sitta kvar inlåst, det är otydligt i boken var detta vrede kommer ur, helt plötsligt och okommenterat blir hon en annan.

De reser hem och stella byter förskola. Snipp snapp slut på den boken och den relationen.

Den är lättsmält, sätter sig inte på tvären, utmanar inte läsaren. Det känns som Norstedts storsatsning på lättillgänglig litteratur att lyssna till, snarare än att tänka till.

Är kanske oförtjänt hård eftersom jag slutat läsa dåliga böcker :-)))))))) skoj åt sidan, jag hade det här betyget på känn enbart baserat på bakgrundstexten, men en bra person jag litar på tipsade om Therese Bohman. Kanske ska jag bara läsa något annat av henne. Det kommer iaf inte hända på ett tag.

[Stina Arrhenius]

3,5🌟

[Sara Kelemit]

Influensers, jag fattar inte. Man vill ju ha ett eget utryck och egna tankar? (Eller, nu är jag von oben, hata mig.) Så jag borde gilla den här romanen. Både influensers och följare får en känga. Samtidigt blir det platt för mig, ingen person berör mig, inte ens barnet. … Du kan bättre Bohman, du är ju en av mina absoluta favoritförfattare. … Tänker på en annan roman på samma tema, en av de Vigan: Där barnen är kungar. Den berörde mig mer. Kommer ihåg slutet på den boken, helt fantastiskt. Läs den.

[Sofia Carlström]

Snabbläst och medryckande men något platt. Emma är lite smått besatt av Alice och Alice precis lika besatt av sig själv. Tycker de verkar utnyttja varandra? Vet inte vem jag sympatiserar med mest. Helt okej bok men inte mycket mer än så. 2,75 ⭐️

[molly hirschfeldt]

ha jag är så tidig på bollen att jag läser böcker som inte kommit ut än. tack norstedts. den här var kul, kanske lite banal, premissen rätt gjord, men välskriven

[Hanna]

Kanske 2.5 egentligen. Det roligaste var väl att hitta parallellerna mellan ~vissa elle-bloggare~ och Alice (skvallertråden om S B på flashback är i princip direktciterad, skäms jag för att veta, och listorna och outfitinläggen rakt av klippta från F W). Boken i sig har en vass underton som inte är så ~undersökande av samtiden~ utan mer ~kan dumma influencertjejer dra åt helvete det får mig att känna mig dålig att de har det som de har det~, lite som ett vanligt bloggkommentarsfält helt enkelt. Lite plattskojiga spaningar om hur "varje dag måste fyllas med mening" när man är influencer. Kändes dock lite fel i tiden, influencers blev väl ~ute~ nån gång när boken antaligen blev antagen, och alla spaningar är därmed spanade och gjorda i snabbare medier? Idk jag är som bekant inte gjord för samtidsromaner om sthlm men jag gillade andromeda och ville läsa bohman igen!

[Louise Lagerling]

Sträckläste boken med samma skämmiga känsla som när jag fastnar på Instagram. Vill ha mer men ändå inte. Den genomgående frånvaron av känslor och det sakliga rapporterandet av berättaren och huvudkaraktären Emma tvingade upp känslor i mig. Ridån gick ner när Emmas förebild Alice till slut krackelerade och fasaden rämnade. Emmas reaktion på det var en handling så fullständigt komprimerad av tillbakahållna känslor. Kanske från en hel livstid? Läsaren ges förtroendet att själv tolka dessa. Snyggt!

[David]

Läste nyligen Kött av Szalay där huvudpersonen alltid svarar "Okej." i all dialog. I Kapitalet är huvudpersonen ungefär lika grå. Något mer av en mus.

Men det stör egentligen inte jag har uppskattat båda huvudpersonerna. Det är snarare Bohmans val att inte utforska världen och bredda storyn något som känns tråkigt. Språket är det inget fel på, det är fortfarande målande.

Boken fungerar utmärkt som palettrensare.

[Sanne Jakobsen]

Fullkomligt älskade den här boken! En av Bohmans hittills bästa. I klass med Andromeda. Samma stilfulla stillsamhet som alltid men med drivet och spänningen och begäret. Och som alltid - inslag av konst. 10/10!!!

[picapica]

Som alltid med Bohman: stämningsfull, välskriven, tankeväckande. Intressant om det sociala samspelet, klassaspekterna, influencerkultur och ett litet obehag som ligger och skaver i bakgrunden. Toppen, som vanligt!

[Dan Forsberg]

Gillade Andromeda, så förväntningarna var höga. Mer än en svag trea bli det inte tyvärr. Influerarvärlden har beskrivits i många medier under flera år och det mesta är sagts. Trots allt en del intressant spel mellan karaktärerna med en oväntad händelse utan att säga mer…

[Madeleine]

Älskar hennes språk och tempo, men det som saknas här är en bra berättelse. Det är lite för enkelt och för snällt för min smak, jag skulle behöva lite mer djup.

[Ebba Lilja]

Bra bok, speciellt i början. Väldigt beskrivande och nog träffande för många kvinnor som vuxit upp med bloggvärlden vid sidan. Något udda slut som lämnade en del frågor.

[Tina]

Bra skriven, jag fastnade direkt. Även om berättelsen är ytlig. Men slutet är lite… annorlunda.

[Anni Brandström]

4 stjärnor!