Sent på natten brinner en läkare till döds inne på den slutna rättspsykiatriska anstalten Helix. Förhören med personal och intagna försvåras av patientsekretess och psykossjukdomar. Efter ytterligare ett dödsfall på samma avdelning accepterar Saga Bauer ett topphemligt uppdrag. Hon placeras som patient mitt bland de farligaste förövarna i Sverige. Joona Linna är Sagas enda kontaktperson på utsidan. Drottningen som gömmer sig på avdelningen visar sig ha ett hov av undersåtar – och hon lämnar offer efter sig i en snabbare takt än någon seriemördare tidigare gjort.
Lars Kepler is the pseudonym of critically acclaimed husband and wife team Alexander Ahndoril and Alexandra Coelho Ahndoril, authors of the No. 1 internationally bestselling Joona Linna series. With seven installments to date, the series has sold 13 million copies in 40 languages. The Ahndorils were both established writers before they adopted the pen name Lars Kepler, and have each published several acclaimed novels.
Nej men nu lägger jag ner den här serien. Det måste inte vara såhär grovt, det är bara vidrigt och tillför absolut inget. Mina första kepler-böcker var några av mina bästa läsminnen, men nu har makarna tappat det. Egentligen tappade de det för flera böcker sen, bara jag som varit en idiot och tänkt att det ska bli bättre lol.
Jag har inte ens ord. Språket, storyn, karaktärerna ingenting funkar. Jämfört med de första böckerna som var väldigt spännande så är det här helt osammanhängande. Onödigt mycket sexscener som tillför absolut noll.
Nej, så tråkigt! Jurek Walter igen?! Kan man inte hitta på en ny skurk istället för att återanvända samma gamla hela tiden? Dessutom är storyn inte alls i paritet med de tidigare böckerna. Riktigt synd, för serien har ju varit så bra.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Och med denna bok så slutar jag nu att läsa Kepler-böckerna. Allt i denna bok var överdrivet på ett sätt som gör den fullständigt overklig och omöjlig att ta till sig. Storyn föll platt och hela förloppet var förutsägbart. Har läst alla Keplers böcker och vissa har varit fenomenala, men dom senaste böckerna har successivt för varje bok blivit sämre och denna tog priset. Det som framförallt förstörde för mig var hur dom beskrev kvinnorna i boken vilket i stort sett bara var genom de ”sexuella” kroppsdelarna och överallt där dom kunde få in sex gjorde dom det och då på ett rent vedervärdigt sätt. Boken innehåller rena pornografiska delar som är så överdrivna och snedvridna att man tappar hakan.
Näe jag är så besviken. Hela boken är så rörig, långdragen, överdriven och hoppig. Kommer ihåg när jag var tonåring och läste Stalker och har aldrig varit så rädd av en bok nånsin. SÅ vill jag känna igen (oroväckande att jag vill bli så rädd) medan nu känner jag bara.. meh.
Medusa är utan tvekan Keplers svagaste roman hittills.
Förra boken var ingen höjdare, men jämfört med den här framstår den som ett mästerverk. Berättelsen känns mest som en uppvisning i sex och våld, utan vare sig överraskningar eller nerv. Handlingen dras ut av mängder av utfyllnad, upprepningar och idéer som känns återvunna från tidigare böcker. Det finns varken driv eller spänning nog att bära de många sidorna.
Nä den här boken behövdes faktiskt inte. Rörig, svag röd tråd, och onödigt många sexscener?? Tillförde noll. Man kan faktiskt bara avsluta en bokserie när den fortfarande är bra.
550 sidor av upprepningar, överdrivna vålds och sexscener och ännu mer upprepningar. Otroligt lat skriven och hela handlingen är så utdragen och uppenbar så man är nära att somna flera gånger. Fullkomlig slöseri med tid.
Så uttjatat koncept, överdrivet och dåligt skrivet. Löjliga sexepisoder som aldrig tar slut. Kan inte deckarförfattare sluta tvinga in sex i sina böcker?
📖 Medusa - Lars Kepler 📚 Del 11 i serien om Joona Linna
Nä men hörni, det här går inte längre, det är dags att pensionera den här serien nu. Egentligen efter den åttonde boken. När jag tittar tillbaka bland mina omdömen ser jag att jag avbröt läsningen av del nio och att jag tyckte att del tio var ok men inte mycket mer än så. Denna avbröt jag också. Den ger mig liksom ingenting.
Sex kapitel in: ok, den här boken är störd. Vad fan är det som pågår?
Visst att Kepler är kända för att vara extra allt men redan från start är den här boken så totalt utspårad och osannolik att det faller platt ganska direkt och jag blev bara irriterad när jag läste. Den mörka finessen är borta, kvar finns bara någon slags pengamaskin som pumpar ut ännu en bok bara för att.
Mitt betyg blir ett NEJ.
Inflik: om man ser till del 1-8 så är den här serien helt fantastisk och en all time storfavorit. Så har ni inte läst, ge er på dessa böcker! Men efter del åtta kan ni göra slut.
Det finns punkter då en serie är övergången och man passerar så gott som alla här. Det fanns en tid då denna seriens våld och sex gav mig en litterär pungspark...det var något jag satte som en kvalitetsstämpel att de här böckerna fick mig att gång på gång säga what the fuck halvvägs mot toat. Magin är inte där längre, vilket är oerhört synd.
Väldigt vad mycket det gnälls i recensionerna av den här boken här på Goodreads. Den är för blodig, den är för överdriven, den är för overklig, den är för snuskig. Snälla nån, har ni läst någon bok av Kepler innan eller börjar ni bara hipp som happ med den här?
Boken är inte ett dugg mer på någon av de här punkterna än vad Keplers böcker brukar vara. Det har alltid handlat om thrillers som balanserar på gränsen mellan vad som känns verkligt och vad som är för makabert och otroligt för att någonsin kunna hända. Och sexscenerna som äcklar så, vad är grejen? Det är två ynka små sexscener i boken - och dessa finns där av en anledning. De bidrar till handlingen på två olika sätt. Jäkla tur att ni inte läser en enda bok som trendar på Booktok. Ni hade fått en stroke.
Lars Kepler gör här det de gör bäst. Trots att boken är över 600 sidor lång är det en otroligt hög pace där saker händer HELA tiden. De har jobbat fram en storyline som aldrig pausar och trots att kapitlen är korta är det alltid svårt att sluta läsa. Och boken är exakt så skruvad som jag förväntar mig att en bok av Kepler ska vara.
Jag hade roligt när jag läste boken. Visst, det är inte Keplers starkaste verk. Vem antagonisten är är väldigt uppenbart i stort sett från de första kapitlen och när det uppenbarades på sida 450 blir jag inte ett dugg överraskad. Så twisten är inte det minsta stark. Jag störde mig ibland också på vissa upprepningar av handling i boken, som ibland kändes som att de publicerade ett kapitel i taget i någon tidning och var tvungen att berätta vad som hänt i tidigare kapitel. Men det är ingen stor grej. Jag hoppas också att det nu är tid för makarna Andohril att slå sina kloka huvuden ihop och hitta en ny vriden antagonist som kan plåga oss i några böcker framöver. Ämnet i den här boken är kanske lite överspelat även om jag älskat böckerna om svensk crimes kanske starkaste antagonist någonsin.
Åh herregud jag behöver nästa bok NU?? Det måste komma mer inget annat är okej
Storyn kändes lite osammanhängande och… överdriven?? Alltså det är inte lika lätt att koppla till verkligheten och något som faktiskt hade kunnat hända längre, vilket jag ändå tycker var fallet med föregående. Sen att scenerna blir grövre och grövre i mer och mer detalj är väl kanske inte något i min smak, det ger mig mest ångest lol. Men det ska inte kastas under mattan att jag verkligen slukades in direkt och verkligen ser fram emot nästa
Tyvärr aningen besviken på boken? Absolut spännande med plot twists men kändes ändå lite utdragen på nåt vis. Jag uppfattade storyn som repetitiv i förhållande till tidigare böcker, det fattades nånting nytt.
Det är tydligt att två författare delar på skrivandet - vissa delar saknar driv och förklaring medans andra scener är onödigt detaljerade och långa. Kepler slår knut på sig själva för att maskera den ihåliga storyn med närgångna grafiska beskrivningar om våld, sex och anatomi. Det är en blandning mellan ett manus som hafsats ihop för att kontraktet gällde för en bok till i serien och känslan av att man gett en 16-åring med litterära ambitioner fria händer att skriva en snuff-movie. Bitvis spännande, men mestadels märkligt.
En oikein tiedä, mistä aloittaisin. Olen lukenut kaikki Joona Linna -sarjan kirjat ja pitänyt niistä, mutta Medusa oli kyllä aivan älytön. Ja valitettavasti ei hyvällä tavalla.
Rakastan toimintaa ja jännityskirjallisuutta, eikä minua haittaa, että tapahtumia riittää tai että tarina on synkkä ja väkivaltainen. Päinvastoin. Mutta tässä toimintaa oli ahdettu kirjaan aivan valtavasti, käytännössä koko ajan. Kun jatkuvasti tapahtuu jotain äärimmäistä, jännitys ei enää kasva vaan alkaa turtua. Kaiken ei tarvitse olla koko ajan henkeäsalpaavaa, jotta kirja olisi jännittävä. Välillä olisi hyvä ehtiä hengittääkin.
Myös koko psykiatriseen laitokseen sijoittuva peitetehtävä tuntui lähtökohtaisesti aivan älyttömältä. Miksi ihmeessä tehtävään sijoitetaan Saaga, jonka mielenterveys on ollut koetuksella? Ymmärrän, että peitetehtävissä salataan tietoja ja henkilökunnan tarkkaileminen voi olla osa operaatiota, mutta missä kulkevat uskottavuuden rajat? Koko järjestely tuntui palvelevan ennen kaikkea juonen tarvetta saada aikaan lisää vaaratilanteita. Olisin kaivannut paljon vakuuttavampaa perustelua sille, miksi tällainen operaatio toteutetaan juuri näin.
Eikä ongelma rajoitu pelkästään peitetehtävään. Joonan oma toiminta on tässä kirjassa aivan käsittämätöntä. Hän vaikuttaa olevan niin sekaisin, ettei edes oma kumppani enää ota häntä tosissaan ja lopulta tämä johtaa kuolemaan. Tällaisen tapahtumaketjun pitäisi olla traaginen ja pysäyttävä, mutta minun oli vaikea suhtautua siihen vakavasti, kun koko tarinan logiikka tuntui muutenkin horjuvan.
Ja rehellisesti sanottuna en edes yllättyisi, jos seuraavassa osassa paljastuisi, ettei Valeria sittenkään kuollut. Medusan jälkeen tuntuu, että mikä tahansa on mahdollista, eikä välttämättä hyvällä tavalla.
Sitten on vielä Jurek Walter. Tämä kuvio on yksinkertaisesti puhkikulutettu. Jurek oli aikanaan todella pelottava ja mieleenpainuva vastustaja, mutta kuinka monta kertaa samaa uhkaa voidaan kierrättää? Jossain vaiheessa pitäisi uskaltaa päästää irti vanhoista asetelmista ja keksiä jotain uutta. Nyt tuntuu siltä, että sarja yrittää jatkuvasti ylittää itseään palaamalla tuttuihin uhkiin ja kasvattamalla panoksia entisestään.
Myös seksi ja väkivalta menivät mielestäni yli. En kaipaa jännityskirjoilta silottelua, mutta tässä graafisuutta oli niin paljon, että se alkoi tuntua tarpeettomalta. Äärimmäisyys ei automaattisesti tarkoita vaikuttavuutta. Jos järkyttäviä kohtauksia tulee jatkuvasti, ne menettävät lopulta tehonsa.
Kaikkein harmillisinta tässä on se, että olen oikeasti pitänyt aiemmista Joona Linna -kirjoista. Tiedän siis, että Kepler osaa rakentaa todella koukuttavaa jännitystä, uskottavia uhkia ja tunnelmaa, joka pitää otteessaan. Siksi tämä pettymys onkin niin suuri.
Medusa tuntui lopulta kirjalta, jossa kaikkea oli liikaa: toimintaa, väkivaltaa, seksiä, epäuskottavia ratkaisuja ja vanhojen juonikuvioiden kierrätystä. Kun samaan pakettiin lisätään Joonan harkintakyvyn horjuminen, en tiedä jatkanko enää sarjan parissa.
Tämä ei ollut minulle liian raaka jännityskirja. Tämä oli jännityskirja, joka yritti olla niin äärimmäinen, että unohti kaiken uskottavuuden.
Ja se on aika iso pettymys sarjalta, jonka jokaisen osan olen tähän asti lukenut.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Upplevde denna mer grafisk än Keplers tidigare böcker, tyckte verkligen den var obehaglig och äcklig bitvis. Men det hör ju till storyn också - som verkligen var grym. Gissade dock rätt tidigt vem som var gärningspersonen men blev chockad över förklaringen, så det var ändå positivt! Gillar Kepler starkt och Jonas Malmsjö är den enda som kan läsa dessa böcker, han är otrolig!!
I'm a sucker for Kepler. Jag har läst flera som är besvikna på denna bok men jag gillade den. Jag har alltid gillat Keplers beskrivningar av allt. Det känns som att man varit på plats själv. Som att läsa en film
Jag minns obehaget jag kände när jag läste Stalker, hur jag inte ville läsa när det var mörkt, och jag saknar det. Den här boken har inget smygande obehag, den har en massa chockerande händelser travade ovanpå varandra utan någon tydlig röd tråd. Antalet mord/dödsoffer i en bok är inte det som gör den skrämmande eller bra, och här dör folk som flugor utan att det blir skrämmande. Lägg till en rad sexuella övergrepp av olika slag och många beskrivningar av könshår (information som inte ger ett skit). Slutet av boken kan till sist inte komma fort nog, och slutet tar priset i orimlighet i den här historian. Jag tror jag är klar med Kepler nu, men när jag har läst så många böcker i en serie så känns det svårt att lämna om det skulle komma en till. Hoppet om en bra bok är det sista som överger.
Om man köper alla plot holes och konstiga beslut av författarna (som att göra Valeria till världens mest korkade människa) är det en spännande bok. Bättre än den innan. 3.5/5
Trots att den här boken var betydligt mer osammanhängande och att vissa delar upprepade sig så ger jag den en fyra, eller kanske 3,5. Kepler är ju liksom Kepler! Spännande och skrämmande. Emellanåt väldigt mycket beskrivningar av både personer miljöer och händelser på en detaljnivå som jag inte känner igen sen tidigare. Nu får man väl bara vänta tills nummer tolv kommer ut.
Väldigt blandade känslor. Jag älskar både Joona och Saga men handlingen kändes lite för mycket den här gången, det tappade sin trovärdighet liksom. Jurek Walters dotter var en spännande idé, men i helhet kändes det typ overkligt. Kanske om själva Helix-delen skulle vara i en bok för sig och sedan Jureks dotter i en annan. Nu blev det alldeles för hoppackat kändes det som. Sedan var det sexscener lite överallt som kändes lite off? Som sagt älskar karaktärerna och Kepler är alltid en bladvändare för mig, men storyn den här gången var kaos. Slutet var också väldigt rörigt. Mindre besviken än vad jag trodde jag skulle vara dock haha
This entire review has been hidden because of spoilers.