En politisk thriller av ett ovanligt slag, med det franska kriget i Algeriet som bakgrund. Resonemangen om Carl Schmitt och hans tolkning av ”det politiska” visar att Wijkmark var en intellektuell av ett slag som det i Sverige fanns få av under 1960- och 1970-talet.
Det här är lite rumlande på Paris gator och barer, a lá Hemingway, med mystiska trådar och sökande a lá Modiano. Den beskriver 60-talets frihetsgeneration ganska bra, lösa band och relationer, och det är första gången jag läser en roman som relaterar till Algerietkriget. Men den känns lite utdaterad, står sig inte som historiskt vittnesmål så här långt senare.
2,5*Pas le livre de l'année, mais pour s'intéresse à l'histoire , pourquoi pas. Par contre en matière de "thriller politique" c'est exagéré, et vous repasserez.