"Årets by" är en serieroman som skildrar livet i Kiruna – den grå gruvstaden som av många invånare liknas vid ett arbetsläger. Mitt i den pågående stadsflytten, där marken spricker och människor tvingas lämna sina hem, växer en kollektiv känsla av oro och ångest fram. Kärleken till de närliggande byarna och hatet till storstaden är påtaglig. Hilda flyttar från Stockholm till sin mors hemstad i ett försök att hitta sin identitet och komma närmare sina rötter. Men samtidigt som staden förändras i grunden blir det tydligt att hon själv måste konfrontera sprickorna i sitt eget fundament. Med en teckningsstil som för tankarna till Owe Gustafson och Marie-Louise Ekman, samt ett formspråk som påminner om tekniska instruktionsböcker, förenar "Årets by" samhällsskildring och komiskt drama i en berättelse som är både drabbande och visuellt särpräglad
Ett litet mästerverk. Egensinnig i berättar-stil och uttrycksform. Berör ett smalt (medialt iallafall) ämne - flytten av Kiruna - men slår ändå an väldigt allmängiltiga strängar. Alla som någon gång flyttat från eller till stad och landsbygd känner igen sig.
Väldigt rolig bok! Skrattade rakt ut flera gånger men det finns också ett djup när vi bakom fest och killar får glimtar av flytten av Kiruna, gruvan och identitet.
Förra sommaren kunde den som ville se flytten av Kiruna kyrka live på SVT. Man kan diskutera om det var lyckad slow TV eller om det istället var ett sätt att flytta fokus från allt annat som har med stadsflytten och hur den orsakats av gruvbrytning att göra.
I Hilda Westerbergs bok är stadsflytten fonden för en berättelse om ursprung och identitet. Hilda har flyttat tillbaka till Norrbotten från Stockholm och vi får följa henne under två perioder, dels 2018 när hon är nyinflyttad och dels 2022 under det som vissa kallar ”sista festivalen” och andra ”stadens begravning”.
Hilda lever under dessa år ett vilt liv av festande och knullande som skildras med mycket humor. Men det blir också tydligt att det är ett liv som inte är hållbart i längden, och att det kanske också behöver en omvandling likt staden hon befinner sig i.
Bokens illustrationer känns som hämtade från MS Paint med mycket raka linjer, cirklar och starka färger. Människorna är ibland bara ett huvud med ett par ben, en vän är tecknad som ett äpple, ett av kärleksobjekten med en Pomperipossanäsa med böj. Även om jag föredrar ”riktiga” teckningar får jag erkänna att även denna stil har sin charm, och att den går rätt väl ihop med bokens humor i övrigt.