Lars Sund was born in Jakobstad in 1953. After studying at Åbo Akademi, he moved to Uppsala, Sweden in the early 1980s, where he worked as a journalist. He made his literary debut with a poetry anthology in 1974, and published his first novel, Natten är ännu ung (The Night is Yet Young) the following year.
Colorado Avenue was published to great acclaim in 1991, with Sund being compared to Gabriel Garcia Marquez and Salman Rushdie. It was to be the first in a trilogy of novels set in the fictional Ostrobothnian community of Siklax, depicted so vividly that there are regular reports of keen, albeit geographically challenged, readers driving around Ostrobothnia in search of the setting for their favourite books.
Tjugo år efter att jag läste Colorado Avenue fick jag för mig att gå vidare med trilogin. Bra beslut! Jag har trivts utmärkt i sällskap med Lars Sunds mer eller mindre allvetande berättare och hans återgivande av sanning och skrönor. Mycket av den här romanens storlek ligger just i berättarstilen, men lika mycket handlar den nog om hur Sund levandegör Siklax och dess människor. Jag gillar Sunds metaforer mycket, de inte bara levandegör händelserna utan fördjupar också skildringen av tiden och miljön. Dessutom ger han prov på god människokännedom när han skriver fram sina personer. Lars Sund har ju jämförts med Gabriel Garcia Marquez vars Hundra år av ensamhet kändes på tok för myllrande för min smak när jag läste den. Kanske är det så att jag klarar av myller bättre om det utspelar sig på den österbottniska landsbygden, eller också är Lars Sund helt enkelt en författare som passar mig bättre.
Uskomattoman hyvä kirja. Ei pelkästään tarina, vaan se, kuinka se kerrotaan. Lars Sundin käsitys kaikkitietävästä kertojasta on hyvin omaperäinen. Koukuttava mestariteos, jonka lasken konsanaan lukemieni kirjojen aivan terävimpään kärkeen.
Colorado Avenuen jatko-osa jatkaa samaa mielikuvituksellista ja mukaansatempaavaa tyyliä kuin edeltäjänsä. Tarina etenee taasen totuutta ja kuvitelmaa sekoittaen, mutta jouhevasti edeten. Tällä kertaa kertoja on vahvasti läsnä eikä tyydy ensimmäisen osan tavoin vain piipahtamaan tarinassa, vaikka kuvaakin aikaa, jota ei ole itse elänyt. Tarkassa kerronnassa eksytään paikoin aavistuksen liiankin monisanaiseen kuvailuun, josta kertojakin välillä itseään moittii. Juuri kertojan itsekriittisyys ja humoristinen ote pitävät teoksen monisanaisuudesta ja kerronnan runsaudesta huolimatta kiinnostavana ja sujuvasti etenevänä lukukokemuksena.
Del 2 om två familjer i Siklax, Österbotten. Trögläst. Hade trott att den skulle fortsätta där del 1 slutade, i stället började den harva om 1910-20-talen, visserligen med nya huvudpersoner, men ändå föga roligt, eftersom det var krig och fascism och annat elände. Bara vid enstaka rövarhistorier från Amerika kunde jag dra på munnen. Men visst var det intressant att få en sorts bred bild av finlandssvenskt liv i början av 1900-talet, även om det är jobbiga erfarenheter. Men jag tror inte att jag kommer att försöka hitta del 3, som inte kom ut förrän 12 år efter första delen. Då blir det andra världskriget med än mer inbördeskrig kan tänka ...
Trilogian toisessa osassa ovat tutut hahmot: Otto Näs, Gustav Näs ja Oton tyttärenpoikansa Carl-Johan. Otto on jo vanha yli 90-vuotias ja haluaa vielä päästä kotiseudulleen Sikslaxiin. Hän muistelee menneitä: salakuljetuselämää ennen kuin muutti Amerikkaan. Merkittävää kertoa Suomen poliittista tilannett 1930-luvulla Lapuanliike, johon Gustav liittyy. On kiinnostavaa lukea suomenruotsalaisten elämää iloineen ja suruineen. Kerronta on monipuolista.
Helmet-lukuhaaste 2016 kohta 16, Et ole ikinä kuullut tästä kirjasta
mielenkiintoinen kertoja ja taitavaa liikkumista eri aikatasojen välillä, mutta miksi ihmeessä tää on näin pitkä… 200 sivua vähemmän niin olisin voinu antaa yhden tähden lisää 😐
Tavoitteena lukea kaikki Finlandia-palkintoehdokkaat: (1984-1995: 100/100) 1997: 1/6 1984-2022: 101/262
4+/5. Kuuntelin ilmeisesti ensin äänikirjana (3/5, suomeksi tai ruotsiksi?) – minkä olin jo unohtanut – ja sitten luin ruotsiksi (4+/5). Pohjanmaan kuvitteelliseen Siklaxiin sijoittuvan trilogian kolmas osa, joista jokainen pääsi ansaitusti [tosin kolmatta en ole vielä lukenut] Finlandia-ehdokkaaksi. Vuoden 1991 Colorado Avenuessa oli päähenkilönä itse lanthandlerska (eli maalaiskauppias) ja tässä teoksessa sitten hänen poikansa. Kertojahahmo taitaa tässä kirjassa sekoilla ja ottaa osaa tapahtumiin vieläkin selvemmin, villimmin ja päräyttävämmin. Saman erinomaisen 4+:n annoin tällekin, vaikka tämä olikin mielestäni imultaan jonkin verran Colorado Avenueta heikompi. Odotan, että pääsen trilogian päättävään vuoden 2003 ehdokkaaeeseen Eriks bokiin.
Fortsättningen på Colorado Avenue. Den här boken är lite bättre. Berättelsen för framåt på ett helt annat sätt. Första tredjedelen av boken går dock otroligt långsamt, men sen fartar det i. Och efter att ha läst boken vill jag ha mer.
Tämän lukeminen venyi ja venyi - jotenkin ei vain tarina imaissut mukaansa. Parasta antia oli ehdottomasti hullu kertojarooli - muuten kirja oli mielestäni turhan poukkoileva.