Vad händer med en it-girl när hon åldras? Kom ihåg: Ett sammanbrott är vägen till ett genombrott! – ur boken Hon kallar sig Spacebaby och har tagit in på det glamorösa men mytomspunna Drömhotellet, där ytan är glassig men möglet sprider sig i fogarna och fotsvampen grasserar.
Som sällskap har hon sina tre bästa vänner. De är alla där för att bli kvitt sin besatthet av hjärtekrossaren JB. Men är Drömhotellet i själva verket en vårdanstalt?
Taika Mannilas debut är ett kärleksbrev till tjejer som vuxit upp online – och till alla som varit deprimerade eller ensidigt förälskade.
Det händer ibland att jag förstår precis vad en författare vill säga, utan att riktigt känna att boken är skriven för mig. Så var det tyvärr med "Drömhotellet" av Taika Mannila.
Vi får följa Spacebaby och hennes vänner på det mytomspunna Drömhotellet, dit de kommit för att försöka bryta sin besatthet av den karismatiske hjärtekrossaren JB. Hotellet framstår som en blandning av lyxresort, vårdanstalt och feberdröm, där gränsen mellan verklighet och fantasi blir alltmer osäker. Grundidén är intressant och boken säger mycket om utseendefixering, sociala medier och jakten på bekräftelse.
Språket är färgstarkt och egenartat, men för mig blev det stundtals lite för mycket. De ständigt återkommande beskrivningarna av dofter, märkesprodukter och olika yttre attribut kändes upprepande, och jag fastnade aldrig helt i berättelsen. Samtidigt finns här ett underliggande mörker och en skörhet som berörde mig. Däremot blev jag aldrig riktigt klok på vad Drömhotellet faktiskt skulle åstadkomma eller om det hjälpte dem som checkat in där. En bok som säkert hittar sina läsare, men den träffade inte riktigt mig.
En glimt in i it-girlens Backroom och det är ingen vacker glimt - trots allt det glittrande, knastrande, sliskiga och rosaklibbiga som vi får dofta, bada och uppleva oss igenom. Jag gillar idéen med den här boken och jag tycker det är ett intressant badkar författaren försätter oss i. Vad händer med besatthet som inte blir ”hälsosamt” produktiv eller avledd? Är det dömt att bara bli hysteriskt alternativt apatiskt? Jag vet inte om jag bara blev besviken över det tragiska svaret på frågorna eller om poängen tappades under vägens gång och jag, liksom huvudpersonen, fördummades bland alla rosa hjärtan.
Den här boken gifter sig perfekt med Emma Ainalas utställning ”Like a prayer” som finns på Kiasma just nu (tack Lina - du hade helt rätt i det)! 💖
En märklig bok, delvis i min smak, delvis inte alls. På ett sätt ganska substanslös och onödigt repetitivt, som en feberdröm, tillika var det något med berättarsättet och texten som fick mig att fortsätta läsa. Lämnas ganska oberörd och lite förvirrad. 2,5/5⭐️
Makea, aistikas ja intensiivinen. Vähän nolo prinsessaunelma; pinkki pörrömatto hattara- ja humalayrjöä täynnä.. ja ilmastointikin evaporoi hajuvettä huoneistoihin, joten astmaatikon painajainen. :’D
Niin pissis, niin hermostunut ja rakastunut. Yksipuolisesti rakastunut. It-girl tai pick me-girl. Niin pissis, pyrkyri ja bändäri, että fanituksella ei näy rajaa. Kimaltavat kynnet nahassa kiinni.
Rock-elämää, mustaa pitsiä ja silkkiä. Tarkkaan harkittua palvontaa, huomionjanoista ja kulttimaista. Onni välähtää masentuneen mielessä jokaisesta huomion murusesta.
Oon lover girl at my stargazing era, joten.. tulee mieleen goSupermodel tai Clinen Tytöt.