På Skogskyrkogården i Stockholm korsas tre liv. Gunnar har förlorat sin älskade hustru Bodil och i huset i Enskede påminner precis allt om henne. En dag får han nog. Han packar sin ryggsäck och bestämmer sig för att flytta ut. Klara står ensam och höggravid efter en förlust som kullkastar hennes tillvaro. Med en vrede som bränner söker hon sig till en gravplats på kyrkogården och till ett liv som måste börja om. David har äntligen fått sitt första riktiga jobb, på kyrkogårdens förvaltning. Han räknar steg, fönster och fåglar för att hålla oron i schack, men inom sig bär han en hemlighet han inte vågar berätta. Under en vår då isen släpper taget om näckrosdammen och tallarna sjunger i vinden flätas deras vägar samman. "Tallums sång" är en berättelse om förlust och försoning och det som döljer sig i mellanrummen mellan människor.
Jag fick äran att förhandsläsa ”Tallums sång” av Lina Schollin Ask och jag slukade denna bok. Det är en innerlig, vacker och berörande roman där vi får följa tre trasiga själar vars vägar korsas och får stor betydelse för deras fortsatta liv. Det här är verkligen en mycket fin roman fylld av värme, sorg, godhet, medmänsklighet och betydelsen av att bli sedd för den man är. Att i gemenskapen med andra vågar man utmana sina rädslor, växa och förlåta.
Det här är en roman om förlust och försoning och det som döljer sig i mellanrummen mellan människor. Karaktärerna är i centrum och vi får följa vad som händer inom och runt om dem. Naturen finns ständigt närvarande och det är Skogskyrkogården som binder dem samman och där deras relationer utvecklas.
En fantastisk läspärla som jag är varmt rekommenderar.
En Sorglig vacker och varm berättelse om sorg och att hitta tillbaka till livet efter en förlust. Jag gillade språket i berättelsen, det var så vackert! Jag hoppas på en fortsättning om karaktärerna Gunnar , Klara och David ❤️❤️❤️
Jag är inte lika såld på boken som många andra. Fint persongalleri, men pararella sådana som inte lyfter fram det viktiga i vänskap. Fina miljöbeskrivningar i område jag ofta rör mig i. Det gör mig också irriterrad över att hon gör något fint av att göra inbrott i någons egendom.
Fattar att det är tänkt att jag som läser ska bli berörd, men boken är alldeles för förutsägbar, platt och slarvigt skriven för att jag ska bli det. Exempel på formuleringar som ställer upp hinder i läsningen:
"Stegen över bron till bilen som de parkerat ute på Skeppsholmen är blytunga och ensamma. Redan på vägen tillbaka över bron och förbi Grand Hôtel med bilen har snöfallet tilltagit, vägarna är snömoddiga och sikten dålig. Det känns som ett evighetsprojekt att ta sig ut ur stan och vidare hem till Enskede. Vid Berzelii park och Strandvägen [fattar inte riktigt hur Klara hamnar här] går människor mot rött ljus vid övergångsställena som om deras shoppingrunda är på liv och död."
"Varför skulle du dö nu, frågade han Bodil. Hon svarade att alla ska vi dö, Gunnar. Ja, sa han. Visst ska vi alla dö, men inte nu. En kall vind tog i från väster, kröp in under kavajen. Förlåt mig för att jag dog, sa hon. Gunnar stirrade ner i vattnet och svarade att det är ju redan gjort, och att han aldrig skulle förlåta henne för att hon dog. I nästa andetag sa han: Men det vet du väl att jag redan har förlåtit dig."
"Trappan upp till Almhöjden är varken skottad eller grusad. Den stegvis minskande steghöjden för varje trappsteg finns kvar i honom som ett kroppsminne från alla gånger som han och Bodil gått uppför och nerför här."
"Den plats David helst skulle sitta på längst bak i ett hörn är upptagen. Han blir stående kvar i dörrposten, han borde gå runt och hälsa men han kommer sig inte för."
"Vid varje kliv inåt kvarteret sjunker kängorna ner i den knähöga snön."
"Tapeternas blommiga mönster påminner om köket där han bodde som barn."
"Ljudet av när dragkedjan sluts på sovsäcken är ett tryggt ljud, rummet blir mörkt av natten när Gunnar släcker golvlampan."
"Med darriga händer startar han [den eldrivna] bilen som av ett mirakel går i gång direkt."
"Därinne [på en offentlig toalett] är det tomt på människor, konstigt nog finns det ett vred att låsa dörren med inifrån."
"'Mina föräldrar [som sägs bo i Falun, norr om Stockholm] har bestämt sig för att komma upp ett par dagar i veckan', säger Klara."
En väldigt lättläst bok med många fina budskap. Man kanske tänker att det bara är en gullig bok om tre människor som hittar varandra, men det handlar om så mycket mer. Till slut hittar de sig själva, och det va väldigt fint att få läsa om.
Vackert skrivet om tre människor som , kanske oväntat, finner varandra och sig själva. Dessutom intressant att få reda på så mycket om Skogskyrkogården
Fin och sorglig historia om tre öden som möts. Mysigt att det utspelar sig omkring Skogskyrkogården, har rekommenderat till gammelfarmor som ofta är där och minns sin man ❤️