I Sjónorama leder tjugo historier in i drömska världar, magiska tillfälligheter och isländsk berättarkonst. En valharpunist slukas av vågorna men hans ena ben ligger kvar ombord. En ung pojke blir besatt av liderliga möten med RAF-terroristen Gudrun Ensslin. Under en trappa i Prag möts H. C. Andersen och Franz Kafka. Hos Sjón är overkligheten alltid verklig, precis som i drömmarna.
Med böcker som Skugga-Baldur,Máni Steinn: Pojken som inte fanns och Rågblont hår, grå ögon har isländske Sjón visat sig som det komprimerade formatets mästare. I Sjónorama excellerar han i denna mästerlighet i en samling med 20 korta historier. Det är berättelser som bär in i drömmarna och Sjóns surrealistiska världar och bakgrund. Magiska historier och tillfälligheter. Möten med litterära förebilder och föreångare, som Laxness på ett kafé innan han debuterat eller Kafka och HC Andersen i Prags judiska kvarter. En för Sjón så symptomatisk blanding av film, litteratur och konst, av fiktion och verklighet, mellan europeisk kulturhistoria, ett förtappat Reykjavik och de karga isländska fiskelägena. Drömmen är ständigt närvarande, men kom ihåg att aldrig dagdrömma.
Sjón (Sigurjón B. Sigurðsson) was born in Reykjavik on the 27th of August, 1962. He started his writing career early, publishing his first book of poetry, Sýnir (Visions), in 1978. Sjón was a founding member of the surrealist group, Medúsa, and soon became significant in Reykjavik's cultural landscape.
Since then, his prolific writing drove him to pen song lyrics, scripts for movies and of course novels such as The Blue Fox.
Uppskattar verkligen den här typen av berättelse/berättarstil som gör att det känns som om texterna är muntligt traderade, uppskattar det till och med så mycket att jag nästan kan bortse från meningar som:
"Han (Jesus) trevade med dem som en läkare som gör närgångna undersökningar av ett kvinnoliv"
Wow känns verkligen som att det är nån avdammad gammal morbror som berättar