Det handlar om dig

by Sandra Beijer

"Jag är femton år, sju månader och tre dagar första gången vi träffas. Jag står i ett vardagsrum hemma hos någon som heter Erik. Du sitter med en ölburk i knät framför ett svart piano. Du är femton år, med konkav bröstkorg och blanka ögon efter den senaste burken du tömt och kastat mellan stolsbenen. Jag känner dig inte men senare, när vi står i kön till badrummet, ringer din mobiltelefon och du svarar på ryska. Fyra timmar senare följer du mig hem."

Efter ett möte på en fest under en sommarnatt är ingenting längre detsamma. Plötsligt handlar varje fredagsnatt, varenda mörkt dansgolv och varje stulen folköl om honom. Om de tre födelsemärkena över hans kind, om ryska meningar på en parkbänk och om exploderande sms som aldrig besvaras. Om han bara kunde titta lite till, höra av sig lite oftare, komma lite närmare. Om han bara kunde se, om så bara för ett enda ögonblick, att allt handlar om honom.

Det handlar om dig är historien om den första, stora kärleken. Den utspelar sig i Stockholms innerstad under några febriga höstmånader och man kastas mellan hopp och förtvivlan, lycka och sorg, upphetsning och apati. Sandra Beijer berättar sin historia på ett poetiskt men ändå enkelt och självklart sätt och alla som någon gång har varit kära kan känna igen sig - det spelar ingen roll om man är 15 eller 45.

Sandra Beijer, född 1984, skriver sen 2005 den välbesökta bloggen Niotillfem. Hon är utbildad copywriter och har arbetat i både Stockholm och New York.

Genres: Young Adult, Romance, Swedish Literature, Contemporary, Fiction, Sweden, Audiobook

255 pages, Paperback

First published January 1, 2014

About the author

Sandra Beijer, född 1984, skriver sen 2005 den välbesökta bloggen Niotillfem. Hon är utbildad copywriter och har arbetat i både Stockholm och New York.

Reviews

[Elvira · Rating 5 out of 5]

19.6.2014 Ja, den var så bra som jag ville att den skulle vara. Den var helt sjukt jävla fantastisk och jag är alldeles kär. Vill läsa om och om igen.
Måste dock samla mig lite innan jag börjar skriva en seriös recension ... och kanske läsa om den ett par gånger.

19.6.2015 FÖRST: HUR sjukt att jag läste om den på exakt samma dag som för ett år sedan?????? Inte lika mycket berg-och-dal-bana denna gång och kan se fler negativa saker men äsch, älskar ju för det, så vad gnäller jag för.

15.7.2020 Tycker fortfarande mycket om, språket är så vackert och historien gör så ont. Det är superlångt ifrån hur jag levde när jag var femton, mer nu kan jag känna? Men ja, så därför funkade den liksom nu också. Hade velat ha lite mer dialog och förklaringaar men allt KÄNNS så mycket och det är fantastiskt gjort. Och älskar slutet även om det är megaklyschigt hehe.

[Clara · Rating 4 out of 5]

Mycket bättre än Beijers andra bok! Fint skriven och inte alls lika överdriven.

[Vilvery · Rating 3 out of 5]

Jag hade höga förväntningar på denna bok. Den har ju hypats en del i media det sista och jag har under en tid följt och uppskattat författarens trevliga blogg. Faktum är att det varit rätt peppande att läsa om hennes resa från ofärdig bok till boksläpp till att bli intervjuad om debutromanen. Det skapar inspiration och (kanske ouppnåeliga) drömmar om min egen kommande roman.

Om förväntningarna infriades: Njae.
Jag går medge att jag inte helt förstår hypen.

Det är en trevlig bok, det är ingen snack om det. Den är omsorgsfullt skriven med ett väl avvägt språk. Här finns inte en enda slumpmässig mening utan allt verkar otroligt genomtänkt vilket ger en proffsig känsla. Boken består av ganska korta, sparsmakade textstycken på en till två sidor vardera och den poetiska ambitionen är tydlig. Jag säger ambitionen därför att en bok skriven i den här stilen kräver (tycker jag) att att varje stycke (eller åtminstone de flesta) i sig är slagkraftigt och starkt och har det där lilla extra och det är framför allt här jag tycker att det faller lite. Visst finns det många snygga formuleringar och starka bilder men för mig räcker det inte riktigt för att motivera den här typen av format. Det lovar liksom mer än det håller.

Detta är särskilt sant med tanke på att det inte finns någon yttre ram som håller samman berättelsen, som skänker den en extra udd utöver vad den klarar att leverera själv. Här finns ingen annan historia än kärlekshistorien, jagets tankar till duet är det enda som driver berättelsen framåt.

Boken är en ungdomsbok med många destruktiva inslag. Fest, fylla, cigaretter och någon gång även droger. Det för mig mest destruktiva är dock de ständigt återkommande sexuella mötena. Då tänker jag inte på att huvudpersonen har sex eller hånglar med många (även om hon gör det) utan att det sexuella tycks vara närvarande på nästan exakt varenda fest hon går på, varje sammanhang hon befinner sig i där det finns manliga varelser. Det råder någon slags konstant kvart-i-tre-nattklubbsstämning där allt går ut på att ha så mycket kroppskontakt som möjligt med människor av det motsatta könet(detta gäller alltså även andra karaktärer än huvudpersonen). Denna ständiga jakt på fysisk kontakt blir för mig destruktivt obehaglig. Var finns orden, kommunikationen mellan karaktärerna? Tillvaron verkar bara bestå i en lång rad slumpmässiga möten där man ständigt tumlar in i kroppar utan eftertanke eller kontroll.

Det är förstås inte i sig negativt, kanske tvärtom egentligen. Jag tycker att det är det destruktiva i den här boken som gör den intressant. Festerna och fyllan, illamåendet och sexet. Allt känns väldigt realistiskt skildrat och ger just känslan av en sorts febrig apati. Gränslösheten gentemot de egna kropparna och vad de ska och kan användas till och den totala bristen på kommunikation. Alltsammans är säkert symtomatiskt för tonår även jag personligen har svårt att känna igen mig, särskilt i törsten efter fysisk kontakt när allt jag ville var att prata. Jag hade tusen ord som ständigt ville ut. Eftersom hela boken handlar just om kärlek, besatthet, förälskelse och lust är det väl också rimligt att det mesta av det som huvudpersonen ser och hör och upplever också kretsar kring detta. Hur som helst är det lite befriande att destruktiviteten skildras som den gör, helt utan pekpinnar. Det gör boken till en väldigt slagkraftig bok för ungdomar att läsa. Här finns ingen vuxen röst som vill förklara eller styra upp, bara en konturlös tonårstillvaro, for good or bad.

Jag försöker samtidigt föreställa mig vad jag hade tyckt om den här boken när jag själv var femton år. Jag hade nog varit djupt, djupt fascinerad, både av språket och av det farliga och förbjudna (berusningsmedel! pojkars kroppar!) Men på samma gång hade jag nog faktiskt föraktat den lite grand. Jag hade föraktat karaktärernas dumma val och prioriteringar. Jag hade suckat och sagt att killar är verkligen inte allt och skolan är viktig och lär dig kommunicera istället! Det finns nog, just därför, ett stråk i mig som vill säga detsamma idag. Det beror nog delvis på att jag har svårt att identifiera mig med huvudpersonen. Inte bara för att hon är brutalt olik mig som tonåring, men också för att jag emellanåt får känslan av att hon i grund och botten inte har särskilt stora problem, att allt drama i hennes liv enbart orsakas av kärleken till duet. Visserligen antyds det ganska ofta, och på ett skickligt sätt, att så inte alls är fallet. Jagets besatthet sträcker sig utanför duet, till något djupare och större. En längtan bort, efter något odefinierbart. Ibland beskrivs detta som att huvudpersonen vill bli vuxen och jobba på skumma svartklubbar i London och bli rik på sina romaner (en önskan jag i allra högsta grad kan identifiera mig med) men detta är ju i sig ett uttryck för något mer komplext. Jag hade velat ha mer av detta andra, detta större. Jag hade velat ha det tidigare och jag hade velat ha det starkare, för det är det som ger boken en mening och ett djup. Utan det blir det blir boken bitvis mest bara en stormig kärlekshistoria där jag läser om huvudpersonen snarare än med henne.

Jag tror även (faktiskt) att boken hade vunnit på att vara ännu kortare. Som det är nu blir det många stycken som beskriver liknande miljöer och situationer, det hade gått att rensa bland sidorna och döda ytterligare darlings så att de starka formuleringarna framträtt ännu tydligare.

Jag får erkänna att jag aldrig kände mig till hundra procent engagerad i den här boken. Den saknar en spännande historia som griper tag i mig och språket är, som jag redan påpekat, inte riktigt så fulländat att det fixar att nå fram till mig helt på egna meriter. Som vuxen läsare längtar jag efter ett ännu större psykologiskt djup, en ännu starkare poetisk nerv. Men jag applåderar ändå det faktum att boken är på samma gång metaforisk/poetisk och lättläst. Även i detta avseende känns den som en perfekt ungdomsbok. Den har ett språk som är lättbegripligt men också rikt nog att utmana tonåringar. För rätt målgrupp borde boken därmed träffa väldigt rätt och kanske är det också själva anledningen till att den hypats så?

Jag tycker mycket om den här typen av sparsmakad litteratur och jag tycker att det är genialiskt att en sådan bok får rikta sig till ungdomar utan att vara gulligt tillrättalagd utan snarare samvetslös och mörk. Personligen blir jag dock inte riktigt berörd på djupet. Å andra sidan gav boken uppenbarligen upphov till en hel rad känslor och funderingar. Det känns jättekul att ha läst den och jag är glad att jag gjorde det. Läs den du med, om du är en destruktiv tonåring som behöver en röst (eller någon gång har varit en sådan).

[Annika Kronberg · Rating 2 out of 5]

Språket är vackert, utan tvekan, men berättelsen är ganska tunn i sig. Läsaren får inte lära känna karaktärerna och händelseförloppet är ganska otydligt. Det behöver inte nödvändigtvis vara något negativt; jag ser det som att varje kapitel fungerar som en självständig novell, och då kan fungera. Det blir inte så mycket för läsaren att hålla reda på, och därför blir det en väldigt lättläst bok (jfr Beijers andra bok, Allt som blir kvar, som är mer utvecklad).

Det handlar om dig lämnar inget bestående intryck, och jag kan tycka att det märks att det är en debutroman. Personligen kan jag ha svårt för de extremt korta kapitlen, det känns som att det är lite av en utfyllnad (kill your darlings?).

[Klara]

så fin så fin, älskar upplägget och hur snabbt tempot i boken är 💓💓💓💓

[Izabelle · Rating 5 out of 5]

Jag följer inte Sandra Beijers blogg och hade aldrig läst något som skrivit förrän nu. Men. Beijer sätt att uttrycka sig på i text är... Magiskt. Hon porträtterar tonårsångest och allmän kärleksångest så vackert men samtidigt är det så lätt att relatera. Om jag skulle plocka fram gamla dagböcker från högstadiet och gymnasiet så kan jag lova att det låter nästan exakt såhär, fast Beijer skriver på ett sätt jag bara kan drömma om. Att läsa Det handlar om dig får mig att sakna att vara kär. Sådär olidligt kär att man knappt står ut.

[Tyra Wihl · Rating 4 out of 5]

Okej, Det handlar om dig har sina brister, och trots vad Sandra Beijer sagt så romantiserar den loss både alkohol, cigaretter, förhållanden och ungdom - men jag tycker om den ändå. Den fyller bröstet på mig med någonting varmt och jag tror jag kommer läsa om den flera gånger (sista sidorna har jag redan läst om typ fem gånger) och jag kände med huvudpersonen och tyckte dramaturgin var bra.

En av de saker jag störde mig på är dock att protagonisten och kärleksintresset ska vara femton år. Jag kan självklart bara utgå från mig själv, men när jag var femton fanns det inte tre fester per vecka att gå på och att komma in på klubb? I Stockholm? Som femtonåring med fake-leg? Kändes helt fel ute. Det kändes snarare som att huvudkaraktärerna var arton, nitton år.

Sedan är problemet för mig med böcker som denna (Kurt Cobain finns inte mer, Kapitulera omedelbart eller dö, osv) att jag inte håller med författarens beslut att knappt ha några fullständiga konversationer med i boken, jag tycker inte att det bidrar till en "poetisk" stämning utan börjar efter en tredjedel av boken att tvivla på hur mycket huvudkaraktärerna egentligen har gemensamt - jag vet ju nästan ingenting, förutom att han "pratar ryska och är smal."

I sin helhet är jag nöjd - intrycket jag fick av baksidan stämde och det är en lättläst och fin bok. Inte särskilt realistisk eftersom att man bara får ta del av de utmärkande delarna av förhållandena, men den är söt. Och samtidigt hård.

[Adele · Rating 2 out of 5]

2.5
Easy to read. The short chapters felt like diary entries. Probably would have liked this more when I was 15 like the protagonist and not a nearly 28 year old woman.

[Wilma Nordlander · Rating 3 out of 5]

Ville bara att den skulle vara slut pga kunde nästan inte alls relatera till halva boken, men det var fin och beskrev känslor bra!

[Tine Katrine · Rating 3 out of 5]

En sånn historie som gir deg null og niks. Kanskje litt mimring til en klein barndom. Men, den var lettlest og fint skrevet.

[Linnea Karlsson · Rating 3 out of 5]

Ja, lite väl mycket alkohol och rökning för min smak och kan därför inte riktigt relatera till huvudkaraktären. Men annars en väldigt skön bok att läsa och jag ville hela tiden läsa vidare hela tiden. Ett fint språk blandat med kraftuttryck och mycket känslor.

[Merkurius · Rating 2 out of 5]

“För mig var det jätteviktigt att inte skriva en pk-bok utifrån en vuxens person lärdomar, utan att skriva det ur en femtonårings ögon [...]. För mig är inte alkoholen eller rökningen glorifierande på något sätt, utan det bara händer, precis som det gör under den tiden. Jag har läst många tonårsböcker, både på senare år och när jag var yngre och jag kom ihåg att jag ofta tänkte att ”fy sjutton vad de minns fel och har försnällat hur det är”. Tonåren är inga kindpussar och smuttar av folköl. Inte för alla iallafall. För många är det fumliga sexdebuter, snedsteg, att dricka för mycket för att man inte har koll, och att vara förvirrad och ny i alltihopet. [...] Min bok är ingen ”gör-inte-såhär” utan mer ”såhär var det”. Det får man tycka hur man vill om förstås, men så tänkte jag när jag skrev den, och står fast vid det.”
Sandra Beijer, rodeo.net/niotillfem, 07/04/2014.

Hur mycket jag än skulle vilja säga att jag tycker om Beijers idé kring att skriva en bok som inte förskonar de första sexdebuterna, som beskriver fulgråt och de allra första fyllorna, måste jag tyvärr ställa mig lite kritisk till detta. Jag tycker det är synd att Beijer får det att framstå som att alkohol och cigaretter är någonting som behövs för att våga ta de där allra första stegen och kyssa den man älskar - och även fast tyvärr många ungdomar konsumerar alkohol pågrund av den anledningen, tycker jag att det är fel att förstärka den normen ytterligare genom att skriva en tonårsbok om det. Hur påverkar det läsarna? Blir det inte lite glorifiering i det faktum att “jag festar och dricker sprit och sedan får jag hångla”?.
Dessutom tycker jag inte att Beijers metaforiska användning av rökandet riktigt fungerar, den känns mest bara kliché-artad och trist. Vid det här laget vet vi att rökning i många sammanhang är synonymt med att umgås, det är ingenting nytt, och hon lyckades inte riktigt få metaforen av rökning att bli lika stark som den är i romanen Förr eller senare exploderar jag, exempelvis.

Det starkaste elementet i boken är författarens språk, som både flyter på bra, innehåller kreativa formuleringar och som är kraftfyllt. Varenda ord känns värt att läsa, och Sandra Beijer slänger inte in några meningslösa ord eller meningar i onödan. Däremot hade jag gärna sett att boken bestod av fler dialoger, för de dialoginslagen som fanns i boken var oerhört starka.

Avslutningsvis tycker jag att Beijer borde ha förstärkt “såhär var det”-känslan i boken. Varför kunde inte huvudkaraktärens första sexdebut ha avbrutits pågrund av att hon kände smärta, att hon kände att det var fel eller någonting liknande? Varför var det bara heterosexuellt sex och heterosexuella relationer i boken? Är inte ungdomar i regel väldigt experimentiella av sig - och varför valde inte Sandra Beijer att visa upp det? Varför visade inte Beijer upp exempel på konsekvenserna av hur det kan gå om man dricker för mycket alkohol eller använder sig av droger? Och slutligen; varför varför varför varför varför är alkohol och hemmafester och falsklegg en så stor del av berättelsen? Varför belyser Beijer någonting som sedan tidigare redan är i belyst i hur många ungdomsromaner som helst?

(Ps: jag är ett levande bevis på att man kan hångla utan alkohol i kroppen)

[Johanna · Rating 4 out of 5]

Otroligt fin bok med underbart språk. Gillar handlingen starkt, och den var lättläst om än riktigt bra. Tycker dock att handlingen var lite för typiskt "svensk", och ganska förutsägbar. I övrigt en superbra svensk debutantbok!

[Maja · Rating 5 out of 5]

Tror jag är tvungen att andas lite och smälta boken innan jag skriver något, med risk för att det annars inte blir rätt utan bara rörigt och förälskat. Men alltså den var bra. Riktigt bra.

[elin · Rating 5 out of 5]

älskar denna boken med mitt liv

[Alicia Lööf · Rating 3 out of 5]

Läste denna på gymnasiet med mina vänner. Vi skickade runt den och skrev kommentarer i den. Jätteroligt!! Mitt 16åriga jag kunde verkligen relatera till boken och tyckte den var fantastisk.

[Lina · Rating 4 out of 5]

I Sandra Beijers bok ”Det handlar om dig” slungas läsaren in en 15-årings oroliga känslovärld där jakten efter nästa hångel, nästa fest och hjärtexploderande kärlek är det som är viktigast av allt. Boken är skriven i jag-form och läsaren får aldrig något namn på huvudpersonen. Det är få karaktärer som skildras i boken, de närmsta vännerna, mamma, syskon och så självklart den första kärlek, duet, som slukar jaget helt och hållet. Handlingen är snyggt uppbyggd och läsaren få ta del av varje känsla som relationen mellan jaget och duet innehåller. Pirret i magen, förväntan, hettan, lyckan, hatet, tvivlet, sorgen, tomheten, det sargade och det upplyfta och guidas genom skolkorridorer, lektionssalar, toaletter, hemmafester, falsklegg, folköl och cigaretter, tonårsrum, trevande och fumlande händer på dansgolv och subtila smekningar och kyssar som får marken under fötterna att försvinna. ”Det handlar om dig” är en skildring av tonårens stormande känsloliv och längtan efter att få tillhöra någon. Språket är enkelt men träffsäkert och det finns en stor igenkänning i det som målas upp. Om man vill uppleva livet som tonåring på nytt är Sandra Beijers bok perfekt. Det känns som författaren har kapslat in sina egna minnen och upplevelser från tonåren och låtit den delen av livet få luckras upp på nytt i och mellan textraderna:

”Jag sitter på en buss på väg till min pappa och hoppas du ska stå där varje gång bussen stannar. Att du kliver på och ser mig och blir tvungen att sätta dig bredvid. Att vi blir tvungna att prata. Vi sitter så våra skor rör vid varandra och du har en bok i ryggsäcken och du läser ett utdrag högt från kapitlet du är på. Och till sist säger du förlåt och jag frågar varför vi inte är tillsammans och du säger att du inte vet. Och när bussen stannar vid ändhållplatsen har du gjort slut med henne genom ett sms och vi gå någonstans och dricker kaffe och allt är som förut och som vanligt och du är min igen. Allt med dig är mitt igen. Men hållplatserna flyger förbi och när slutstationen tornar upp bakom motorvägen är jag den enda kvar i bussen och det är iskallt utanför och jag ångrar att jag inte packade ner en mössa”.

[Rut · Rating 2 out of 5]

Det tog mig två timmar att läsa denna bok men det var inte för att den var bra. Det var för att den var rolig att skratta åt. Förlåt😔 Men jag störde mig på berättarperspektivet i boken, huvudkaraktären var ”jag” och hennes love interest var ”du” vilket blev väldigt tröttsamt efter ett tag. Det var också sååå luftiga kapitel så man undrar varför boken behöver vara 250 sidor. Och den använde ständigt uttryck som ”Den där gatan vi alltid gick på ihop” eller ”Den där blå tröjan du bar när jag förlorade oskulden” eller ”Den där söta killen” vilket jag avskyr tyvärr. Det känns kanske som jag är för gammal för den här boken för den var så simpel. Den får 2/5 eftersom att den gick ju ändå att läsa men det är snarare en 1,5/5 men inget hat till författaren okej. Bara kärlek men denna boken va inget för mig

[Emma Vallin · Rating 2 out of 5]

Lättläst bok, fick inte lära känna karaktärerna så bra.

[Ida Hellen · Rating 3 out of 5]

Nåja, tulipa kuunneltua. Kan tänka mig att boken skulle ha passa perfekt för mitt 15-åriga jag.

[Johanna · Rating 3 out of 5]

Tonårskärlek deluxe. Hade gärna fått vara ännu mer saftig historia! Bladvändare. Tre av fem!

[Björndotter · Rating 5 out of 5]

Destruktiv och så jävla vacker på samma gång. Önskar jag hade sträckläst den.

[Alice Bäckbro · Rating 4 out of 5]

7/10. Känns som en bok man läser i skolan, men fin ändå! 😍

[Demika · Rating 4 out of 5]

Denna var exakt så som jag önskar alla böcker var - direkt, enkel, fängslande. Läste ut hela på en kväll, ville inte lämna jag:ets Stockholm för en sekund. Lite jobbigt med en huvudkaraktär som var bristande och icke-empatisk emellanåt, men samtidigt relaterbart. Riktigt bra!

[Alicia Johansson · Rating 4 out of 5]

3.5

[Hanna · Rating 3 out of 5]

3.5 ✨

[jakobina]

bra skriven ändå och väldigt lätt o sträckläsa vilket var najs

[Runa Fjellanger · Rating 4 out of 5]

En fin, lettlest og overraskende sterk liten ungdomsroman.

[Frida · Rating 5 out of 5]

Jag var en väldigt ensam och vilsen tonåring. Jag kände mig oftast ful och värdelös och hade nästan inga vänner. Medan mina klasskamrater smet in på klubbar med falsklegg, spenderade jag varje fredags- och lördagskväll inne på mitt rum, läste och låstades som att jag visst inte ville följa med på några fester egentligen.
Fast nog drömde jag mig bort till något annat, något bättre, jag också.

Sandras huvudkaraktär är lite av motsatsen till mig. Hon rör sig från fest till fest, i ett ständigt letande efter rus, kysser pojkar åt höger och vänster, gör misstag och blir alldeles för full. Boken är intim och ärlig, utan moraliska pekpinnar. Att hon hånglar med tre killar under en kväll görs inte till en stor sak. Hon bara är.
Det är något befriande med det.
Och trots att vi är så olika, jag och hon, så känner jag igen mina egna osäkerheter i henne. Hon är minst lika vilsen. Vilsen tonårssjäl som känner och ängslas för mycket. Medan jag stängde in mig på mitt rum med ett imperium av böcker och fantasivärldar, försöker hon hångla bort smärtan. Det är samma ensamhet, samma rädsla, fast i olika former.

Språket är poetiskt och vackert. En sådan bok där varje bokstav står på precis, rätt plats.

[Cocololle · Rating 2 out of 5]

Läste för några år sedan när jag gick i högstadiet och då tyckte jag att den var rätt bra, nu några år senare var den tyvärr inte alls lika bra.

Väldigt poetisk och fin text som alltid med Sandra Beijer men berättelsen saknar tyvärr något. Karaktärerna känns ytliga och inte så spännande.

Trots ynka 255 sidor med förhållandevis ganska lite text tog den ändå förvånansvärt lång tid att läsa, kanske för att spänning saknas, jag kände aldrig ett sug efter att fortsätta läsa.

Tror man nästan behöver vara i högstadieålder för att uppskatta boken fullt ut.