What do you think?
Rate this book
Själen och musiken : i stället för självbiografi
När Horace Engdahl är femton år hör han för första gången en viss tonsättning av Frédéric Chopin, en händelse som förändrar hans liv. Stycket väcker hans lust att själv spela piano och öppnar vägen till musiken, som sedan ska bli hans ständiga följeslagare. "Själen och musiken" innehåller fyra essäer om kompositörerna Chopin, Wagner och Brahms samt om poeten Mallarmé. Boken är samtidigt en resa i minnet för att spåra en själs tillblivelse. Resultatet är ett slags självbiografi speglad i konsten och en berättelse om musikens omvälvande kraft.
133 pages, Hardcover
Published May 22, 2026
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 4 of 4 reviews
August 16, 2026
Horace Engdahl skriver på svenska som om det vore engelska; meningar blir aldrig överflödiga, varje ord känns så självklart och precist. Jag blir inspirerad och avundsjuk.
Boken inleds med ett avsnitt om Chopin, som känns som det mest personliga (kanske för att det handlar om barndomen) och det jag själv (och troligtvis de flesta) kan relatera mest till. Sedan leds det in på mer initierade avsnitt om Wagner, Brahms och Mallarmé. Sistnämnda var inte musiker, men umgicks bland annat med tonsättare på sina tisdagsbjudningar och skrev en hel del om dans och konstarternas beskaffenhet. Det känns som om Engdahl pekar ut honom som en förebild, han har ju själv ett förflutet som danskritiker i DN. Undertiteln till boken är ”istället för självbiografi”. Största delen av boken är Engdahls betraktelser och kommentarer kring de stora skaparna. I hans sätt att skriva om dem (kanske främst Mallarmé) kan man skönja ledtrådar till hans personlighet. Ett exempel är hans trotsighet, som på senare år har blivit lite mer omskriven, och som lite beslöjat och snyggt kommenteras i bokens sista stycke, om just Mallarmé:
”Han erbjuder ett slags gottgörelse åt själar som av tidiga upplevelser har förförts till ett estetiskt liv och därigenom blivit främmande för omgivande samhället, blivit särlingar i en samtid där politiska ställningstaganden och rättighets- och rättvisefrågor har ställts i förgrunden även på kulturens område. Jag noterar att det har gått mer än trettio år sedan jag skrev min första essä om Mallarmé. Under en god del av mitt vuxna liv har jag varit en i skaran av dem som inte kan avstå från att i tanken förena sig med kretsen på rue de Rome i det lilla rummet med den öppna spisen, mot vars fris mästaren brukade stå lutad när han improviserade om konsterna för de trollbundna besökarna. Låt mig tillägga att jag är alldeles nöjd med det.”
Boken inleds med ett avsnitt om Chopin, som känns som det mest personliga (kanske för att det handlar om barndomen) och det jag själv (och troligtvis de flesta) kan relatera mest till. Sedan leds det in på mer initierade avsnitt om Wagner, Brahms och Mallarmé. Sistnämnda var inte musiker, men umgicks bland annat med tonsättare på sina tisdagsbjudningar och skrev en hel del om dans och konstarternas beskaffenhet. Det känns som om Engdahl pekar ut honom som en förebild, han har ju själv ett förflutet som danskritiker i DN. Undertiteln till boken är ”istället för självbiografi”. Största delen av boken är Engdahls betraktelser och kommentarer kring de stora skaparna. I hans sätt att skriva om dem (kanske främst Mallarmé) kan man skönja ledtrådar till hans personlighet. Ett exempel är hans trotsighet, som på senare år har blivit lite mer omskriven, och som lite beslöjat och snyggt kommenteras i bokens sista stycke, om just Mallarmé:
”Han erbjuder ett slags gottgörelse åt själar som av tidiga upplevelser har förförts till ett estetiskt liv och därigenom blivit främmande för omgivande samhället, blivit särlingar i en samtid där politiska ställningstaganden och rättighets- och rättvisefrågor har ställts i förgrunden även på kulturens område. Jag noterar att det har gått mer än trettio år sedan jag skrev min första essä om Mallarmé. Under en god del av mitt vuxna liv har jag varit en i skaran av dem som inte kan avstå från att i tanken förena sig med kretsen på rue de Rome i det lilla rummet med den öppna spisen, mot vars fris mästaren brukade stå lutad när han improviserade om konsterna för de trollbundna besökarna. Låt mig tillägga att jag är alldeles nöjd med det.”
July 9, 2026
Mycket intressant liten (130 sidor) bok. Har massvis med stycken att lyssna på som Engdahl beskriver i sin bok, allt från Chopin till Brahms till Wagner. För övrigt gillar jag hur han går till försvar för den sistnämnda, en kompositör vars operor jag drömt om att se (och fick se i höstas!). Jag lärde mig en del, och lite annat flög mig över huvudet. Första jag läser av Engdahl, men fick mersmak.
July 15, 2026
En underbar lite bok skriven på en nyanserad och mycket njutbar svenska. Jag gillade texterna om Chopin och Brahms. Håller med om att Variationer över ett tema av Joseph Haydn är ett underbart verk, både pianoversionen och den orkestrerade versionen. En bok för alla som älskar klassisk musik.
July 8, 2026
Efter den fyrplussiga Chopinessän följer ytterligare tre essäer skrivna mest av en frisyr.
“Den starka ordgesten skymmer satsen” (s. 128).
“Den starka ordgesten skymmer satsen” (s. 128).
Displaying 1 - 4 of 4 reviews