Danska Helene är sexton år när hon blir nunna. Hon lockas av en karismatisk ledare, ett liv i trygghet med tydliga ramar och en nära gemenskap med de andra systrarna. Men livet i klostret blir inte som hon drömmer om. Hon kämpar med sin gudstro och sin stigande misstanke om att abbedissan, som hon till en början avgudat, systematiskt manipulerar de människor hon är satt att leda. Samtidigt gör de upprepade kränkningarna Helene blind för det absurda i situationen.
Mycket intressant baksida och en intressant bok på många sätt - men: den tappar oerhört mycket i slutet när berättelsen huggs av med "jag återvände aldrig till klostret och nu lever jag utanför". Ingen information om hur hennes tankar gick, vad som hände, hur hon kom att leva som hon gör nu och hur hon reflekterar över det. Förvisso kan man argumentera att hon kanske inte vill berätta allt, men då kanske det är fel att skriva en berättelse om sitt liv...
Nej, den kändes tyvärr som att den lovade mer än den höll. "Intrigerna" på klostret blev för långa eftersom det inte kom någon reflektion om det andra livet. Det kändes tråkigt.
Jag tyckte att boken gav en god inblick bakom klostrets murar. Utnyttjandet av det katolska systemet visades väl medan den inte bröt ned själva tron och kyrkan i sig självt, utan bara personen som utnyttjade systemet. Jag tycker definitivt att den är värd att läsa då den ger en inblick i det hemska som kan ske när ett kloster inte går rätt till. Alla personer behandlades som just det, personer, och man kände aldrig att den gick för djupt in på någons personliga liv.
Informativ autofiktion om en före detta nunnas liv i en osund klostermiljö. Jag är överlag inte en fantast av självbiografier, men eftersom den här boken klassades som en roman ville jag läsa den. Jag har emellertid svårt att se de skönlitterära dragen, utan ser det här mera som en anonymiserad självbiografi. Handlingen verkade så lovande, men boken fallerar på det språkliga utformandet och rent dramaturgiskt.