Eldätaren

Malmösviten #1

by Kristian Lundberg

Kriminalroman om ett annorlunda Malmö, inte det runt Turning Torso - utan i en annan verklighet

247 pages, Hardcover

First published January 1, 2004

About the author

Kristian Lundberg was a Swedish author and journalist, who wrote and published over 40 novels and collections of poetry. His first title as an author "Genom september" (Through September) was published in 1991. His novel "Och allt ska vara kärlek" (And everything should be love) was awarded with the Swedish Radio Novel Prize, and before that he was the recipient of several awards such as the Ivar Lo Prize and the Aniara Award.

The poetry book Job was nominated for the August Prize in 2005. In 2013 he was awarded with the Signe Ekblad Eld-prize for his authorship and in 2014 he recieved the Lars Ahlin-Award.

Reviews

[HeWhoWalksBehindTheRows · Rating 3 out of 5]

Jag tycker mycket om Kristian Lundberg. Jag älskar hans språk. Yarden och Sånger Vid Avgrunden är nattsvarta mästerverk, där det senare blev det sista hans skrev innan hans hårda liv gjorde sig påmint en sista gång.

Eldätaren är den första delen av fem i Malmösviten, en bokserie om en grupp inom polisen där extra ordinära utredningar står i fokus. Boken pendlar mellan en tvåa och trea mest hela tiden men framförallt under bokens andra halva. Problemet är att själva polisaspekten inte är särskilt intressant - snarare tråkig, trots det otäcka och ständigt aktuella ämnena som kommer extra nära nära man som läsare bor i Malmö. Det blir aldrig intressant, finns inget driv och specialgruppen med Forsberg i spetsen är ganska ointressant, vilket är lite märkligt då resten av innehållet inte är det. Samhällskritiken och beskrivningen av dekadensen i Malmö är skriven med fingertoppskänsla, även fast den ibland blir lite repetitivt. Det kanske blir bättre under resans gång men det dröjer nog innan jag kommer att läsa de resterande fyra delarna. Svag trea i betyg.

[Gitte Herdin · Rating 3 out of 5]

Det starter godt. Personligt er jeg vild med Lundbergs skriveteknikker og det univers, der udspiller og udfolder sig rent lyrisk. Og personligt kan jeg godt vente på, at selve kriminalfortællingen lader vente på sig, selvom det kan virke barsk og endda flabet at lade fire døde børn vente.
Men halvvejs inde i bogen har de sproglige finurligheder mistet pusten og fortællingen om de døde børn kan bare ikke komme i gang.
Det gør den heller ikke rigtig i resten af bogen, mens Lundberg desperat forsøger at falbulere sig tilbage til det, der i starten gjorde romanen til noget særligt.
Der er så mange fine ting, men det slutter fladt, blegt, udtonet og meget langt væk fra den genre, roman hævder at tilhøre.

[Anki · Rating 2 out of 5]

Språket är oerhört vackert i boken. Men det är andra saker som inte fungerar för mig. Som att det inte är en sammanhängande berättelse, utan fragment av tillståndet i Malmö, fragment från någon bifigur, fragment från det som torde vara huvudpersonen men framstår som en bifigur som skymtar förbi.. Att brottet som nämns i baksidestexten bara är något i bakgrunden. Att vi inte får något svar på någonting och att jag i efterhand undrar vad syftet med allt var.

[Anna Wallman · Rating 2 out of 5]

Grymt seg i början, tog sig i slutet.