En relationsroman som berör på djupet! Kanske imorgon är en roman om en ofrivillig vänskap. En vänskap som blir livsviktig för två grannar i en villaförort till Stockholm. Den ställer frågan om hur mycket vi egentligen vågar tränga oss på när någon annan mår dåligt. För hur mycket angår vi egentligen varandra som vänner, som grannar, som medmänniskor?
Berättelsen kretsar kring Eva och Monika, som är lika gamla, bor i likadana huskroppar, på samma gata, men i helt olika världar. Båda försöker överleva en stor sorg, men har helt olika strategier för att göra det. Den livsglada Monika försöker njuta allt hon kan. Hon lever i nuet i 180 km/tim Carpe fucking diem och allt där emellan. Den inåtvända Eva går till jobbet, dricker sitt kaffe, handlar sin mat och funderar samtidigt på hur hon ska kunna ta livet av sig. När de här två världarna möts uppstår en ofrivillig vänskap och de ger sig av på en resa på Monikas vrålande motorcykel. En resa som kommer förändra allt för dem båda.
#1 Eva och Monica Två mörka öden möts i den här boken som är berättad på ett ljust och ofta humoristiskt sätt att det aldrig blir en kleenex-historia utan lämnar bara efter sig en varm ton och en berättelse att minnas. Den får full pott av mig för konsten att berätta om sorg, sjukdom, självmordstankar och förlust på ett så tillgängligt, enkelt, varmt och roligt sätt är en stor stor konst.
Lyssnade först och då var det lite svårt att håla reda på vilket kapitel som handlade om vem, det gick lättare när man läste. Lite för tragisk för min smak, men ändå fin.
Helt okej liten berättelse, vemodig men ändå lite mysig. Först rör jag ihop det mellan bokens två ”jag” men när jag insett att det är två lyssnar jag om från början. Jag stör mig så på att folk inte bara kan vara ärliga om saker. Men iofs hade många böcker och filmer inte fått någon story då.
En väldigt vemodig vänskapshistoria som bottnar i en hemsk förlust. Jag gillar böcker där man vänder något dåligt till något bättre, och det här är en fin berättelse även om jag själv föredrar lite gladare historier. Jag tycker även att den slutar lite för abrupt för min smak.
Berättelsen är bra, den är fin och känslosam. Den berör ett viktigt ämne och boken innehåller både sorg och glädje. Men, jag gillade inte skrivsättet, hur boken är formulerad. Det var inget sätt som passade mig att läsa då jag tycker det blir alldeles för stelt och lite tråkigt att läsa. Tyvärr! För storyn är som sagt väldigt fin, men njaaa, det blir för platt för mig...
Ljudbok. Ok för att lyssna på tunnelbanan. Men inte mer. Lite för kronologisk och utförlig men framförallt; väldigt idealiserat och för lång. Welander överansträngde sig i att hitta många komponenter så till slut var det inte riktigt klart vilken historia hon berättade.
En väldigt bra bok om vänskap mitt i en sorg. En vänskap när den behövs som mest. Boken är skriven så på gränsen till att tårarna inte rinner hela tiden utan det blev till något fint och vackert.
Lyssnade som ljudbok. Fanns mycket fint i romanen, men jag känner ändå att den aldrig riktigt grep tag om mig. Undrar om läsupplevelsen hade varit annorlunda.
Det var en lättläst bok som jag läste på någon timme. Ganska deppig? Även om den är skriven 2015 då känns den gammal i och med de dåvarande samtidsreferensera. Så har inte åldras så väl.
En väldigt rörande historia som är skriven på ett lättläst vis. Jag hade dock lite svårt för slutet. Kände kanske att jag hade behövt nån epilog, för nu kändes det som om slutet blev ganska abrupt. Men annars så var det som sagt en rörande berättelse och jag kände både lycka och sorg under bokens gång. Man visste aldrig riktigt säkert hur den skulle sluta heller vilket fick mig att fortsätta läsa. Bara synd att slutet "left me hanging".
First book I listened to as an audio-book, and it took me painfully long to realize there were two different POVs in the story. When I did, the story made a lot more sense.
At first it was a little slow, but as the two womem formed a friendship things got more interesting. I liked some things and other things not so much, but for what it was the story was quite enjoyable.