Barndom og ungdom

The Copenhagen Trilogy #1-2

by Tove Ditlevsen, Finn B. Larsen (Translator)

„Barndommen er lang og smal som en kiste, og man kan ikke slippe ud af den ved egen hjælp. Den er der hele tiden, og alle kan se den lige så tydeligt, som man kan se Smukke-Ludvigs hareskår. Det er med ham ligesom med Smukke-Lili, der er så grim, at man ikke kan forestille sig, hun nogensinde har haft en mor. Alt hvad der er grimt eller uheldigt, kalder man smukt, og ingen ved hvorfor. Man kan ikke slippe ud af barndommen, og den hænger ved en som en lugt. Man kan mærke den hos andre børn, og hver barndom har sin egen lugt. Man kender ikke sin egen og er sommetider bange for, at den er værre end de andres. Man står og taler med en anden pige, hvis barndom lugter af aske og kul, og pludselig træder hun et skridt tilbage, for hun har mærket den frygtelige stank af ens egen barndom."


Det tidlige forår er den samlede udgave af Tove Ditlevsens to første erindringsbøger Barndom og Ungdom. Sammen med denne bogs efterfølger Gift står Tove Ditlevsens erindringsbøger som et hovedværk i dansk litteratur.

Genres: Nonfiction, Danish, Memoir, Denmark, Biography, Classics, Roman

223 pages, Hardcover

First published January 1, 1969

About the author

Tove Ditlevsen var en dansk forfatter, som hentede inspiration i sit eget liv som kvinde. I sin digtning og som yndet brevkasseredaktør i Familie Journalen udfoldede hun en dyb psykologisk indsigt i moderne kvinders splittede liv. Hendes evne til at udtrykke sammensatte følelser i et enkelt og smukt sprog fik betydning for flere generationer af læsere.

Reviews

[Julie Rasmine Larsen]

❤️❤️❤️❤️❤️

[Karenina (Nina Ruthström)]

Barndom Ungdom är den första och andra boken i den autofiktiva Köpenhamnstrilogin som avslutas med Gift, (älskar den).

Tove letar efter tecken på sin mors kärlek. Hon lär sig på egen hand att läsa och skriva så hon är inte rädd när hon för första gången kliver in i skolbyggnaden. Men hon inser att hennes mor är det.

” …och när vi alldeles tysta går ut ur skolan igen, fylls mitt hjärta och den vrede, sorg och medkänsla som mor från denna stund och hela livet igenom alltid väcker hos mig.”

Jag älskar allt i Barndom. Den går alldeles för fort att läsa ut och jag vill suga på meningarna som vore de karameller. Jag beundrar hennes stilistiska förmåga att skriva så att det retar alla sinnen, det luktar plågsamt, känslan av utanförskap känns, det smakar damm, jag hör hårda tonfall och jag ser bilder. Barnets naivistiska utifrånblick på vuxenvärlden är slående. Språket, handlingen med mor-dotter-relation, tätheten, miljön (1920-tal), klarsyntheten, drivet – här finns allt jag kan önska. Jag tänker mig att stilen är en förtjusande blandning av Kerstin Thorvalls fantastiska formuleringsförmåga och Marianne Lindberg De Geeers generositet när det kommer till att bjuda på sina misstag, osäkerhetskänslor och tillkortakommanden. Här finns ingen som helst humor utan det är en dyster stämning helt igenom. Visst finns det glädje i Toves skaparkraft med känslan av alienation ligger ändå som en tung filt över sidorna. Hopplösheten har sin förklaring i patriarkatet vars fängelse Tove inte ser någon flyktväg.

”Man kan inte ta sig ut ur barndomen och den klibbar fast vid en som en lukt. Man märker den hos andra barn också, och varje barndom har sin speciella lukt. Sin egen känner man inte och ibland är man rädd för att den är värre än de andras.”

Sen kommer Ungdom, och precis som romanjaget, tycker jag att det är en tråkigare del. Hon skriver:

”Att vara ung, det är någonting tillfälligt, ömtåligt och obeständigt. Det är någonting man måste gå igenom, mer betyder det inte.”

Eftersom hon inte får fortsätta i skolan, måste hon arbeta och det är uttröttande, klaustrofobiskt och alldeles meningslöst. Hon bor kvar hemma men föräldrarnas makt över henne minskar i takt med att hon åldras. Det enda som driver henne framåt är lusten att skriva och bli publicerad. Hon lär sig att människor vill ha ut någonting av varandra. Hon vill ha ett eget rum, hon vill ha en bebis och en man som är redaktör. Den frihet hon har som ogift ger henne ingen glädje, hon känner sig som en herrelös hund.

”På hundarna tittar jag också, på hundarna och deras herrar. Somliga hundar har kort koppel som ägaren otåligt rycker i varenda gång de stannar ett tag. Andra har långt koppel och deras herrar väntar tåligt när hunden hittar någonting spännande. En sådan här vill jag ha.”

Barndom är riktigt bra och kan till skillnad från Ungdom mäta sig med Gift. Er (lyckostar!) som inte läst någon av dessa tre rekommenderar jag att börja med Barndom Ungdom.

[mathilda thor]

”Barndomen är lång och smal som en kista.”

ugggghhhh plockar upp gift OMEDELBUMS

[pelekas]

3,5 pradžia labai stipri, o šeštas skyrius (apie vaikystės dvoką) išvis vau, vien dėl jo verta, paskui šiek tiek atitrūkau nuo knygos, nes reikėjo daug kitų dalykų skaityti, tai gal pamečiau giją, plius nebuvo taip įdomu, nes seniau buvau skaičiusi jos romaną "Vaikystės gatvės" (dabar matau, koks žiauriai autobiografinis jis buvo), bet laukiu, kas bus toliau antroj ir trečioj knygoj. šiaip įdomu jau vien matyti, kaip stipriai per tuos metus pasikeitė požiūris į vaikus, nuo kai kurių epizodų šiurpas nukrečia, tiek daug žiaurumo ir šalčio, rodos, paprasčiausiose kasdienėse situacijose. ditlevsen turi akį detalėms (mieloms, žiaurioms, ištaškančioms) ir moka įdomiai apibendrinti.

[Hanna]

Första raderna! ”På morgonen fanns hoppet där. Det satt som en ljusglimt i mors svarta hår som jag aldrig vågade röra, och det låg på tungan tillsammans med sockret på den ljumma havregrynsgröten som jag långsamt åt upp, medan jag såg mors smala knäppta händer som låg stilla ovanpå tidningen med rapporter om spanska sjukan och Versailles-freden.”

[Michael]

Mageløse erindringer.

[Johanna]

En roman som ser tunn ut men som har ett språk som är kompakt och verkligen dignar av innehåll. Jag har svårt att beskriva läsupplevelsen. Jag tänkte på hur alla människor har som en egen grundstämning, en sorts genomsnittlig känsla som de återkommer till, och som kan märkas som en genomgående ton när de skapar något. Ditlevsen skriver typ direkt ur sin grundkänsla utan hinder och även om jag inte personligen relaterar så är hennes ton så ren och klar att min hjärna liksom vibrerar och jag förstår henne fullt ut?

[Jen]

This memoir stands apart from so many memoirs I've read. I don't know what I was expecting, but I was pleasantly surprised to find that it wasn't about a girl's quest for a husband; it was about her love affair with her own words. That's not to say there's no mention of the marriage mission, but it was only the backdrop to her true desire which had nothing to do with men. Refreshing and beautifully-written, her words are a quiet, comfortable inspiration.

[PAULINE]

Gåsehudfaktor! Glimrande bok.

[Thea]

føle æ e venn med hu sjøl om hu va like gammel som mæ for over 80 år sia

[Kajsaet]

Älskar Tove ditlevsen! Läste gift för något år sen och nu de första två i köpenhamnstrilogin. Minnesböcker om hennes liv, vackra och gripande etc men framförallt roligt skriven?? En konst att kunna skriva så!

[Anna-Sofie]

Tove Ditlevsens erindringer er betagende - Gang på gang stoppede jeg op og tænkte: "Hvor skriver hun godt!". Det på en gang nøgterne og poetiske sprog, de vage konturer og de knivskarpe detaljer side om side. Selvbedrag på den ene og selvindsigt på den næste side.
Bøgerne giver et hudløst ærligt billede af, hvad det er at være et sårbart og melankolsk menneske, men fordi Tove Ditlevsen mere end noget andet er digter, er der også en dyb sproglig fornøjelse ved at læse bøgerne.

[Edvin]

Vad ska jag säga? Fruktansvärt bra så klart. Men att läsa den här boken var också som att få lägga flera pusselbitar på plats. Jag upplever att jag nu bättre förstår hennes prosa, poesi och liv och kanske framförallt förstår varför jag tycker så mycket om henne och hennes verk: för att jag i så hög grad kan relatera till hennes personlighet, synsätt och upplevelser, i synnerhet då under uppväxten, vilken denna bok (som är två böcker i en) berör.

[Mie Jonassen]

Tove’s sprog er så smukt og poetisk og bogen giver et super fint indblik i dansk pige/kvindeliv i København i starten af 1900 tallet.

[Frida Heebøll]

hmmmmm. Bogen er et fint indblik i toves liv. Tove forstår at skrive som var det hendes stemme der hviskede hemmeligt for mit indre øre. Sproget er meget ligetil måske enda lidt jævnt, alligevel farvet og smukt. Der bliver ikke brugt noget nævneværdigt at sproglige virkemidler men det gør hverken bogen bedre eller værre. Måske lidt bedre?
Tove maler sig selv som en pige. Hendes oprindelige verden, barndommens gade, har en grad af fremmedhed. Både i hendes forhold med familien, i særdeleshed hendes mor, og i skolen er hun ikke knyttet til nogen med ærlig oprigtig ømhed. Hun forklarer som noget af det første en afgørende side ved Alfrida Ditlevsen (moren). Hun er utilregnelig, ikke engang hendes kulde har tove kunnet regne med, det havde om noget måske været nemmere. Tove skuffer hende med hendes lyst til at læse og hendes tanker om frihed fra arbejderklassens værdier. Alfrida har modsat hendes datter, ikke haft et liv med andet indhold end skiftende lærepladser, mænd, og børn. Hun har ikke haft ande glæder end dem man fandt i sin baggård eller stue.

[Amalie]

Besluttede mig for at genbesøge Tove Ditlevsen, efter at være blevet lidt skræmt væk i folkeskolen. Men er blevet meget betaget af både sprog og historie. Meget rørene og hård fortælling, og giver en følelse af at være betroet de inderste hemmeligheder. Og en vigtig stemme i den Woolf’ske kamp om et værelse hvor man som kvinde kan få plads til sine tanker og fantasi.
Læste Pigesind simultant, og blev virkelig rørt over både digte og erindringer som havde enorm ydmyghed og ærlighed over sig. Virkelig en god læseoplevelse, har lyst til at fordybe mig endnu mere i Toves verden.

[Karla Rudd]

Ditlevsen är en fantastisk författarinna och jag förstår varför Köpenhamns-trilogin är så hyllad. ”Barndom” och ”Ungdom” är bra, men de står och faller med den sista boken, ”Gift”.

Så dumt att det svenska förlaget att splittra trilogin och ge ut ”Gift” först, som jag läste vid utgivning och älskade! Tyvärr kändes del 1 & 2 överflödiga nu, tror endast de kommer till sin rätt om de får läsas först.

[Mathilde van der Meer]

"... Og hvis det bliver sådan ved, må jeg engang tage til Stormogulen, hvor alle kæmper gror. Nu gør Barndommen ondt"

[Rebecca Christensen]

En virkelig smuk fortælling, der får dig helt ind i nuet.

[Ellen Kingfors]

Tyckte om Gift mycket mer. Dessa två kändes mer röriga på nåt vis?

[Karin Pettersson]

Älskar henne och allt hon skriver

[Anne Jensen]

Jag läste boken på svenska, vill läsa den igen på danska. Att läsa Tove Ditlevsen hör till allmän bildning, tycker jag. En författare i blodet, en sann njutning att läsa hennes formuleringar. Läste Gift innan jag förstod att det var del tre, rekommenderar att läsa trilogin i ordningsföljd. Trilogin är vacker, sorglig, realistisk, ärlig och helt enkelt mänsklig.

[ezra]

liknande stil som annie ernaux, lätt att flyta med i. tyckte väldigt mycket om båda böckerna!

[Hanniehall]

Det kan vara frustrerande med barndomsskildringar som beskriver tiden utifrån ens vuxna perspektiv. Ibland känns det så, men i ungdomen träder 15-åriga Tove fram tycker jag. Speciellt i hennes syn på vad kärlek är, så omogen som det ÄR. Och vuxnas skenhelighet. Varje sida är utsökt men det går ju inte att jämför med Gift som ju är en kraft i sig. En lite ostig recension - sue me jag ligger på en strand i Mexiko.

[Michael]

Det tidlige forår samler Tove Ditlevsens to første erindringsbøger Barndom og Ungdom, som er en ren fryd at læse. I en lydefri, smuk og poetisk prosa skildrer Ditlevsen sin lange vej til at blive forfatter: fra barndommens famlende nedfældninger i poesibogen til ungdommens første "rigtige" digte, der afføder en trang til at blive set og hørt. Lykkelig er hun, da hun opdager lyriktidsskriftet Vild Hvede (Hvedekorn) og redaktøren Viggo F. Møller, der kan indfri hendes drømme om at komme frem i verden. Som 18-årig debuterer hun i Vild Hvede med digtet "Til mit døde barn", hvorved hun gør sin fars udsagn om, at en pige ikke kan blive digter til skamme. Troen på sig selv har hun imidlertid altid haft, og allerede i barndommen tænker hun:

"Engang vil jeg skrive alle de ord ned, der gennemstrømmer mig. Engang skal andre mennesker læse dem i en bog og undre sig over, at en pige alligevel kunne blive digter.

Et must-read for alle med interesse for Tove Ditlevsen.

[Pia Rosenkilde]

Det tidlige forår af Tove Ditlevsen ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️ ~ 🎧

Har læst, eller genlæst, da jeg har været igennem hele Toves repertoire i de sidste 20-30 år, Barndom og Ungdom som samlet hedder, Det tidlige forår og sammen med Gift udgør trilogien om Toves liv.
Den er så fin, da den på helt enkel Tove-manér får nuancer med, der gør det hele så levende, at man næsten kan smage de sure flødeskumskager, hun spiser på vej hjem fra bageren, så moren ikke opdager det.
Jeg elsker hendes små perler, som da hun lærer, hvad en luder er, og tænker, at hun da meget bedre kan forstå at man tager penge for det, end at skulle gøre det gratis. Et fantastisk tidsbillede af en svunden tid. Er cementeret Tove-fan.
#dettidligeforår #toveditlevsen #lydbog #ereolen

[Ida]

Fantastisk erindring. Man kan ikke slippe bogen fra sig, da Ditlevsen levende smukke ord fanger én ind i hendes tidlige forår. Hun giver et vigtigt og taknemmeligt indblik i hendes barndoms og ungdoms tilværelse der både er mig bekendt i form af egne tanker, og så alligevel så fjernt fra noget jeg kender.

[Okidoki]

Tidigt på våren / Tove Ditlevsen ; övers. av Vanja Lantz.
Originaltitel: Ditlevsen, Tove: Erindringer : barndom : ungdom
ISBN 9129428599
Publicerad: Stockholm : Rabén & Sjögren, 1974. 217 s.

Tove (född 1917) vet tidigt att hon vill bli författare. Hon är mycket egen, men det är intressant och trevligt att följa denna jag-berättelse.

[Mina Widding]

Hon skriver rakt, och samtidigt poetiskt formulerat i vissa hänseenden, särskilt i första delen. Det är fint att följa hennes väg till diktdebuten och målet att finna en man som förstår henne, fast det går lite snabbt i slutet just gällande det temat. Att läsa Tove Ditlevsens självbiografi stärker mig ändå i mina egna skrivardrömmar.

[Tanjabb]

Overraskende velskrevet biografi. Fængslende. Skrevet som en roman, altså i 1ste person, hvilket gør utroligt meget for stilen.
Dejligt forfriskende kort, ca 3 timer pr bog, Unødigt fyld et skåret væk uden at historien lidt under det, noget nutidens forfattere godt kunne tage lidt til sig..