Nej, den här är inte för mig. Jag är besviken eftersom jag tyckte så mycket om första delen i Vatten-trilogin (Bikungskupan). Den gav mig en nästan magisk närvarokänsla i 1880-talet, trots sin ogripbarhet. Men 'Vattenorgeln' blir för mig mest ett ointressant virrvarr som inte stannar kring förra sekelskiftet, utan viker av åt alla håll, från 1700-talet och framåt. Denna väcker inget intresse i mig.