Hans mest uppskattade nummer är den skräck han med stor talang lyckas gestalta inför publiken. Men skräcken är hans egen ångest inför livet. "Jag föddes människa - jag levde clown - jag sålde mitt hjärta - jag dog fattig." Så summerar clownen sitt eget liv.
Hjalmar Bergman was a Swedish writer and playwright.
The son of a banker in Örebro, Bergman briefly studied philosophy at Uppsala University but soon broke off his studies and took up the life of a free writer. He married Stina Lindberg, the daughter of actor and stage producer August Lindberg and Augusta Lindberg, and sister of Per Lindberg. Up to his father's death in 1915 Bergman was heavily sponsored by the family patriarch; after the old man died from a stroke it turned out that the family business had become highly indebted and Bergman was forced to start making money out of his writing and court readers in a more outgoing and more entertaining manner. He rose to the challenge and in the following ten years reached the peak of his work.
Much of his output takes place in a small town in mid-Sweden, which is growing into a parallel universe in a Balzacian manner. The shameful secrets of a dozen of interwoven families gradually come out of the closet as the stories grow increasingly symbolic. A pessimistic outlook is always counterbalanced by a grotesque humour - indeed in a book like Markurells i Wadköping the latter almost succeeds in completely shading the former.
After an unsuccessful bout as a manuscript writer in Hollywood Bergman's alcoholism and narcotics abuse took over, from which he died prematurely; his final novel Clownen Jac mirrors his awareness of his drift into self-destruction as well as his belief in the honesty and purpose of artistic spectacle.
Jag håller verkligen med Sven Delblanc att Hjalmar Bergman "uppfann" den moderna svenska romanen. Jag har läst en mängd av Bergmans romaner och uppskattar många av dem och tycker att de tillhör något av det bästa jag läst på svenska. Clownen Jack omnämns då och då som en av Bergmans bästa romaner, men där håller jag inte med. Jag tycker att karaktärerna är lite för ensidiga och berättelsen är inte tillräckligt utvecklad. Att jag blev besviken är nog ett väl starkt ord, men boken levde inte upp till de förväntningar jag hade på den. Jag undrar om jag undermedvetet sköt upp läsandet av boken för att jag hade mina aningar? Hur som helst, mitt tips är att börja någon annanstans med Bergmans romaner. De bör läsas!
One of those books that you can find in any bookcase of a person older than 70 years. That was why I picked it up, as it can be seen as one of the major Swedish works of pre-modern era of 20th century (it's from 1930's).
---CONTAINS MILDER SPOILER, ALTHOUGH NOT ABOUT THE ACTUAL STORY---
I thought it was good but I found it a bit tiring. The description of Hollywood morality and the money makers of entertainment industry wasn't very impressive nor eye opening for me, probably because we now have been exposed to Hollywood-culture and capitalism over an extensive amount of time. The description was probably much more engaging in the 1930's when the book came out.
Last half of the story is worth the reading though, as the characters takes up discussions on what a performance needs to be considered a work of art. -Poverty is the saint of the artists, those artists that becomes rich haven't sold their performance, they sold out their emotions, heart, and soul. They are therefor much poorer than those that simply lacks money. It is said that the author ventilates his collective thought on art, writing, and performance in this book and it's quite cynical (which I happen to like but it's something someone should know before starting to read the book).
But the author is skilled in his depiction of characters and emotions as he writes about friends of the circus-star, Jac the Clown. How the Clown invites them to live in his mansion-sized bungalow, where they walk around with the resources to do almost whatever they want but feels like they are part of the furniture. The clown is also shown with a lot of anxiety and neurotic tendensies.
En bok som inärvts i hyllan - tänkte kolla, vad handlar den om egentligen? Kanske borde man läst mer Hjalmar Bergman för att förstå helheten; exempelvis Farmor o Vår Herre, som kanske ger en bakgrundsbild till Borckarna o Långsällarna o hur de levde kring Sanna-gården o Wadköping (Örebro?). Där introduceras väl den unge Jonathan Borck och hans farmor. I clownen Jac har Jonahan sen länge flytt Sverige, haft en karriär som clown i USA o lever ett dekadent liv i Kalifornien. Unge Benjamin Borck, sponsras på nåt sätt av kvarvarande familjen Långsäll, att åka över för att söka upp avlägsne släktingen clown-Jac. Det är nån slags blandning av amerikans 1920-tals dekadens, överflöd , tidigt Hollywood-betraktande, kombinerat med en ung svensk herres perspektiv. TDet gastas o festas o skrivs med mycket absurda vändningar fram o tillbaka, o storyn byggs väl mest fram av nån slags hemlighet om Jacs egentliga kärlek (o förbjudna barn?) hemma från Sannegården. Dottern ska hämtas över, samtidigt som Jacs stora comeback-turné ska planeras, men det hela slutar väl mest i pannkaka. Kanske är boken mest känd för att det ska vara nån allegori över Hjalmar Bergman själv, som kanske såg sig själv i den utsjasade Jac. Och för att det var det sista han skrev , innan han åkte o avled ung i Berlin. Jag är inte helt med i svängarna här, o tycker väl att boken - snart 100 år! - åldrats sisådär.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Blev väldigt besviken tyvärr. Har haft den här i min att läsa-lista väldigt länge och har då byggt upp en bild av att den skulle va jättebra - men nej!
Clownen Jac var inte alls boken jag förväntade mig. Den är berättar från en släktings, Benbés, perspektiv istället för Jacs eget. Det kändes därför inte som att boken ens handlade om Jac vilket var synd. Men den var ändå någorlunda underhållande vissa delar så helt världelös är inte boken. Dessutom är versionen jag läste andra upplagan utgiven 1930 (!!!!!) och det känns alltid lite speciellt att läsa en så gammal (och fragil) bok. Det gör ju inte storyn bättre men det är lite coolt att ha i bokhyllan (eller?).
Jag älskade Farmor och Vår Herre, och såg fram emot att se vad som blivit av Natan, men även om det var intressant här och där - temat med kändis i ledkoppel av affärssyndikat och tvärtom, fick mig att tänka på Brittney Spears tex, och det var lite kul att följa den fräcke Ben B - så var den ojämn och otydlig, jag förstod aldrig riktigt vad som verkligen var berättelsen här. Spretig, och inga intressanta vändningar som i Farmorboken. Det kom vändningar, men de var väntade och gjordes inte något med. Särskilt Sanna-Sannas berättelse känns som att den föll platt. Jaja.
Svår att greppa. Kan vara jag som läste ofokuserat. Villig att ge en ny chans, då den känns väldigt unik i svensk litteratur, men var för det mesta något uttråkad.
Berättelsen är fantastisk men jag har verkligen svårt för språket. Det tog lång tid att ta sig igenom den men är ändå en bok jag fortfarande tänker på ibland. Kluven.