Jag fick boken ”Tårpilens år” av Lupina Ojala som recensionsexemplar. Jag brukar inte läsa fantasyböcker, det har aldrig varit min grej. Jag är inte så förtjust i fantasyfilmer heller. Harry Potter är i princip den fantasy jag verkligen älskat. Det tog lite tid för mig att komma in i boken, det är många namn och platser att hålla reda på. Men plötsligt, när jag hade läst 80 sidor så vände det. Jag började förstå vilka alla var och fastnade för historien. Ju längre jag läste desto mer började jag gilla boken. En sak som jag gillar är att det finns kartor i början av boken, de studerade jag flera gånger för att få bättre grepp om historien.
Boken handlar om Disa som när hon är barn separeras från sin mor. Hon hittas av en man som tar med henne hem till sin hustru, de uppfostrar henne som sitt egna barn. Men plötsligt en dag blir hon anklagad för att vara häxa och byborna vill bränna henne på bål. Hon lyckas fly och träffar på Lue, en ung weloi som hon slår följe med. Hon upptäcker att hon verkligen besitter magiska krafter och när rikets onde härskare känner av det så måste hon fly in i Needims skog.