Att samtala är mycket mer än att utbyta ord. Det innebär att se och lyssna med alla sinnen och att vara medveten om att man ständigt som lyssnare också själv hela tiden är en berättare. Våra relevanta minnen präglar oss från första stund och återkallas inom både kropp och själ. De återges i hela vår varelse. När vi uppmärksammar denna inbäddade berättelse anlägger vi det narrativa perspektivet på människan. Varje människa förtäljer oavlåtligt sin historia, inte bara i sin verbala framställning utan med hela sitt väsen - sitt framträdande, sin klädsel, sin uppsyn, hållning, röst och gångart.
Människan är en berättelse är inte skriven enbart för samtalsterapeuter utan för att ge impulser till alla människor som använder samtalet som huvudinstrument i sin dagliga gärning.
Boken utgavs första gången 1994. Den nya utgåvan är reviderad och försedd med nytt förord.
En något ojämn bok, jag upplevde några av kapitlen som briljanta och några som hade åldrats rätt ordentligt. Det bästa kapitlet tyckte jag var "Att lyssna", där författarens långa erfarenhet som psykoanalytiker lyser igenom på ett fint sätt.
Den har inte åldrats bra. Många exempel känns väldigt daterade samt att jag ofta upplever dem som konstlade. Det finns nyare och bättre böcker i ämnet.