Nuoret opiskelijat Tala ja Michelle asuvat vain kymmenen kilometrin päässä toisistaan, Tala Gazan kaupungissa ja Michelle Sderotissa, Israelissa. Heidät on kasvatettu vihaamaan toisiaan, mutta he lupautuvat kaikesta huolimatta aloittamaan kirjeenvaihdon. Maaliskuussa 2024 alkanut viestienvaihto jatkuu syksyyn 2025 keskellä pommituksia, sodan kaaosta ja läheisten menetyksiä. Nuoret naiset kirjoittavat toisilleen arjestaan, oikeustieteen opinnoistaan ja peloistaan, mutta myös lempikirjoistaan, unelmistaan ja tulevaisuudensuunnitelmistaan.
Kirjasta avautuu syvästi inhimillinen näkymä sodan runtelemaan Lähi-idän alueeseen. Nuorten naisten levolliset äänet ovat ainutlaatuinen todistus dialogin mahdollisuudesta koko maailmaa järkyttävällä konfliktialueella.
Hjärtskärande och insiktsfullt om två unga kvinnors liv som pågår mitt i den brinnande världshistorien, mitt framför våra ögon. En brevväxling med bottenlös sorg och ilska, men också med spirande drömmar och medmänsklighet. Läs denna!
Powerful little book, that I think everyone could benefit from reading. I found it interesting how this book did not try to convince you to support either side, but to just try to understand both sides, and what they go through. It was heartbreaking to hear them go through war then a ceasefire and hope, to going to war again and finding it difficult to keep hope. They both seek peace but it gets more and more difficult for them to believe it can happen. They are both similar places in life, in the same war, but we clearly see the difference between both sides. I would recommend everyone to read this, and keep speaking up for what you believe is right and wrong.
Haluaisin että sota loppuu, että epätietoisuus haihtuu, että minua sisältäpäin kalvava kuoleman- ja haavoittumisen pelko häviää. - - Sää kylmenee. Kaipaan talvivaatteitani. Tyttöjen juttuja, kynsien lakkaamista. Peilistä on tullut etuoikeus. Aion käydä kampaajalla ja useita kertoja kasvohoidoissa kun sota on ohi. En tunnista enää itseäni. Sota on polttanut kasvomme ja vienyt kauneuden mennessään (s. 79)
Tosi mielenkiintoinen, koskettava ja ajatuksia herättävä kirja kahden nuoren naisen kirjeenvaihdosta. He ovat vihollisia, mutta suostuvat siitä huolimatta näkemään toisissaan ihmisen. Julman ajankohtainen tänä maailmanaikana ja monelta kantilta katsottuna.
Une lecture utile qui répond aux questions qu'on se pose face au génocide en cours. À travers la correspondance de Tala (Gaza City) et Michelle (Sdérot, Israël), on comprend comment on peut continuer à vivre en Israël malgré tout, on découvre que les civils des deux camps ne sont pas (tous) animés par la haine, on lit à quoi ressemble réellement la vie quotidienne à Gaza.
Le format épistolaire décrit les événements de manière concrète et intime, force l'empathie. On redécouvre la timeline des événements à travers les réactions, les peurs (souvent partagées) et les silences de ces deux jeunes filles plutôt que par les gros titres des news. L'évolution de leur mentalité au fil des lettres est visible et révélatrice, en particulier celle de Michelle, qui réalise progressivement le déséquilibre des forces impliquées. Le livre ne cherche à convaincre de rien : il expose simplement deux réalités qui coexistent.
Quand même on aurait lu 20 livres sur le conflit depuis le 7 octobre, il serait urgent de lire cette correspondance entre Tala et Michelle qui ont tout vécu de l'intérieur, et ne sont ni journaliste, ni écrivaine. A de rares moments ressort la candeur de leur jeunesse, mais bien plus souvent c'est une très grande maturité, exceptionnelle pour leur âge, et qui vient de leurs tragédies respectives qui les ont sûrement fait grandir trop vite. Même quand l'une écrit quelque chose de dur, l'autre prend le temps de la réflexion et de la réponse. Le prologue de Dimitri est très intéressant. Il n'a pas choisi Michelle et Tala au hasard, et il pensait qu'un dialogue serait possible. Elles ne sont pas représentatives ni des Palestinien.ne.s ni des Israélien.ne.s dans leur ensemble. Et en sont bien conscientes. Cependant il serait irresponsable et désespérant d'ignorer qu'il existe des voix pour espérer et travailler à la paix.
Et si vous ne les connaissez pas, allez voir l'association Les Guerrières de la Paix.
„Niezłomne serca” to książka, która przerosła moje oczekiwania. Biorąc ją do rąk nie do końca wiedziałam czego się po niej spodziewać. Gdy zaczęłam czytać nadal nie byłam przekonana czy zachwyci mnie ona. Ale kiedy dotarłam do części, w której była wymiana listów pomiędzy Talą – Palestynką z Gazy i Michelle – Izraelką z Sederot przepadłam. Obie dziewczyny mieszkały dość blisko siebie, ale wychowane były we wzajemnej wrogości. Nie chciały by ta wrogość jednak zamieszkała w ich sercach na zawsze i postanowiły do siebie pisać listy. Gdy panował chaos wojenny, gdy słyszały świst pocisków rakietowych i widziały śmierć bliskich jak również dzieci postanowiły rozpocząć wtedy wymianę listów. W listach tych opisują nie tylko swoje emocje związane z wojną, ale również swoje marzenia, zainteresowania i swoją zwykła codzienność. Książkę tę nie czyta się łatwo, ze względu na ogrom tych emocji i świadomość, że te dwie osoby żyją naprawdę. Książka ta napisana jest w postaci listów i jest ona bardziej o ludziach i ich emocjach w czasie trudnych, wojennych czasów niż o polityce. Pokazuje ona bezsilność, ale również to, że można wybudować most tam gdzie jest to niemożliwe. Pokazuje ona świat z dwóch perspektyw bez jednoznacznego oceniania. Ci co szukają tutaj dynamicznej akcji to mogą być rozczarowani. Książka ta skupia się na emocjach i jest książką refleksyjną, a nie opisem wydarzeń z frontu. Książkę tę polecam każdemu kto lubi reporterze i literaturę faktu. Tym, którzy lubią książki skłaniające do refleksji i szukających w nich wielu emocji.
Otroligt fint initiativ. Viktigt att ge röst åt två kvinnor på vardera sida om konflikten. Tror Dimitri har varit ganska selektiv när han har valt vilka han vill ska brevväxla med varandra. Han har trots allt lyckats finna två som ändå bär på samma vilja att ha fred. De har liknande perspektiv på konflikten, om än något färgat av vilket land de kommer ifrån. Men det kanske behövde vara så för att konversationen skulle kunna hållas respektfull rakt igenom. För det om något känner jag att Michelle och Tala är för varandras situationer och åsikter.
Men trots detta så känner jag dock att förord och efterord är de två mest intressanta för mig då de återger situationen i en bredare helhet och återger lite mer fakta om konflikten än Tala och Michelle återger i sina brev till varandra. Däremot tycker jag att man får en bättre inblick i de båda ländernas situation genom de två kvinnorna.
Jag tycker nog ändå att det har varit intressant att ta del av deras berättelser, deras upplevelser och hur kriget ser ut för dem båda och deras folk.
Lördagsläsningen för mig blev denna gång boken "Under samma himmel" - det är Tala, en palestinska i Gaza stad, och Michelle, en israeliska nära gränsen till Gazaremsan, som skriver brev till varandra mitt under ett brinnande krig.
Två studenter som berättar för varandra om sin vardag, sina studier, drömmar och favoritböcker, men samtidigt om sin oro och ilska och mycket annat som de har gemensamt.
Boken rekommenderas varmt, mest pga insikter som både Tala och Michelle får, men också som jag som läsare får!
Oplysende, personlig, ærlig og hjerteskærende brevveksling mellem to unge kvinder, Michelle fra Israel og Tala fra Gaza, som begge studerer jura og udviser hjerte, intelligens og mod. Både i deres sind, handlinger og ved at give sig i kast med denne brevveksling. Denne lille bog har et stort, stærkt og dybt indhold. Man kan håbe den vil inspirere flere mennesker til at tilgå konflikter og svære samtaler med samme åbenhed , nysgerrighed, empati og viljen til at lytte som disse to unge kvinder. Eneste minus er at bogen stopper lidt brat, hvilket er logisk nok, da den jo skulle på bogform.
Boken berörde mig och är helt klart viktig men motsvarade inte helt mina förväntningar. Tänkte mig två personer en palestinsk kvinna och en judisk kvinna med olika värderingar som påverkade varandra och på något sätt kunde förenas i en gemensam syn på konflikten mellan Palestina och Israel. Men dessa båda kvinnor har en gemensam värdegrund och syn på konflikten och denna boken sätter mer fokus på hur vardagslivet ser ut för dessa kvinnor i en massmedial rapportering som blir allt mer anonym.
Se non vi siete ancora fatti una idea di cosa succede in Palestina, questo libro vi apre gli occhi sulla realtà. Vi renderete contro di quanta atrocità e follia è capace l'uomo in nome del potere. Le due autrici del rapporto epistolare ci dimostrano che si può parlare, capirsi e condividere se prevale la nostra umanità. Grazie per la vostra coraggiosa testimonianza.
En sterk brevveksling mellom en israelsk jente og en palestinsk jente som er på hver sin side under folkemordet i Gaza. De utfordrer hverandre forsiktig og når inn til hverandre. De menneskelige historiene er viktige når det meste reduseres til tall i mediene.
Fint initiativ, og selvsagt fint når folk taler til og med hverandre på tvers av konflikter, og jeg tenker kanskje at denne boken er for et yngre publikum enn meg. Gjerne eldre ungdom og unge voksne.
Brevväxling 2024-2025 mellan två juridikstuderande unga kvinnor. En boende i Israel och en i Gaza. Får en mer insatt runt vad som hänt i detta krig. Insprängt mycket fakta om kriget i fotnötterna. Tunn bok, men ändå tung att läsa. Känner inte riktigt att jag kommer nära huvudpersonerna i boken.