Stockholm, 1909. När Sigrid möter Isaac för första gången är hon en stigande stjärna inom textilkonsten. Ett resestipendium till London för att studera gobelängteknik hägrar på horisonten och även om mötet väcker en nyfikenhet inom henne är kärlek inte en del av hennes planer.
En tid senare befinner sig Sigrid i Paris för att studera under Henri Matisse. Arbetet med vävnader, broderier och mattor har nu bytts ut mot taveldukar och när hon återigen möter Isaac förändras även planerna på ett liv i ensamhet. Snart inleds en relation med både konsten och Isaac som kommer att skapa svallvågor över flera decennier.
Vidunder är en fiktiv skildring av en av Sveriges mest banbrytande konstnärer. Det är en berättelse om skapandets kraft och skuggsidor – och om kärlek och sårbarhet. I denna välresearchade roman tecknar Ulrika Ewerman ett nyskapande porträtt av en av våra största konstnärsikoner.
Intressant och får mig att vilja veta mer om Sigrid Hjerthen och hennes konstnärskap. Märker att jag ofta väljer böcker som handlar om kvinnor och slutet av 1800-talet fram till 1950. Gertrud Stein dyker också upp i många böcker. Tyckte mycket om författarens förra bok om Karin Larsson, ”Jag”.
Betyg 3,5 Sigrid Hjertén är en erkänd textilkonstnär när hon möter Isak Grunewald. Hon är på väg till London för att studera gobelängteknik på ett stipendium. Isak är konststudent hos Matisse i Paris och talar varmt om Matisse och Paris. Hon blir charmad av Isak och ger upp sina planer på London och lämnar textilkonsten. I stället far hon till Paris och studerar måleri hos Matisse. Sigrid och Isak blir ett par och nu börjar ett nytt kapitel i Sigrids liv i Paris . Ett annorlunda liv med höga berg och djupa dalar, med ångest och skratt och med Isak, vars kärlek till Sigrid är stor, men svajig.
”Vidunder” är en roman och ingen biografi. Det ska man komma ihåg som läsare. Det är en svår balansgång att skriva en berättelse inspirerad av en fysisk, känd person. Fallgroparna är många med Ewerman klarar sig ganska bra. Emellanåt blir texten lite ytlig och lutar lite åt ”feel-good”-genren och det känns som om författaren velat ”lätta upp” läsandet med, ibland alltför många detaljer, som bromsar tempot i romanen. Boken är kort, 220 sidor, och lättläst. Den skildrar livet i Paris och i konstnärskretsar under 1900-talets första hälft på ett trovärdigt sätt. Livet, som trots det mörker som också finns, kärleken – till människor, till konsten och livet.
Det här är så otroligt realistiskt skildrat att jag undrar om författaren var en fluga på Sigrids vägg. Det här är en roman, dialogerna är författarens påhitt, men hjälp så det här… griper tag i mig. Författaren får verkligen fram hur tunn den där skiljeväggen är mellan frisk och sjuk, kärlek och svek. Läs hela min recension https://tofflandel2.com/2026/09/29/re...