Adrian

by Maxim Grigoriev

Maxim Grigorievs nya stora roman är en Stockholmsskildring. Och en vänskapsroman, en bildningsroman, en konstnärsroman. En roman om en abort. En roman om åtrå. En roman om kärleken till litteraturen.

Adrian, Kristian och Johannes möts i 20-årsåldern då de börjar studera litteraturvetenskap i Stockholm i början av 2000-talet. De tre vännerna tillbringar sin tid på universitetet och på Kafé Valand; de dricker punsch, går på klubben Metropolis och diskuterar litteratur. Adrian, den vackra tråkmånsen, som delvis växt upp i Ryssland och har sin mamma i en avlägsen förort, är en aspirerande poet med Gunnar Ekelöf som passion och förebild. När han och Kristian flyttar ihop i en andrahandslägenhet i Atlasområdet upptäcker Kristian till sin förvåning att han hyser ett starkt sexuellt begär till sin vän.

Åren går: tjugofyra år. Ungdomsdrömmarna falnar. Adrian skriver på sitt diktverk medan Johannes och Kristian etablerar sina medelklassliv. Hans relation med den nihilistiska Elena, som kommit som flykting från Ukraina, är uppslitande - och dödsdömd. I sin ständiga ensamhet, lika stor i Berlin och på spanska solkusten som i Norrland, upplever Adrian att vännernas svek blir allt fler. Allt blandas samman till en sorgesång över ett liv som inte finns, som inte blev.

Genres: Fiction

400 pages, Hardcover

Published September 9, 2026

Reviews

[Anders · Rating 2 out of 5]

Jag är generellt positiv till ambitiösa och pretentiösa romaner som siktar högre än de förmår nå, men *Adrians* utflykter i litteraturteori och andra humanistiska ämnen är ofta plågsamt omständliga och ger förvånansvärt lite att tänka på. Jag har genom hela läsningen varit osäker på om boken är genomgående ironisk och driver med personernas pretentioner, eller om den faktiskt är lika allvarligt menad som den låter. Språket är stundtals mer tillkrånglat och otydligt än innehållet motiverar, samtidigt som berättarrösten och personernas inre monologer låter så lika att gestalterna flyter samman och särskilt Elena aldrig riktigt blir en person. Trots dramatiska livshändelser är romanen märkligt känslolös, även om de återkommande besöken på Völundsgatan effektivt gestaltar tidens gång. Mot slutet har boken ändå känts som en gemytlig, om än emellanåt urtråkig, kompis under mina dagliga lässtunder på morgonen – men betyget stannar på 2 av 5.

[Magnus · Rating 4 out of 5]

Adrian, Johannes och Kristian träffas i början av 2000-talet när de läser litteraturvetenskap på Stockholms universitet. Grigoriev lyckas frammana bilder av Stockholm som känns äkta och genuina, men ändå placera staden i Centraleuropa på något sätt. Bokens tema är kampen mellan idealism och realism. Vilket pris har det för att försöka uppfylla sina drömmar. Adrian är en väldigt kompromisslös och kantig person som har svårt att anpassa sig till omgivningen. Adrian flyttar först till Berlin, sedan Spanien och till sist till en by utanför Örnsköldsvik för att kunna hålla på med sin konst.

Adrian påbörjar en doktorandutbildningen om Gunnar Eklöf, men blir klar och håller istället på med ett långt diktverk (elegi). För den som inte är van med diktanalys kan det bitvis vara svårt att hänga med i texterna och Grigoriev använder gärna ålderdomliga ord som "överantvarda" men det går i hand i handske med den intellektuella framställningen i boken.

Samhällsutveckligen speglas också i boken. Hur det blir allt svårare att leva i Stockholm med "konstnärsinkomster" och hur samhället fäster allt mindre vikt vid kultur i allmänhet och litteratur i synnerhet. Kristian blir i boken något av en symbol för materialismen och oppurtunismen, medan Johannes är något av ett mellanting, han är verksam på institutionen för litteraturvetenskap, men tvingas anpassa sig till diskursen där.