„Prin trimiterile la un lung şir de întâmplări şi personaje istorice menite să ofere pilde concrete ale regulilor unei raţiuni de stat eficiente, lectura lui Machiavelli se înfăţişează drept etapă obligatorie a culturii politice a Contrareformei italiene. Giovanni Botero a preluat părerile scriitorilor antici din care se inspirase Machiavelli în construirea ideilor sale, de la Vegetius la Dionisie din Halicarnas, şi a căutat să elaboreze pe această bază o «ştiinţă a menţinerii» puterii statului astfel încât să poată face faţă ameninţărilor revoluţiilor religioase ale vremii. Moştenirea gândirii politice florentine de la începutul secolului al XVI-lea a fost astfel preluată şi adaptată la cerinţele unor vremuri foarte diferite. Iar de aici Botero a extras reţeta fundamentală care se află în centrul operei sale: aceea a serviciilor speciale pe care Biserica le putea aduce puterii politice. Realist, fără a se lăsa cuprins de spiritul utopic care avea să vorbească prin gura lui Tommaso Campanella, Botero propune o etică a statului creştin care îi permitea puterii suverane să înalţe o barieră de mister şi tăcere în numele prudenţei – virtutea fundamentală a epocii.“ (Adriano PROSPERI)
En strålande översikt som verkar vara skriven som svar till Machiavellis fursten. Botero har skrivit en ovanligt allsidig och ärlig text för en karriärdiplomat och politiker. Han betonar ekonomisk styrka och fortifikationsmöjlighet som nyckeln för statsframgång, men drar sig inte för att diskutera folkfördrivning och kidnappning av barn som metod för att garantera rikets säkerhet - med ett öppenhjärtligt pro et contra.
Botero är definitivt realist. Det finns inget av Erasmus passion för mänsklig värdighet eller Luthers övertygelse om samhällsrollernas moraliska funktion. Samtidigt är han mer av en defensiv realist än de flesta nutida - visst att plundring och erövring är effektiva medel att skapa kapital, men de är långsiktiga förlustaffärer för de flesta stater, eftersom man behöver pacificera och integrera det erövrade området. På samma sätt har han ett pragmatiskt försvar för glädje och ordhållighet - de ökar befolkningens moral, och både försvarsvilja och förmåga att attackera när det behövs. Genomgående hänvisar Botero till framgånsrika (och ibland mindre framgångsrika) exempel från olika omkringliggande kulturer. Nu tillskriver jag honom en tolkning, men det intryck texten ger, är att han försöker garantera att hans råd är kontextoberoende. Det hedrar honom.
Min samlade syn är att boken är användbar, även idag, och oförtjänt bortglömd. Att kunna komma till ett pragmatiskt försvar av mänskliga värden, och föregå detta med en rent kallhamrad diskussion om medel och alternativ, är en imponerande färdighet som fler borde tillägna sig - boken visar hur. Rent bortsett från att den är en guldgruva av exempel och råd, som i flera fall har överlevt. Såsom att matsäkerhet och förmåga till effektivt jordbruk är grunden för samhällets överlevnad.
An important Christian (though Catholic) counterpoint to Machiavelli's "real politik". Botero provides practical and theoretical advice to political rulers and leaders, with many examples drawn from history. His comments about the pesky Calvinist heretics are pretty fun too!