En ung man, en av vår tids yngsta människor, ger sig ut på en resa genom Sverige. Med Jonna, Kalle och Bennus. Jonnas omständigheter, bostäder och arbetsplatser, är alltid tillfälliga. Hon försöker ihärdigt ta reda på om ett ex från högstadiet har dött, och i så fall hur. Kalle och Jonna var ihop förut. Det är svårt att minnas när det hände, men plötsligt var de bara inte ihop mer. Bennus är Kalles lillebror. Tekniskt sett heter han Dennis. En stjärnspäckad samling i en nytvättad bil. Ha en nice dag.
Ha en nice dag är en road movie på prosa där fyra vänner ger sig ut på en jakt efter meningslösheten, ruset och vissa brottsplatser i den närmare historien, på sant Yvesandskt manér med jargongens repetitiva humor och en underton av sorg och förlust.
Han skriver så jävla roligt, Mikael Yvesand. Skrattar högt åt hans knivskarpa formuleringar om saker jag trott att bara jag tänker på, exempelvis:
"Jag tänker på lösviktsgodispåsen man köper inför en resa. I morse låg du på ICA Bea i Svedmyra och allt var som vanligt för dig. Nu är du med oss, på väg ut i världen. I natt kommer du vara långt borta. Här ensam kvar i bilen, medan ICA Bea ligger låst, mörkt och tyst många mil bort. Förlåt."
och
"I bilen dricker jag slush och lyckas återigen träffa en kritisk artär rakt genom colasmaken, så att det bara blir kvar en kompakt cylinder av smaklös snö i glaset."
Det är så himla, himla roligt! Vill att han ska släppa en bok om året livet ut helst.
Roligaste jag läst. Han är mästare på att sätta ord på sånt som alla tänker men som ingen uttryckt, som avsnittet om Google maps, tunnlar, Solna/Sundbyberg och Årsta tex. Har fan skrattat rakt ut nästan varannan sida. Ibland går publikfrieriet till en överdrift och vissa referenser återkommer men vad fan gör det när det är såhär kul. Önskar att jag fick vara en i gänget. Man känner igen personligheterna men det är som om de idioterna man växte upp med var smarta, roliga och hade en helt otrolig referensram. Kommer döpa en framtida hund eller något till Bennus.
"Är det söndag och jag har Sportspegeln, då är det alltid en rolig dag", sa Mats "Matte" Nyström i en intervju med Expressen nyligen.
"Är det måndag och Mikael Yvesand kommer med en ny roman, då är det alltid en rolig dag", säger jag till mig själv idag.
"Jag, Bennus och Kalle står vid vägassistenten och iakttar hans arbete. Bennus kommer genast in på ett annat återkommande, obegripligt skämt, som går ut på att - inför främlingar - låtsas att Kalle är mycket rädd för saker han inte ens är lite rädd för. När vägassistenten börjar klämma fast krokodilklämmorna på bilbatteriets poler säger han till Kalle, högt, så att alla ska höra: 'Kolla bort om det är obehagligt.' Vägassistenten kollar på Kalle, förvirrad. Bennus förtydligar, ljuger: 'Han är rädd för ström. Det hände en olycka en gång.' Kalle suckar och orkar inte skratta eller förklara att Bennus bara skojar: 'Nämen asså ... vi behöver inte snacka om det. Men han känner big skräck kan jag säga, det kan vara bra att ... bra att ha med sig. Han börjar hacka tänder bara han ser en dator.' Bennus klämmer Kalles axel, som om tillknäppta men vördnadsfulla bröder på en begravning", skriver Mikael Yvesand.
"Innan vi lämnar Kalmar stannar vi till på Ekelunds, för att Aerospace-låten 'Summer bliss' enligt Kalle handlar om det kafét. Vi har inte mycket att säga om Ekelunds och kör vidare, norrut. Mot Linköping. Bennus säger att Aerosmithlåten 'I don't want to miss a thing' handlar om Coffeehouse by George på Götgatan. Om Kalle delar med sig av nån form av trivia får Bennus alltid ett tvångsmässigt behov av att dela en uppenbart felaktig variant på samma spår", skriver han också.
Resultatet blir förstås den mest självklara femman jag någonsin delat ut.
”Det finns, mig veterligen, två vårar: en man blir glad av, och så den andra. Likaså finns det två höstar. Den ena är solig, fortfarande varm från sommaren, nine eleven-väder, men lurar samtidigt ingen; en solig tisdag utsträckt till månader. Den andra hösten är suddig och kall. En tablett citodonbrus som buffrar i det stora glas vi valt att leva våra liv i. Foglister av tunga blöta löv upp mot trottoarerna. En skolkande gymnasist på en kommunal parkbänk i väntan på vansinnesdåd.”
Kan inte ge annat än fem tindrande stjärnor. Uppläsaren bidrar enormt med sina dialekter och uttal och jag skrattar högt kanske tjugotre gånger