Efter sin mammas död försöker Lovis hitta tillbaka till livet. Hon arbetstränar på biblioteket och flyttar hem igen för att hjälpa sin pappa och ta hand om sin lillebror. Dagarna är stilla ända tills Viktor kliver in genom bibliotekets dörrar. Han är reporter och är övertygad om att något ur de gamla berättelserna fortfarande lever i skogen. En vittra. Men skogen bär på hemligheter, och allt som gömmer sig där vill inte bli funnet.
Långt bort från människornas värld lever Hilda ensam i sin fäbod. Hon har alltid föredragit djurens sällskap framför människors, och när främlingar börjar vandra allt närmare hennes marker väcks en vrede som inte låter sig ignoreras. Hon bestämmer sig för att ta saker i egna händer. Men det blir inte som hon har tänkt sig. När två ungdomar försvinner invaderas skogen av sökande människor. Och Hilda tänker inte låta någon ta hennes värld ifrån henne.
Frustrationen vet inga gränser, för det enda Hilda vill är att bli lämnad ifred.
Vittran är den tredje delen i serien Mörkerväsen, en berättelse skriven i blod. Om förlust, vrede och att finna sig själv igen efter sorg. Och vad som händer när människor vandrar för långt in på stigar där de inte hör hemma.
Oj vilken fin och stark berättelse detta visade sig vara. (Inte för att jag är förvånad när det är en bok skriven av Stina). En berättelse om ännu ett väsen från folktro, Vittran, men också om psykisk ohälsa, sorg och hopp. Näcken och Skogsrået är två helt fantastiska böcker, men Vittran, för min del, är utan tvekan den bästa av alla tre. Jag resonerade så djupt med Lovis, hennes känslor och svårigheter gick rakt in i hjärtat, och jag förstår verkligen henne. När man själv levt, och lever med samma problematik, så är det både svårt men också upplyftande att få läsa om karaktärer som går igenom liknande. Renande på ett vis, och även ett sätt att känna mindre ensamhet. Vikten av att prata mer om detta, visa att det finns så många som lider, och hur det känns (det är tyvärr inte bara att rycka upp sig…). Tacksam att Stina valde att skriva om just detta. Språket är lika målande som tidigare delar, som skriver fram detta makabra på ett så rått men samtidigt vackert vis. Uppskattade verkligen hur Lovis bror Elias fick en så framträdande roll, just pga hur stor del av deras liv han tar upp med sin ”problematik”. Autism och intellektuell funktionsnedsättning behöver även det få ta mer plats i litteraturen, att normalisera och ge en förståelse och lärdom kring hur det är att leva med detta, samt hur det påverkar nära & kära. Så denna bok bjöd inte bara på en ryslig, övernaturlig berättelse kring Vittran i skogen, utan lyfte också de otroligt viktiga ämnena kring psykisk ohälsa och NPF diagnoser. Jag älskar hur Rundqvist, likt tidigare delar, får en att tro att det är en kärleksberättelse till en början, för att sedan avslöja mer och mer mörker ju längre in i boken vi kommer. Ännu en aspekt jag är väldigt förtjust i med denna serie, det är ju definitivt ingen romance.
Jag älskade verkligen denna läsning, och allt den gav mig. En bok jag kommer att bära med mig länge ♥️
Stina Rundqvists bästa bok hittills! Jag tycker att inslagen av svensk folktro gör hennes böcker unika i sitt slag. Den här boken var blodig från kapitel 1, men den innehöll också mycket mer. Huvudkaraktären Lovis kämpar sig tillbaka efter en utmattning, och har en anhörig med NPF-diagnos. Jag tycker att det gör att boken får ett djup som jag som läsare uppskattar väldigt mycket. Tack Stina för ännu en fantastisk läsupplevelse!
Utläst! Kunde inte lägga ifrån mig den. Vittran handlar om Lovis som efter sin mammas död försöker hitta tillbaka till livet. Hon bor med sin pappa, Åke och sin bror, Elias. En dag träffar hon Viktor.
I skogen finns en fäbod. Där bor Hilda, i en värld långt bort från vår. Det enda Hilda vill är att bli lämnad i fred.
Återigen har vi fått en bok där folktro får ta en stor plats och Stina Rundqvist gör det så bra. Hon beskriver Lovis känslotillstånd så väl och Åke vet vi ju alla har förekommit tidigare i Stinas värld. Det här är ingen dark romance. Det är svensk mörk fantasy. Och vad man längtar till Pilar av hämnd nu.
Stinas absolut bästa bok hittills. Punkt. Det fanns en stund i den här boken där min mun var ett enda stort O. Jag såg verkligen inte den twisten komma. Alltså… applåder!!! 👏 Wow.
Stina rundqvist har verkligen bevisat att hon är the queen of folklore in sweden det känns både mörkt, stämningsfullt och så otroligt välgjort!! Det här är utan tvekan hennes bästa bok hittills. I’m obsessed, I love it!
Spänningen var hög från första stund och jag kastades in i en berättelse full av våld, förförelse, rädsla och mystik. Men jag möter så mycket mer än bara det som sker i omvärlden, morden och skogen. Här finns också en problematisk vardag med överhängande psykisk utmattning och sorg. Det som gör den här boken så extra fin och mångfacetterad är djupet i karaktärerna och deras inre resor. Jag blev förvånad vid flera tillfällen och kunde inte förutspå vad som skulle hända under läsningens gång. Lagom rysligt, groteskt och blodigt och jag gillade verkligen den brutalitet som beskrivs! Och alltså Hilda ♡ Alla bara stör och så är det så otympligt med allt med! Man kan verkligen känna hennes suckar och frustration över allt extrajobb(läs deponerande av kroppar) hon behöver ta itu med hela tiden. Jag älskade att följa hennes POV och skrattade högt flera gånger.
Vittran bjöd på en blandning av mörker, hetta, våld, sorg och mänsklighet som fick mig fast från första sidan. Jag ser verkligen fram emot att läsa om de tidigare mörkerväsen i Stina Rundqvist serie efter att ha läst denna!
Fantastisk bok om svensk folktro Vittran. Men ger också ett djup när man får följa Lovis psykisk ohälsa, familjen situation och hennes vardag tillbaka från utmattning.
Mystiska mord och en vändning som jag inte såg komma. Så bra 😊.
För ett år sedan läste jag Näcken, en bok som jag älskade från första till sista sidan. Snabbt efter tog jag mig igenom dödsmärkt följt av skogsrået när den släpptes. Nu fick jag äntligen läsa vittran. Och vilken läsning. Stina som författare har utvecklats och tagit skrivandet till yttligare en nivå. Från första sidan till sista satt jag som förtrollad. Karaktärernas olika egenskaper och liv skildras på ett sätt där man snabbt får en bild av vem de är. Boken är fylld av mystik mord och frågor som i slutet vävs ihop på ett fantastiskt sätt. Vittran är från det jag såg omslaget i vackert lila tills det att jag avslutade sista meningen en otrolig resa helt klart min favorit av de böcker Stina skrivit hitintills.
Även om Vittran är fristående precis som böckerna tidigare i mörka väsen finns det så påskägg att finna!
Stina har ett sätt att beskriva miljö och framför allt ljud i text som får det att ila längs ryggraden. Hon fångar läsarens intressen med väsen från svenska sagor, väsen man hört som sedan barns ben som plötsligt kommer till liv. Att gå i skogen efter att ha läst Stinas böcker är lite läskigare och även om respekten för naturen var viktig för mig sedan innan så har det ökat nämnvärt efter att ha läst mörka väsen. Tacka alltid för det du tar. Lämna skogen så som den var när du kom. Och visa skogen respekt och ta inte sönder!!
Stinas bästa bok hittills! Lovis kämpar sig genom livet och möter Hilda i skogen. Karaktärerna kändes verkliga trots mytologin, familjeproblem, psykiskt ohälsa, utbrändhet. Man förstod också snabbt att något var fel med Viktor och vilket svin han visade sig vara!! Önskar att man fått veta mer om Hildas öde, hittade hon någon lugn plats med sina djur? Gav hennes blod någon ytterligare effekt hos Lovis? Hennes avskedsord var väldigt vackra och precis vad Lovis behövde ❤️
This entire review has been hidden because of spoilers.
Det är en fin, bra skriven och känslosam bok, men jag saknar mörkret, spänningen och obehagskänslorna man fick i första boken Näcken. Känns inte som att denna hör till "Mörkerväsen" på den nivån som första och andra boken höll i den mörka och skrämmande känslan.