What do you think?
Rate this book
De aningslösa
Freja anländer till Berget, en exklusiv klinik i Alperna. Här donerar friska, unga kvinnor sina ägg under ordnade former. För Freja är det en spännande kurortsresa, ett avbrott i en tid av sökande.
I samma tid befinner sig Johan, tillsammans med sin fru Amanda, i Köln på en fertilitetsmässa. På mässan erbjuds behandlingar och medicinsk hjälp till människor som försökt få barn i flera år.
Hösten 1944 får barnmorskan Irmgard, som arbetar under svåra förhållanden på den bayerska landsbygden, erbjudande om ett jobb på Heim Hochland. Hemmet är ett mödrahem direkt underställt den tyska staten, där utvalda kvinnor från Tredje riket föder barn.
De aningslösa blottlägger i tre löst sammanvävda berättelser frågor om arv och mänskligt värde, genetik och moraliskt ansvar.
I samma tid befinner sig Johan, tillsammans med sin fru Amanda, i Köln på en fertilitetsmässa. På mässan erbjuds behandlingar och medicinsk hjälp till människor som försökt få barn i flera år.
Hösten 1944 får barnmorskan Irmgard, som arbetar under svåra förhållanden på den bayerska landsbygden, erbjudande om ett jobb på Heim Hochland. Hemmet är ett mödrahem direkt underställt den tyska staten, där utvalda kvinnor från Tredje riket föder barn.
De aningslösa blottlägger i tre löst sammanvävda berättelser frågor om arv och mänskligt värde, genetik och moraliskt ansvar.
300 pages, Hardcover
Published August 14, 2026
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 1 of 1 review
August 31, 2026
De aningslösa är en roman som jag beundrar mer för det den vill undersöka än för själva läsupplevelsen.
Lotta Lundberg låter tre berättelser spegla varandra över tid. Freja är ung och vilsen och befinner sig på en exklusiv klinik i Alperna där hon donerar sina ägg. Johan och Amanda har efter år av IVF-behandlingar börjat undersöka vilka andra möjligheter som finns för att få det barn de så desperat längtar efter. Och i 1940-talets Tyskland arbetar barnmorskan Irmgard på ett mödrahem präglat av nazismens föreställningar om arv, ras och vilka människor som ansågs värda att föra vidare.
Det är en både fascinerande och obehaglig kombination av berättelser. Lundberg gör ingen enkel liknelse mellan dåtidens rashygien och dagens reproduktionsmedicin. I stället placerar hon dem bredvid varandra och låter frågor växa fram: Vem får bestämma över reproduktion? Vad händer när genetiska egenskaper får ett värde? Hur långt är vi beredda att gå i vår längtan efter ett barn? Och vilket ansvar har vi för de system vi själva deltar i?
Här tycker jag att romanen är som starkast. Det märks hur mycket research som ligger bakom berättelsen, och den historiska delen gav dessutom ett perspektiv på Lebensborn och nazismens reproduktionspolitik som jag visste väldigt lite om.
Samtidigt hade jag en ganska kämpig läsupplevelse. Prosan är tät och ofta resonerande, dialogen ligger inbäddad i löptexten och berättandet stannar gärna kvar länge i karaktärernas tankar och reflektioner. De tre delarna har dessutom olika ton, där särskilt Irmgards berättelse upplevde jag som mer redogörande och distanserad. Trots att dramatiska saker händer kände jag mig sällan riktigt nära karaktärerna.
Jag väntade också länge på att de tre berättelserna skulle knytas samman mer konkret. När kopplingarna väl framträder är de snarare tematiska än narrativa. Det är ett intressant litterärt val, men för mig gjorde det att slutet inte gav riktigt den känslomässiga utdelning jag hade hoppats på.
Ändå är det en roman som stannat kvar i tankarna efteråt. Och kanske är det där De aningslösa lyckas bäst. Jag var inte alltid uppslukad medan jag läste, men efteråt ville jag diskutera frågorna den väcker.
3,5 stjärnor. En ambitiös, välresearchad och tankeväckande roman som gav mig mycket att fundera över, även om berättarstilen inte riktigt var för mig.
Tack Natur & Kultur för recensionsexemplaret. Åsikterna är mina egna.
Lotta Lundberg låter tre berättelser spegla varandra över tid. Freja är ung och vilsen och befinner sig på en exklusiv klinik i Alperna där hon donerar sina ägg. Johan och Amanda har efter år av IVF-behandlingar börjat undersöka vilka andra möjligheter som finns för att få det barn de så desperat längtar efter. Och i 1940-talets Tyskland arbetar barnmorskan Irmgard på ett mödrahem präglat av nazismens föreställningar om arv, ras och vilka människor som ansågs värda att föra vidare.
Det är en både fascinerande och obehaglig kombination av berättelser. Lundberg gör ingen enkel liknelse mellan dåtidens rashygien och dagens reproduktionsmedicin. I stället placerar hon dem bredvid varandra och låter frågor växa fram: Vem får bestämma över reproduktion? Vad händer när genetiska egenskaper får ett värde? Hur långt är vi beredda att gå i vår längtan efter ett barn? Och vilket ansvar har vi för de system vi själva deltar i?
Här tycker jag att romanen är som starkast. Det märks hur mycket research som ligger bakom berättelsen, och den historiska delen gav dessutom ett perspektiv på Lebensborn och nazismens reproduktionspolitik som jag visste väldigt lite om.
Samtidigt hade jag en ganska kämpig läsupplevelse. Prosan är tät och ofta resonerande, dialogen ligger inbäddad i löptexten och berättandet stannar gärna kvar länge i karaktärernas tankar och reflektioner. De tre delarna har dessutom olika ton, där särskilt Irmgards berättelse upplevde jag som mer redogörande och distanserad. Trots att dramatiska saker händer kände jag mig sällan riktigt nära karaktärerna.
Jag väntade också länge på att de tre berättelserna skulle knytas samman mer konkret. När kopplingarna väl framträder är de snarare tematiska än narrativa. Det är ett intressant litterärt val, men för mig gjorde det att slutet inte gav riktigt den känslomässiga utdelning jag hade hoppats på.
Ändå är det en roman som stannat kvar i tankarna efteråt. Och kanske är det där De aningslösa lyckas bäst. Jag var inte alltid uppslukad medan jag läste, men efteråt ville jag diskutera frågorna den väcker.
3,5 stjärnor. En ambitiös, välresearchad och tankeväckande roman som gav mig mycket att fundera över, även om berättarstilen inte riktigt var för mig.
Tack Natur & Kultur för recensionsexemplaret. Åsikterna är mina egna.
Displaying 1 - 1 of 1 review