Moa Martinson står för ett av 1900-talets mest fascinerande författarskap. Hennes liv var lika fyllt av dramatik och kamp som hennes böcker. När hon debuterade som skribent i 30-årsåldern var hon en fattig arbetarhustru och fembarnsmor på ett torp långt inne i skogen. Trots sporadisk skolgång och knapp tillgång till böcker och tidningar hade hon utvecklat en medveten syn på politik, moral och kvinnans roll och hon brann av lust att få formulera sig i ord.
När hon första gången träffade luffarpoeten Harry Martinson var hon redan ett känt namn i den radikala pressen. "Vi drabbade samman med våra ödens hela bredd", skrev en gång Harry Martinson om äktenskapet med Moa, ett av våra mest produktiva författaräktenskap. De hade båda en stark personlighet och konstnärlighet som gav färg och spänning åt 1930-talets litterära liv.
I sin biografi över Moa Martinson ger Kerstin Engman en skildring av hur Moa kunde ta sig upp ur sitt sociala bottenläge och bli en av vår tids mest populära författare. Biografin ger också en ny bild av det dynamiska äktenskapet mellan Moa och Harry. Deras påverkan på varandra upphörde inte när äktenskapet upplöstes utan fortsatte livet ut.
This is a wonderful biography of Moa Martinson, one of Sweden's great women writers from the proletariat. I was not unfamiliar with her or her work, but it did make me weep a lot. I've had this book on my shelf for ages and only took it down now to brush up on her background before reading one of her novels for school work. I am so glad I did, for it decided me to read or re-read all her work. When she began to write she couldn't spell and lacked all the rudiments for literary writing. But she was an intelligent woman and determined to tell the stories from her class and her own experience.
She was married for many years to Harry Martinson, Nobel laureate and fourteen years her junior. For those and other reasons she has not been appreciated as she should have been. Don't think though that she began a writer because of him. Without her in his life, he would quite probably have continued to only be a tramp fleeing from himself. Both of them had a miserable start in life and lived in poverty for years, yet both conquered their adversities through writing.