Sommaren 1986: Lovisa och Melinda

Sommaren-serien #2

by John Ajvide Lindqvist, John Ajvide Lidqvist (Narrator)

Sommaren 1985 var Live-Aid-sommaren.

Sommaren 1986 är Tjernobyl-sommaren.

På Särsö har ingen glömt vad som hände föregående å Helenas död. Sjöjungfrun som tonårsgänget hämtade från ön Svärtan hem och gömde.

Denna sommar följer vi elvaåringarna Lovisa och Melinda och deras vänskap i ett mystiskt barndomsland. Nytt för i år är att Melinda har fått en optimistjolle. Havet lockar, särskilt den förbjudna ön Svärtan. De måste dit!

Men allt har blivit allvarligare. Melindas tvingas att plugga under sommaren, för att kunna hoppa över en klass till hösten. Hon och Lovisa ska skiljas åt, det värsta tänkbara. Finns lösningen att finna på Svärtan? Eller i tonårsgängets seanser i sjöboden? Vad gör nedfallet från Tjernobyl med det havsfolk som kanske finns under ytan?

Lovisa och Melinda tvingas korsa farliga gränser för att finna svaren. De måste hantera det äldre "Töntgänget", Galna Gunnel, samt Krutgubben och hans folkilskna hund Burken. Deras vänskap och mod sätts på prov när kärleken och döden blir realiteter i deras liv.

"Berättelsen är spännande från första raden och flickornas företagsamhet, lojalitet, påhittighet, roliga repliker och Astrid Lindgren-referenser balanseras mot kontakten med det magiska och övernaturliga havsfolket och den pågående miljökatastrofen. Detta är en fascinerande, tät och välskriven berättelse med 1980-talsnostalgiska inslag som förenar barndomens evighetslånga sommarlov med livsförändrande händelser och mysrys. 5 (av 5)." BTJ, Helene Ehriander

Audible Audio

Published August 26, 2026

About the author

John Ajvide Lindqvist (John Erik Ajvide Lindqvist) is a Swedish author who grew up in Blackeberg, the setting for Let the Right One In . Wanting to become something awful and fantastic, he first became a conjurer, and then was a stand-up comedian for twelve years. He has also written for Swedish television.

His Let the Right One In was a bestseller in Sweden and was named Best Novel in Translation 2005 in Norway. He also is the author of Handling the Undead and Harbor .

http://us.macmillan.com/author/johnaj...

Russian profile can be found here: https://www.goodreads.com/author/show...

Reviews

[Britt-Marie Kullin]

Betyg: 5 av 5.
.
John Ajvide Lindqvist är en av mina absoluta topp-tre-favoriter bland författare. Och han har mycket gemensamt med mina andra två, Stephen King och Fredrik Backman. Alla tre är fantastiska på att skildra vänskap och relationer. Allra mest gemensamt tycker jag att John har med Stephen King. För dom båda två är otroligt bra på att skriva om barn/ungdomar som är på gränsen på väg in i vuxenlivet. Och dom är ju också båda två mästare på att skriva om skräck och övernaturligt.
.
Den här boken är ju inte någon skräckbok, även om den innehåller en hel del övernaturligt. Mest tycker jag att boken är en bok om relationer, kärlek, och vänskap mellan barn/ungdomar. Den är också helt underbart åttiotalsnostalgisk. Den är ju en fristående fortsättning på boken Sommaren 1985, som jag absolut tycker att man ska läsa/lyssna på före den här boken. Och jag hoppas mycket på att det kanske så småningom också kommer en Sommaren 1987, för jag skulle väldigt gärna läsa mer om alla på Särsö.
.
Jag lyssnade på boken, i 1,0 hastighet, fantastiskt bra inläst av författaren själv. John Ajvide Lindqvist är den enda författaren som jag väljer att bara lyssna på, och inte varva med läsning. Och även den enda inläsaren som jag inte väljer 1,25 i hastighet, utan 1,0. Han läser in sina böcker så otroligt bra, tycker jag.
.

[HeWhoWalksBehindTheRows]

”Behöver väl inte vara på riktigt. När man leker.”

John Ajvide Lindqvists uppföljare till Sommaren 1985 är, precis som han själv säger, den gulligaste han skrivit. Lite väl så ibland och man saknar balansen mellan lek och allvar. Trygghet och fara. Lite mer svärta.

Melinda och Lovisa är charmiga elvaåringar och jag känner igen mycket från min egen barndom och tankegångarna som gick men jag ser även likheter med min egen snart elvaåriga son. Leken som ibland ersätts av viljan att bli stor så fort det bara går.

Men som sagt, svärta. Sommaren 1986, vilken tar avstamp i Tjernobylkatastrofen och rädslan för allt vad den innebar, kunde gott fått vara lite mörkare. Vi På Saltkråkan med inslag av Rädda Willy och valfri 80talsfilm där en grupp vänner fördriver tiden med freestyle, skräckfilm och Nintendo. Ungefär så är Sommaren 1986. Fast light. Behaglig läsning men långt från Ajvides bästa stunder.

[David Larsson]

Another nice coming of age story, building on the stuff introduced in Sommaren 1985. But, it is somewhat drawn out and could have been trimmed to get more to the core of the story. There were also some plot stuff that felt a little hastened. All in all a good read, but I miss JAL’s true heights.

[fridasfest]

Spectacular, give me 14 of them right now

[Yombai Snockburst]

"Ballen är bäng. Måste smiska." - Lovisa 1986

Fanimig bättre än ettan, tycker jag. Ett upptrappat avslut på denna duologi (Sommaren 2026 kanske blir lite av en epilog?), som knöt ihop lösa trådar från ettan och som fick det att kännas som det var det här ettan hade varit på väg mot hela tiden.
Asmysig, rolig, läskig, existentiell. Ett lite väl lyckligt slut kanske, men mörkt nog för att handla om två elvaåringar. Ajvide kan allt.

[David Hellqvist]

Precis som med första boken i serien så behövdes inte det övernaturliga för att skapa en händelserik och medryckande story.

Den handlar om att växa upp, hitta sig själv, om vänskap och om att världen inte alltid är perfekt eller hur vi väntar oss - men att det bästa man kan göra är att vara öppen och jobbar för att förändra det man kan.

Fanns dock en grej jag önskar att Ajvide utvecklat mer av - och det är kopplingarna till Helena i första boken och när de försökte tala med andar

[Sandra Hollstedt]

Skulle vilja ge fem stjärnor, men första tredjedelen av boken var för lång det. Sen var den bäst.

[Jenny]

Det jag älskar med JAL (har nog läst alla hans böcker utom möjligen någon) är blandningen mellan fantastiska personporträtt och hänsynslös skräck. I denna bok saknades skräcken och därför landade mitt betyg på (kanske orättvisa) ⭐️⭐️⭐️.

[Torbjörn Nilsson]

Det är som vanligt hög lägstanivå när herr Ajvide är igång. Det är inget större fel på Sommaren 1986, men det är inte heller något direkt spännande verk.

Snarare en fin och nostalgisk barndomsskildring där skräcken lyser med sin frånvaro, om vi inte räknar in den där ganska obehagliga ovissheten kring vad Tjernobyl egentligen gjorde med oss.

En svag trea. Helt okej, men jag hade nog hoppats på lite mer Ajvide-mörker.

[Elin]

4.5 stars

[Elsa Plynning]

Jag läser Ajvide för att bli skrämd och tyvärr tycker jag inte att den levererade det fören i slutet

[Zarah Källström Diaz]

Enorm besvikelse! Förvisso en charmig beskrivning av en skärmfri barndom med oförstående föräldrar och jobbiga känslor, men absolut ingen spänning, skräck, komik eller ens ansats till att fortsätta på havsfolkets gåta.

[Sebastian]

Två barn bygger en koja. Föräldrar är jobbiga. Svengelska. Nonchackos. Cool beans, dude. Det här känns tillgjort barnsligt och saknar spänning. Det känns som att JAL inte riktigt vågar välja vad han ska berätta om, så han berättar ingenting istället. Nostalgin och sommaridyllen är inte tillräckligt skickligt skriven eller engagerande så det väger inte upp. Slappt, genomskinligt och uddlöst. Precis det man vanligtvis läser JAL för att SLIPPA! Synd. 1985 var mysig men han borde ha stannat där, för han har uppenbarligen inget mer att berätta.

[Johanna Hammarström]

"Sommaren 1986" av John Ajvide Lindqvist är en väldigt bra uppföljare till "Sommaren 1985". Vad jag gillar är att huvudkaraktärerna byts ut vilket gör att boken känns som sin egen grej, även att den håller fast i första boken. Tillbaka till Särsö, mystiken kring sjöjungfrun och ortborna. Men nu följer vi Lovisa och Melinda, två yngre karaktärer som syns mer i periferin i första boken.

Något jag alltid tycker att Ajvide Lindqvist är duktig på, vilket återspeglas i "Sommaren 1986", är att fånga hur människor verkligen är, både de bra och kanske dåliga sidorna. Hans karaktärer känns alltid väldigt nyanserade och skarpt porträtterade. Jag tycker också han blir som bäst när han lyckas få fram barndomen eller ungdomens nostalgi, vilket verkligen framkommer både i bok ett och bok två.
Jag gillar också att boken är spännande, men att huvudfokus ändå ligger på Melinda och Lovisas relation och "mellankänslan" de båda har av att gå från barndom till ungdom. Att börja se sig själv i förhållande till andra, i ett sammanhang och utforska vad det verkligen innebär att växa upp.

[Mikael Sörling]

Jag är ett stort fan av Ajvide, men denna… minst 200 sidor för lång, som nyskriven version av Vi på Saltkråkan. Den tog sig på slutet kan jag medge. Kan tilläggas att jag tyckte om Sommaren 1985.

[Filippa Lönngren]

Första delen var alldeles för lång och utdragen, slutade lyssna (lyssnade som ljudbok),

Spoilers? Nedan(Sätter en varning här utifall)
.
.
.
.
.
.
.


huvudkaraktären Lovisa var ett riktigt jobbigt barn

[John]

Än en gång åker vi till Särsö, denna gång är huvudpersonerna de 11-åriga flickorna Lovisa och Melinda. Live Aid-sommaren är över och Chernobylsommaren är vad vi har framför oss... och naturligtvis hänger förra sommaren med sjöjungfrun som ett svart moln över ön. De unga kan så klart inte skaka sig av historien, och många som var med och delaktiga i förra årets mysterier återses även här. Lovisa och Melinda umgås så mycket de kan men Melindas föräldrar har bestämt sig för att hon ska flytta upp en årskurs nästa år, vilket innebär att Melinda tvingas läsa mer än leka , och att de två flickorna inte kommer att vara klasskamrater längre. Och i närheten ligger Svärtan som än en gång lockar unga flickor och pojkar...

Jag gillade verkligen ”Sommaren 1985” - definitivt en av höjdpunkterna i Ajvides senare produktion. Dessvärre brukar inte uppföljare i romanform vara en av hans paradgrenar. Första romanen i serien Blodstormen var till exempel riktigt bra, och sen förföll det rejält.

”Sommaren 1986” når inte samma bottennivå som ”Anden i maskinen”, men för det mesta är det en blekare upprepning av det som skedde i förra boken. Sjövarelserna är kvar, tidsmarkörena finns men mindre engagerande och något urvattnade i jämförelse. Uppväxttemat finns kvar, men här handlar det ändå om två som har en hel del av barndomen kvar, så det berör inte riktigt lika mycket heller.

Inte en dålig bok, men tror inte vi behöver en del till.

[Ghostie]

Faktiskt betyg: 2,5

Känner mig ambivalent inför denna bok. Tempot var genomgående ojämnt, jag hade uppskattat lite ”andrum” här och var, men å andra sidan kan det snarare bidra till en mer trovärdig berättelse där elvaåringar är huvudkaraktärer. Dessutom anser jag att det var lite underliga prioriteringar av fördelningen av berättelsens innehåll, jag hade gärna sett att hela situationen med älgen fick mindre utrymme i utbyte mot en epilog med mer substans, eftersom jag upplevde epilogen som en aning forcerad och tunn (lustigt nog med en bok som handlar om ”djupet”, haha) och för min del finns det fortfarande en del obesvarade frågor, så antar jag får vänta och se om en tredje och avslutande del kommer släppas i framtiden.

[Magdalena Hanell]

En avslutning på Sommaren 1985 som känns ganska annorlunda än den första boken. Den första var otäckare medan denna är mer hemtrevlig, samt har två 11-åringar som huvudpersoner istf tonåringar. Nostalgin håller i sig för alla Gen X-läsare vilket bidrar till hemtrevnadskänslan.

Jag gillade boken, men inte tillräckligt för en femma. En anledning till detta är att jag föredrar fristående böcker framför serier. Jag hoppas på mer obehag och skräck än detta i nästa Ajvide Lindqvist-bok.

[Elina Purmonen]

Alltså, som uppväxtskildring är ju den här boken (precis som föregående bok) så välskriven och bra! 👌

Men visst kan jag sakna skräckelementen Ajvide Lindqvist kan skriva så bra. Och samtidigt hör det kanske inte till just den här historien ändå?

Jag ville i princip inte att boken skulle ta slut, men så vet vi alla… ingen sommar varar för evigt!

[Britta Storm]

Melinda och Lovisa är underbara karaktärer med så kul dialog! Önskar ajvide hoppar ner i 11 åringars syn på världen oftare. Snyggt att huvudkaraktärerna från förra boken bara är statister nu. Precis lagom spännande.

[Emil]

Trodde att John hade tappat det helt och bara ville skriva om barn som säger knasiga saker. Vilket förvisso är en stor del av karaktärerna Lovisa och Melinda. Men jävlar alltså. Jag måste sluta ha förutfattade meningar om vad en bok kommer vara eller inte. 10/10 väntar på del 3.

[Alma]

Önskar att den var ännu mer lesbisk, men jättebra!!!

[Hanna]

I ❤️ Lesbiska segelklubben

[Alice Giöstad]

Inte lika mycket fokus på havsfolket som jag hade hoppats. Klockrena dialoger som vanligt. Kommer såklart läsa uppföljaren