När jag dog

by Per Svensson, Daniel Sandström (Foreword), Ann-Sofi Ljung Svensson (Afterword)

När Per Svensson gick bort i juli 2025 efterlämnade han en samling texter som han arbetat med under sjukdomstiden. Tillsammans bildar dessa texter, bestående av dagboksanteckningar och essäer, en bok som undersöker döden både ur ett individuellt och kulturellt perspektiv. Men framför allt är "När jag dog" en bok präglad av tacksamhet, av känslan att också som svårt sjuk kunna uppleva en tid som ”har fördjupat och intensifierat allt som är och har varit viktigt i mitt liv”.

215 pages, Hardcover

Published July 30, 2026

Reviews

[Ellen · Rating 4 out of 5]

”Nu förstår jag att dagarna inte bara är räknade utan också få. Jag befinner mig långt fram i kön. Snart är det min tur. Det droppar från Karons årtullar. Dörren är öppen och jag hör havsbruset. Jag blickar ut i trädgården. Sommarsolen lyser, pioner och rosor blommar och idag är de alla här: Ann-Sofi, Rasmus, Amanda, Elvira, det minsta barnbarnet Vilgot. Och jag dör som en lycklig man. Jag vill att de blir de sista ord jag skriver: Jag dör som en lycklig man.”

”Min ständiga följeslagare genom yrkeslivet - deadlinen - har plötsligt blivit påtagligt konkret och definitiv. Jag hade tänkt skriva helt andra slags böcker. Men eftersom jag inte vet när slutet kommer hade det inte varit möjligt att ge dem en avslutad form. Dagboken i livets slutskede har den uppenbara fördelen som form betraktad att den så att säga tar slut när den tar slut, oavsett när och hur det sker. En oavslutad dagbok om det skrivande jagets väg mot döden kan inte finnas.”

[Anders Rosen · Rating 5 out of 5]

Minnet väcks till liv. Jag ser min egen far framför mig. Avmagrad, kraftlös framåtlutad över ett bord. Han ser ut som en liten fågel. Till skillnad från Per förmådde han aldrig lyfta blicken och vara tacksam över sitt liv. Pers bok är väldigt Persk. Intellektuell kring döden i vår tid där mycket känns genomtänkt och rätt blandat med vardagen med cancer som känns värdefullt. Kan känna igen mig hur snabbt man blir en patient. Om jag själv skulle hamna i Per sits hoppas jag att jag har kraft och mod att leva som han gjorde. Ett stort föredöme! Tack Per!