När Eva F. Dahlgren arbetade med boken Farfar var rasbiolog fann hon ett fotoalbum med nakna kvinnor i rasbiologiska institutets arkiv i Uppsala. Bilder av "undermåliga" kvinnor på Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona, där landets prostituerade kvinnor spärrades in på 1920- och 30-talen. Kvinnorna skulle gömmas undan och uppfostras. Men samtidigt drogs de fram i ljuset av myndigheter och rasbiologer för att klassificeras och steriliseras så att de inte förökade sig. Samhället skulle gå under om det blev för mycket "bottensats".
Det handlar om kvinnor som alla tittade snett på, såg ner på eller kastade lystna blickar efter. Med anstaltsdirektörens egna ord: "När en kvinna faller djupt, så faller hon djupare än en man. Men när hon är underbar finns det ingen som är så underbar som en kvinna." Nästan alla var internerade med hjälp av lösdriverilagen. Efter denna lag dömdes de som var sysslolösa och drev omkring utan att söka arbete, samt de som "förer ett sådant lefnadssätt, att våda däraf uppstår för allmän säkerhet, ordning och sedlighet". Trots fattigdom och nöd hävdade Socialstyrelsen att skörlevnaden främst beror på en "psykisk störning" och "allmän social mindervärdighet".
Grep efter något karinjohannissonskt att klamra mig fast vid den kväll jag nåddes av dödsbudet. Det blev Eva F Dahlgrens litterära reportagebok om kvinnorna på Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona under 20- och 30-talet.
De psykiskt abnorma. Höggradiga alkoholister. Till sedeslös levnad förfallna kvinnor. Nyckfulla. Lättledda. Viljeslappa. Arbetsovilliga. Gatflickor. Kopplerskor. Demimonder. Nymfomaner. Vagabonder, tattare, kriminella och dylika.
Nästan samtliga: medellösa, syfilissmittade, utsatta. Diagnos: kvinna.
Wow! Det är sällan facklitteratur fångar en känslomässigt så som den här boken gjorde. Dahlgren blandar fiktion med fakta och gör på så sätt berättelsen om kvinnorna på Statens tvångsarbetesanstalt i Landskrona verklig. Jag var nära på att gråta ett flertal gånger för att allt var så tragiskt och orättvist, samhället verkade verkligen se ner på dessa arma kvinnor. Även om detta skedde under 20- och 30-talen så känns det Sverige som beskrivs här så långt bort även om kvinnorna på den här anstalten levde ända in på 80-talet i vissa fall. Det är inte alls längesedan och det gjorde så att historian kom mycket närmare.
Den här bokrecensionen är jätterörig MEN I can’t stress this enough, läs boken!!!
Det här är en bok som väcker mycket ilska och frustration, men det gör också att jag vill veta mer och under läsningen så noterar jag fler böcker som jag vill titta närmare på. Jag hade ingen aning om att prostituerade kvinnor har spärrats in på tvångsarbetsanstalter. I Sverige. Fram till 1940! Därtill så forskas det på dessa kvinnor och socialstyrelsen klassificerar dem i olika grupper. Rasbiologer kommer till anstalten i Landskrona och gör nakenstudier och huvuden och näsor mäts (jag lägger till Kära Herman - rasbiologen Herman Lundborgs gåta på att-läsa-listan). Karin Johannisson (bl a professor i medicinhistoria) intervjuas kring det här med socialstyrelsens kategorisering av kvinnorna och jag blir nyfiken på att läsa något av henne. Om kvinnorna inte sköter sig på anstalten kan det hända att de förs till Långbro eller Beckomberga, något av sinnessjukhusen (vill läsa vidare om dessa också). Kvinnorna arbetar av sina straff och kommer ut i samhället igen och försöker göra rätt för sig, arbetsgivarna utnyttjar dock situationen och betalar ut minimilöner till kvinnorna och den som opponerar sig får höra att ”Fröken som ser så bra ut måtte väl kunna skaffa sig hur mycket extra som helst”. Kvinnorna straffas alltså igen! Närmare slutet av boken skrivs det också om tvångssteriliseringar och att lagen om detta upphörde så sent som 1975! (jag måste läsa mer om detta ämne också!).
Ojämn. Vad som stundtals är historiskt viktig och intressant läsning förstörs av författarens val att skönlitterärt skildra kvinnornas liv. För mig tar det bort en del av trovärdigheten.
Partierna med långa brevväxlingar kan bli torra och långtråkiga stundtals. Men. På det stora hela - jag är tacksam att jag snubblade över denna bok och fick ta del av liven hos "samhällets bottenskikt". Vidrigt men viktigt att läsa.
[Ljudboken] Den här boken använder mycket av arkivmaterialet och levandegör det på ett föredömligt sätt. Jag tycker om att författaren låter brev och handlingar tala mycket för sig själv och binder ihop det löst med en vagt fiktiv ramhandling kring två av de kvinnor som förekommer i materialet. Som ett fans av "found footage"-genren så har jag inget problem med att läsa långa brevväxlingar fram och tillbaka kombinerat med journaler och anstaltens minibiografier, utan tycker snarare att de bidrar till en känsla för tidsandan och äkthet (i fiktion givetvis inte en riktig äkthet).
En berättelse om de kvinnor som spärrades in på anstalt för att straffas för brottet lösdriveri eller hor. De skulle också fostras till att vilja leva ett bättre liv. Mycket tankeväckande och tragisk om vår svenska historia med rötter i biologi och rasism där det smutsiga och sjuka skulle rensas bort. Dock var det inte någon som tänkte på att utrota samhällsmekanismerna som låg bakom: förbudet mot preventivmedel, sjukdomar, fattigdom och mannens självklara rätt att utnyttja kvinnor.
Helt klart läsvärd ur ett kvinnohistoriskt perspektiv men författaren blandar sitt sätt att skriva mellan skönlitterärt och fakta och det är inte riktigt min stil.
Interesting facts. I did start this while i had a migraine and i feel like i cant speak to much about the book. I read it and what i remember of it and what i read was fine.
I listened to half of the book and the reader was a bit boring. Her voice was very.....unenthustiatic. But its hard to say if its my migraine speaking, if its hard to sound enthustiatic on a non fiction book or if the reader just was .... boring xD
Om en sorglig del av vår historia som tyvärr än idag känns igen alltför väl. Om hur redan utsatta döms till fortsatt utsatthet. Om rasbiologiska värderingar och hur prostituerade kvinnor sågs som en av de grupper som var lägst stående i samhället. Hur de klassificerades, bedömdes, fotades, mättes för att försöka få fram en klassificering. Hur de inte sågs som människor och hur deras situation blev helt omöjlig att ta sig ur eftersom det var olagligt att vara arbetslös och omöjligt att som prostituerad kunna få ett annat jobb...
Eva F. Dahlgren har lagt ner enormt mycket arbete och själ i "Fallna Kvinnor". Det märks. Försiktigt och ömt skildrar hon livet på Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona. Hon har utgått ifrån fängelsets omfattande arkivmaterial, men det är inget vetenskapligt arbete, utan rör sig någonstans i gråzonen mellan fakta och fiktion. Det får människorna i boken att framstå som väldigt levande och närvarande. Hon målar upp sinnrika bilder och scenarion. Väldigt starkt. Rekommenderas.
Nog för att jag visste att kvinnor förr var kontrollerade till viss del, men inte att det var såhär illa. Kan liknas vid Magdalena-tvätterierna på Irland.
Brott: att vara kvinna. Fy fan för detta samhälle i då- och nutid. Otroligt viktig berättelse som jag tyckte var lite svår att komma in i, men vars sista del var väldigt stark och uppslukande. Otroligt att så mycket finns bevarat i form av brev och anteckningar - det strukturerade samhället kan inte gömma sig från sitt monstruösa förflutna. Väcker tankar om vilka berättelser som i framtiden kommer att komma fram från dagens samhälleliga övergrepp.
Superintressant ämne som jag absolut vill läsa mer om!! Helt sjukt att Sverige för mindre än 100 år sedan behandlade kvinnor på detta sätt. Den här framställningen var tyvärr en riktig mess med blandning av skönlitterär text, fakta, himla massa brev och intervjuer med random människor. Det kändes inte som att man fick någon fördjupning i något utan mest samma sak om och om.
Kärleksbreven mellan de intagna lesbiska ”lösdriverskorna” på landskronas tvångsarbetsanstalt kan vara bland det vackraste jag läst. Ett så välskrivet exempel på Sveriges och Skånes misogyna historia från tidigt 1900-tal. Fick ett helt nytt perspektiv på hur det var att vara en fattig kvinna för hundra år sen. Väldigt berörande. En mycket värd läsning!!
Fruktansvärt, hjärtskärande. Den här boken kommer leva med mig länge, måste köpa den så jag har den i bokhyllan och kan minnas kvinnorna i den. Fantastiskt språk och gestaltning.