Hundarnas sång: Peace, love and pitbulls: Thåströms 90-tal

by Sören "Sulo" Karlsson

I början av 1990-talet var Joakim Thåström, punkikonen från Ebba Grön och Imperiet, fångad i en roll som han aldrig känt sig bekväm med. Tolkningarna av Bellman och Taube höll på att göra honom folkkär mot hans vilja, hyllningarna och idolstatusen var på väg att kväva hans kreativitet och hans artistiska ambitioner.

Så istället för att göra det alla förväntade sig och fortsätta en påbörjad solokarriär i Sverige valde han en helt annan han flyttade till Amsterdam, började skriva på engelska och startade det slamriga industrirockbandet Peace, Love and Pitbulls - en distad smocka till etablissemanget och enligt en samlad kritikerkår närmast ett kommersiellt självmord.

Anonymiteten i Europa gav Thåström utrymme att andas fritt och att växa som artist. Det som framstod som obegripligt för svenska musikjournalister visade sig bli avgörande för Thåströms fortsatta utveckling och hans kreativa process. När han några år senare återvände till Sverige och till det svenska språket fick hans första album den talande titeln 'Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal'.

Hundarnas sång är boken om Joakim Thåströms år i exil och om en musikalisk resa som fick honom att hitta tillbaka till den han alltid varit. Det är också en undersökning av en artists kreativa längtan att förändra sig och vilka uppoffringar man tvingas göra för att nå dit.

186 pages, Kindle Edition

Published August 27, 2026

Reviews

[Patrik Hamberg]

Helt ok, men jag hade kanske önskat lite mindre fokus på Thåström och lite mer fokus på personerna runt honom i det här projektet (för det är kanske en bättre beskrivning än bandet). Det finns mer att berätta om de andra. Det hade gjort historieskrivningen gott. Ah ja, jag kommer säkert att köpa pappersboken också nångång. I hopp om foton.

[Carola]

En intressant bok om en av mina tidigaste idoler. Jag var inte gammal när jag började lyssna på Imperiet, något jag blev näst intill mobbad för då det var Europe man skulle lyssna på enligt mina klass"kamrater".
Det känns som att Thåström här öppnar sig mer än han brukar göra, han är vanligtvis en person som månar om sitt privatliv. Han vill inte dela med sig av sin själ mer än genom musiken, något jag respekterar.
Boken är bra och jag kan verkligen rekommendera den till alla som någon gång gillat Thåström. De flesta som gjort det gör det ännu. Och till er som retade mig för att jag gillade Imperiet - det är rätt patetiskt att idag hävda att ni "alltid älskat Thåström". Kom ihåg de elaka ord ni sade till mig när jag sa att jag älskade hans musik.

Betyg: 8/10

[Jonas Paro]

Om Thåströms 90-tal som sökande industrirockare. Att någon väljer att skriva om detta istället för att älta de förvisso klart bättre Ebba Grön eller Imperiet än en gång är såklart behjärtansvärt, och det är en fin liten bok (för den intresserade) det här.

Kanske egentligen en trea men angående Thåström får man väl se till tillgång och efterfrågan.

[Britta Storm]

Svag trea. Mkt upprepningar kring Thåströms sidor utslängda lite här och där. Lite nytt kul, mini-inblick i det privata, men hade nog önskat mer kring bandet och personer runt omkring. Sen är ju Thåström alltid Thåström så jag älskade den såklart även om det litterära inte gav mig så mkt.

[Ann Svensson]

Shanti Roney läser mycket bra.