Fyren vid havets slut

by Catrin Ormestad

På den ensliga fyren Örskär bor Tamara, ensam med de fåglar som hon rehabiliterar – ugglor insnärjda i taggtråd, måsar med metkrokar i halsen och blyförgiftade vråkar. Intelligent och känslig, och missförstådd av de andra kustborna, har Tamara vänt ryggen åt världen. Men när hon får hand om en skadskjuten havsörn korsar samtidigt oljeborraren Roman hennes väg och allting förändras. Han ser något i den vilda unga kvinnan som ingen annan sett och han bestämmer sig för att stanna på ön, tills örnen kan flyga igen. Mellan dem växer känslor fram som ingen av dem vågar bejaka men som de heller inte kan förneka. Men Roman och Tamara bär på hemligheter och när avskedet närmar sig tvingas de båda konfrontera det förflutna som de helst vill glömma.

"Fyren vid havets slut" är en roman om ensamhet och kärlek, och om att finna räddningen där man minst anar det.

479 pages, Hardcover

Published August 13, 2026

Reviews

[Boktyckaren Carita]

🎧 260916 🎧

Tamara bor på Örskär, ofta ensam då fadern är iväg och jobbar. Hon tar hand om och rehabiliterar skadade fåglar. Kompisar har hon aldrig haft. Hennes vänner är djuren. En dag är det en skadskjuten havsörn som behöver hennes hjälp. I samma veva kommer Roman till ön och något med honom är annorlunda. Han ser henne för den hon är, en ung, vild och vacker kvinna.
Känslorna mellan de båda växer, men när dagen för avsked närmar sig måste alla hemligheter fram, eller!?

”Fyren vid havets slut” är en roman om kärlek, svek, hemligheter, sorg och längtan. I en karg miljö, fantastiskt beskriven, får karaktärerna ta all plats och deras liv belysas. Riktigt bra!

💛💛💛💛 av 5 💛

#fyrenvidhavetsslut @catrinormestad @bazarforlag @storytelsverige #caritasläsning2026 #77 #älskarattläsasvenskt

[readwithdenisa]

Jag ville verkligen tycka om Fyren vid havets slut. En avlägsen ö, en fyr, fågelliv, ensamhet och en huvudperson som känner sig mer hemma i naturen än bland andra människor. Det är så mycket här som på pappret är precis min typ av bok.
Och vissa delar tyckte jag verkligen om. Miljön på Örskär, naturen och fågellivet är fint skildrade, och jag fastnade direkt för själva idén bakom berättelsen. Tamara och hennes lite vilda, tillbakadragna sätt gjorde mig också nyfiken från början.
Men tyvärr kom jag aldrig riktigt nära kärlekshistorien mellan Tamara och Roman. Deras relation utvecklades för snabbt för mig och jag hade svårt att tro på den starka känslomässiga kopplingen mellan dem.

Jag hade också svårt för berättarstilen. Känslor, reaktioner och kroppsspråk förklarades ibland mer än jag hade önskat, och vissa gester och uttryck återkom så ofta att jag började lägga märke till dem. Jag saknade helt enkelt lite mer utrymme att själv läsa mellan raderna och tolka karaktärerna.
Kanske var det just därför jag blev så besviken. Här finns så mycket av det jag brukar dras till i litteraturen: isolering, natur, fåglar, en karg plats och människor som lever lite vid sidan av resten av världen. Ändå fick berättelsen aldrig riktigt det emotionella eller atmosfäriska greppet om mig som jag hade hoppats på.

Jag tror helt enkelt att jag var rätt läsare för ön, men fel läsare för kärlekshistorien.