What do you think?
Rate this book
Djupa Ro
"Jonathan är död."
Luddes röst bröts.
"Dom hittade honom igår. Vi måste åka hem."
Jag vet inte om det går att vänja sig. Om det blir lättare för varje gång man tänker på det. Det verkar inte så. I över en vecka har jag spelat upp den där scenen i mitt huvud nu, och tänkt på den röda Adidasjackan i lågorna. Ändå är det som att få en smäll på käften varje gång.
Jonathan är död.
Dom hittade honom igår.
Vi måste åka hem.
Det blir aldrig normalt.
I det lilla småländska samhället Ingelstad hittas nittonåriga Jonathan död. Det är mitt i sommaren, och hans kropp ligger livlös vid Djupa Ro. När beskedet når de närmsta fyra vännerna återvänder de en efter en till sin barndomsort, och samlas igen för första gången på nästan ett år. På pappret är det för att gå på begravningen. Men egentligen handlar det nog minst lika mycket om att överleva.
David, Tove, Ludde, Paula och Jonathan har alla vuxit upp här. På en plats där alla känner alla har de sett varandra spela fotboll, hångla och halsa folköl på badplatsen. De har sett varandra längta bort, och de har sett varandra stanna kvar. Ändå finns det så mycket de aldrig delat. Så mycket de aldrig pratat om.
Och ryktena färdas snabbt här. Det är mycket som är svårt att ta in. Jonathan drunknade. Han fastnade under bryggan och kom inte loss. Vad skulle han ens bada för? Ensam? Mitt i natten?
Djupa Ro är en berättelse om vänskap, sorg och små samhällen. Om gamla minnen, nya känslor och hemligheter som sakta sipprar fram när man skrapar lite på ytan.
Luddes röst bröts.
"Dom hittade honom igår. Vi måste åka hem."
Jag vet inte om det går att vänja sig. Om det blir lättare för varje gång man tänker på det. Det verkar inte så. I över en vecka har jag spelat upp den där scenen i mitt huvud nu, och tänkt på den röda Adidasjackan i lågorna. Ändå är det som att få en smäll på käften varje gång.
Jonathan är död.
Dom hittade honom igår.
Vi måste åka hem.
Det blir aldrig normalt.
I det lilla småländska samhället Ingelstad hittas nittonåriga Jonathan död. Det är mitt i sommaren, och hans kropp ligger livlös vid Djupa Ro. När beskedet når de närmsta fyra vännerna återvänder de en efter en till sin barndomsort, och samlas igen för första gången på nästan ett år. På pappret är det för att gå på begravningen. Men egentligen handlar det nog minst lika mycket om att överleva.
David, Tove, Ludde, Paula och Jonathan har alla vuxit upp här. På en plats där alla känner alla har de sett varandra spela fotboll, hångla och halsa folköl på badplatsen. De har sett varandra längta bort, och de har sett varandra stanna kvar. Ändå finns det så mycket de aldrig delat. Så mycket de aldrig pratat om.
Och ryktena färdas snabbt här. Det är mycket som är svårt att ta in. Jonathan drunknade. Han fastnade under bryggan och kom inte loss. Vad skulle han ens bada för? Ensam? Mitt i natten?
Djupa Ro är en berättelse om vänskap, sorg och små samhällen. Om gamla minnen, nya känslor och hemligheter som sakta sipprar fram när man skrapar lite på ytan.
262 pages, Paperback
First published September 1, 2015
2 people are currently reading
137 people want to read
About the author
Lisa Bjärbo
43 books63 followersLisa Bjärbo, född 12 maj 1980 utanför Växjö, är en svensk författare, journalist och illustratör.
Hon debuterade 2006 med barnboken Stora syndboken (medförfattare Elin Lindell) på förlaget Natur och Kultur, som följdes upp 2007 med Pinsamt! på samma förlag. Hennes ungdomsromandebut Det är så logiskt, alla fattar utom du släpptes av Rabén & Sjögren april 2010. Hon har tidigare arbetat som redaktör för Barnens Bokklubbs medlemstidningar och Kamratposten.
(Source)
Hon debuterade 2006 med barnboken Stora syndboken (medförfattare Elin Lindell) på förlaget Natur och Kultur, som följdes upp 2007 med Pinsamt! på samma förlag. Hennes ungdomsromandebut Det är så logiskt, alla fattar utom du släpptes av Rabén & Sjögren april 2010. Hon har tidigare arbetat som redaktör för Barnens Bokklubbs medlemstidningar och Kamratposten.
(Source)
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 52 reviews
November 1, 2015
jag sitter här med en tårklump i halsen och vill inte inse att den enda ungdomsbok Lisa skrivit på en evighet (det vill säga typ två år ...) redan är utläst. att jag inte kommer få läsa mer av henne på ett tag nu. att jag måste lämna Ingelstad.
Djupa Ro är så himla annorlunda från vad Lisa "vanligtvis" skriver, men samtidigt väldigt lika: språket är fantastiskt och berättelsen går rakt in i ens hjärta och kommer nog inte försvinna i första taget. jag älskar verkligen den här boken, jag förväntade mig något helt otroligt när jag började läsa och det var precis det jag fick.
det är nog först med den här boken jag insåg vilken skicklig författare Lisa faktiskt är. hur bra hon är. för den här boken ... den känns så fruktansvärt ÄRLIG och verklig och precisa betraktelser finns överallt. jag älskar det här gänget. jag älskar hur föräldrarna skildras. jag älskar att de är 20 men ändå så himla vilsna. bara läs och få en bit av himmelriket.
Djupa Ro är så himla annorlunda från vad Lisa "vanligtvis" skriver, men samtidigt väldigt lika: språket är fantastiskt och berättelsen går rakt in i ens hjärta och kommer nog inte försvinna i första taget. jag älskar verkligen den här boken, jag förväntade mig något helt otroligt när jag började läsa och det var precis det jag fick.
det är nog först med den här boken jag insåg vilken skicklig författare Lisa faktiskt är. hur bra hon är. för den här boken ... den känns så fruktansvärt ÄRLIG och verklig och precisa betraktelser finns överallt. jag älskar det här gänget. jag älskar hur föräldrarna skildras. jag älskar att de är 20 men ändå så himla vilsna. bara läs och få en bit av himmelriket.
October 6, 2015
Så himlastormande fantastiskt jättebra att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Review in Swedish at Booklovin
Review in Swedish at Booklovin
October 12, 2015
Den må vara förutsägbar men den är ändå fantastisk. Så himla fint skildrad vänskap, småstad, familj, you name it. Det var länge sen jag grät så här mycket över en bok.
May 6, 2018
Djupa Ro is unlike anything I've read by Lisa Bjärbo so far. my first encounter with her work was through Det är så logiskt alla fattar utom du, a light young adult book. Since then I've followed Björbo sporadically on her blog, and then read another book of hers,Vi måste sluta ses på det här sättet. While not quite young adult, it, too, was a rather light read.
Djupa Ro is anything but that. In this book, falling between the young adult and the new adult genre, Bjärbo explores the strong bonds of friendship and the mentalities that often occur in small towns. When Jonathan dies, the four friends returns to their small home town for the funeral. After high school they went on their separate ways in different directions of their lives and are now in their early twenties. Through our narrator David's eyes we learn about the nature of their friendships and how Jonathan's death leaves an impact on each of them, both for better and worse.
The lack of action in this book does not cause it to drag. It is in the details where this book's strength lies. It's in how Paula and Ludde leaves an empty space for Jonathan to sit despite his absence. It's in how suddenly different roads are taken to avoid places. And David is the perfect narrator for this task. He's always been one of the calmer one in the group, not loud like Paula, or full of energy like Ludde. While David is not likable at times, he is aware of his flaws. Not to mention that he finds himself facing some of his uglier flaws that he's so far been unaware of.
Even though this book is told from David's point of view, he never becomes the full focus of the book. No, that stays with how Jonathan's death affects all of them and the entire town. Of course, David's subtle character growth is fascinating in itself, but the atmosphere that Bjärbo builds up throughout the book is even more fascinating and on point. Quite brilliant, truth to be told.
As said, it is different from Bjärbo's previous books, which is a good thing. Her writing shines through each page and with the topic at hand her characterization is better and more interesting than the characters of her previous books.
Djupa Ro is anything but that. In this book, falling between the young adult and the new adult genre, Bjärbo explores the strong bonds of friendship and the mentalities that often occur in small towns. When Jonathan dies, the four friends returns to their small home town for the funeral. After high school they went on their separate ways in different directions of their lives and are now in their early twenties. Through our narrator David's eyes we learn about the nature of their friendships and how Jonathan's death leaves an impact on each of them, both for better and worse.
The lack of action in this book does not cause it to drag. It is in the details where this book's strength lies. It's in how Paula and Ludde leaves an empty space for Jonathan to sit despite his absence. It's in how suddenly different roads are taken to avoid places. And David is the perfect narrator for this task. He's always been one of the calmer one in the group, not loud like Paula, or full of energy like Ludde. While David is not likable at times, he is aware of his flaws. Not to mention that he finds himself facing some of his uglier flaws that he's so far been unaware of.
Even though this book is told from David's point of view, he never becomes the full focus of the book. No, that stays with how Jonathan's death affects all of them and the entire town. Of course, David's subtle character growth is fascinating in itself, but the atmosphere that Bjärbo builds up throughout the book is even more fascinating and on point. Quite brilliant, truth to be told.
As said, it is different from Bjärbo's previous books, which is a good thing. Her writing shines through each page and with the topic at hand her characterization is better and more interesting than the characters of her previous books.
May 27, 2016
Okay, I liked this book, but ... I don't know, why do so many books have the wrong main character? Do I have that same problem in my own writing? I hope not.
It's just ... it's in first person and we don't find out the MCs name until page three, but on page two it's clear they're in love with a girl and I was like oh ... mm ... g ... lesbians!? But then it turned it was a dude and I was disappointed and ofc it was all about his straight crush, and obviously also about the death of his friend.
And then the other male MC comes out as gay at the end of the book and of course it's soooo hard for the straight MC. He's been lied to! It will take getting used to! But it won't change anything!! At least after he's gone through all their interactions over the last year and decided there was nothing gay about it.
WHY!?!?!?!?! WHYYYYYY FUCKING WHYYYYY!!?!?!?!?!?!?!? I'm assuming the author is straight because jfc it's such a straight thing to do, taking someone's coming out story and turning it into an issue for the STRAIGHT person. I would have liked it much better if it had been from the gay guy's perspective: coming home, trying to handle your friend's death as well as your sexuality and coming out ... but, no, let's go for a straight romance. And fine, maybe it's good if a straight person doesn't write about the struggles of coming out, but ... maybe you shouldn't make it all about how hard it is on the straight friend. Please, please, please don't do that. Don't make it out to be normal or okay to react like that when your friend comes out to you. You don't need time to process it. You don't need time to adjust. You just need to be fucking happy for your friend and not make it about yourself for five minutes.
But oookaaay, other than that I guess I liked it.
It's just ... it's in first person and we don't find out the MCs name until page three, but on page two it's clear they're in love with a girl and I was like oh ... mm ... g ... lesbians!? But then it turned it was a dude and I was disappointed and ofc it was all about his straight crush, and obviously also about the death of his friend.
And then the other male MC comes out as gay at the end of the book and of course it's soooo hard for the straight MC. He's been lied to! It will take getting used to! But it won't change anything!! At least after he's gone through all their interactions over the last year and decided there was nothing gay about it.
WHY!?!?!?!?! WHYYYYYY FUCKING WHYYYYY!!?!?!?!?!?!?!? I'm assuming the author is straight because jfc it's such a straight thing to do, taking someone's coming out story and turning it into an issue for the STRAIGHT person. I would have liked it much better if it had been from the gay guy's perspective: coming home, trying to handle your friend's death as well as your sexuality and coming out ... but, no, let's go for a straight romance. And fine, maybe it's good if a straight person doesn't write about the struggles of coming out, but ... maybe you shouldn't make it all about how hard it is on the straight friend. Please, please, please don't do that. Don't make it out to be normal or okay to react like that when your friend comes out to you. You don't need time to process it. You don't need time to adjust. You just need to be fucking happy for your friend and not make it about yourself for five minutes.
But oookaaay, other than that I guess I liked it.
January 5, 2016
Så otroligt bra!!
April 12, 2017
In the small town of Ingelstad, it's always been them. The gang. David, Ludde, Paula, Tove and Jonathan. But then they graduate. Tove goes backpacking in Thailand; Paula moves to go to uni in Uppsala; David and Ludde go to Norway to find work. And Jonathan stays behind. Their lives are moving in different directions; that is, until Jonathan is found drowned by a tiny beach called Djupa Ro.
I'm going to review this book with the intention of not spoiling it meaning I am going to be very vague. I figured out both plottwists rather early; one was very obvious but the other, main one wasn't.
Anyways, this book deals mainly with loss, death, grief and survivor's guilt. I have lost people close to me and to me this book's description of the post-loss confusion that's the constant state of the weeks following someone you love's death is pretty spot on. I have dealt with the confusion and grief and have also seen just how differently people react to these things, which is shown by how the different characters behave when they've all returned home.
I approve of the decision as to letting David be the main voice in this throughout the whole book; I think it wouldn't have been as good had they changed narrators in the middle of this or something. I love how loud and clear David's voice is throughout this. In this book you don't get to know the characters all that much, really. You meet them here and now but what they were before is unknown and that is also quite powerful, like their past doesn't matter and the only thing that does in what we have here and now. It was interesting seeing what happened when people that used to be close were thrown together like this; you can sense their past throughout it all but you don't know any of it, if that makes sense? I mean you figure out bits and pieces here and there but most is up to you to fill in using your imagination.
It's also really interesting and heartbreaking how everyone realizes they didn't really know Jonathan at all in life and probably know him even less in death. As a reader that's rather interesting too; how the main character (because, let's be real in a way he is) remains a blank slate throughout the whole book. You don't really grasp much of his personality or anything and that makes me think that the other characters probably didn't, either.
And here for the spoilers, then:
- David and .
- Ludde .
I'm going to review this book with the intention of not spoiling it meaning I am going to be very vague. I figured out both plottwists rather early; one was very obvious but the other, main one wasn't.
Anyways, this book deals mainly with loss, death, grief and survivor's guilt. I have lost people close to me and to me this book's description of the post-loss confusion that's the constant state of the weeks following someone you love's death is pretty spot on. I have dealt with the confusion and grief and have also seen just how differently people react to these things, which is shown by how the different characters behave when they've all returned home.
I approve of the decision as to letting David be the main voice in this throughout the whole book; I think it wouldn't have been as good had they changed narrators in the middle of this or something. I love how loud and clear David's voice is throughout this. In this book you don't get to know the characters all that much, really. You meet them here and now but what they were before is unknown and that is also quite powerful, like their past doesn't matter and the only thing that does in what we have here and now. It was interesting seeing what happened when people that used to be close were thrown together like this; you can sense their past throughout it all but you don't know any of it, if that makes sense? I mean you figure out bits and pieces here and there but most is up to you to fill in using your imagination.
It's also really interesting and heartbreaking how everyone realizes they didn't really know Jonathan at all in life and probably know him even less in death. As a reader that's rather interesting too; how the main character (because, let's be real in a way he is) remains a blank slate throughout the whole book. You don't really grasp much of his personality or anything and that makes me think that the other characters probably didn't, either.
And here for the spoilers, then:
- David and .
- Ludde .
November 23, 2015
SÅ. BRA.
January 15, 2016
Bästa boken av Lisa Bjärbo jag har läst!
Review in Swedish at Boktycke.
Review in Swedish at Boktycke.
January 18, 2019
Eftersom I huvudet är jag kul av Bjärbo var min första av författaren var mina förväntningar skyhöga inför denna. Tyvärr uppfylldes de inte riktigt men det var ändå en bra bok.
Djupa Ro handlar om en grupp vänner i 20-års åldern som återvänder till hemorten för att begrava en av sina vänner, samtidigt som de försöker förstå vad som hände, sin omgivning och varandra.
Det handlar om vänskap, skuld, sorg, kärlek och att bli vuxen och släppa taget om barndomen.
Bjärbo är en mästare på karaktärsbeskrivningar alltså, det känns alltid äkta, fint och trovärdigt i hennes böcker.
Djupa Ro handlar om en grupp vänner i 20-års åldern som återvänder till hemorten för att begrava en av sina vänner, samtidigt som de försöker förstå vad som hände, sin omgivning och varandra.
Det handlar om vänskap, skuld, sorg, kärlek och att bli vuxen och släppa taget om barndomen.
Bjärbo är en mästare på karaktärsbeskrivningar alltså, det känns alltid äkta, fint och trovärdigt i hennes böcker.
October 16, 2015
SÅ himla bra. Precis som jag skrev på twitter så hatar jag att den här boken är så verklig men ändå inte är verklig och jag hatar att det känns som att boken är min vän som ska begravas. Jag hatar dock absolut inte boken. Jag älskar den här boken och jag förstår inte hur någon kan skriva en bok som denna. Jag förstår inte hur en författare kan få en 15-åring som mig att känna igen sig i ett gäng 20-åringar och få mig att bli så berörd av en historia på 265 sidor att jag bara vill sätta mig i ett hörn och gråta. Så bra! <33
January 28, 2019
Ganska bra bok, men otroligt långsam i början. Inte fören jag kom förbi sida 140 ungefär kände jag att jag ville fortsätta läsa på något plan. Men sedan rullade boken på, kanske lite stel men på ett bra sätt med tanke på handlingen. Men det är precis att jag ger 3 stjärnor, hade det inte varit för slutet så hade det bara blivit 2.
February 29, 2016
Lisa Bjärbo är en briljant författare, så himla duktig. Den här berättelsen är fin och tragisk, men den är framförallt äkta. Jag tror definitivt att jag kommer läsa om den här boken i framtiden. Dess innehåll kommer sällan bli gammalt.
September 27, 2015
Älskar språket, känslorna och karaktärerna. vill absolut läsa mer av bjärbo!
October 7, 2015
Helt klart Lisa Bjärbos bästa bok! Gripande, vacker och sorglig som bara den. Läs!
October 31, 2016
Riktigt bra bok om vänskap och sorg. Bra karaktärer, trovärdigt och ja, vackert i all svärta som boken innehåller.
May 25, 2018
Alltså jag kan inte med gott samvete ge den här boken något annat än fem stjärnor. Det är omöjligt.
Djupa ro är så vacker, lågmäld och galet bra. Sen skildrar känslorna av att förlora någon på ett sätt som jag tror att alla som någonsin gått igenom det kan relatera till.
Varning för gåshud och tårar.
Djupa ro är så vacker, lågmäld och galet bra. Sen skildrar känslorna av att förlora någon på ett sätt som jag tror att alla som någonsin gått igenom det kan relatera till.
Varning för gåshud och tårar.
March 6, 2016
Vill du fulgråta en stund för att sedan fnissa till så att det flyger ut lite snor? Då ska du läsa Djupa Ro. Vilken berättare hon är, Lisa Bjärbo, och som jag har efterfrågat böcker för unga vuxna!
Här möter vi fyra tjugoåringar som reser hem till den lilla orten Ingelstad, men det är det sorgligaste av alla skäl som återförenar dem. Tidigare var de fem, men när Jonathan hittas död, drunknad, vid badplatsen Djupa Ro, återvänder vännerna för att närvara vid hans begravning. Paula pluggar i Uppsala, Tove har varit i Thailand och Ludde och David har rensat fisk i Norge. Med David som berättarjag kryper sorgen tätt intill läsaren, med hjärtat som kniper och magen som knyter sig. Tankarna, ibland direkt riktade till den döde Jonatan, gör att läsaren bär sorgens alla faser som vore de ens egna. Först sörjer vännerna, men kan göra det tillsammans, och Ludde kan till och med dra ett välriktat skämt som gör att den tunga stämningen kan lätta för ett ögonblick. Sedan kommer tvivlen: varför badade han ensam så sent på kvällen, på ett ställe där han inte brukade bada? Och varför fanns det spår av alkohol i hans blod - han som aldrig drack?
Jag vet inte om det är läge för en spoileralert, så om du inte vill läsa in något mellan raderna bör du sluta läsa här. Okej? Beredd? Samtidigt är det en berättelse om ett litet samhälle där alla känner alla, om en förälders värsta mardröm att barnet ska råka illa ut, om att ha känslor för en människa som inte är tillgänglig och den ständiga frågan om en skulle ha märkt något, sett tecknen eller kanske frågat mer ihärdigt.
Det här är så fantastiskt vackert, trots att det är 250 sidor fyllda av sorgbearbetning. Ovanligt, men mycket läsvärt. Jag applåderar att huvudpersonerna får vara tjugo år, eftersom den tiden - den mellan gymnasieåldern och det där riktiga vuxenlivet - inte skildras tillräckligt ofta i litteraturen.
Här möter vi fyra tjugoåringar som reser hem till den lilla orten Ingelstad, men det är det sorgligaste av alla skäl som återförenar dem. Tidigare var de fem, men när Jonathan hittas död, drunknad, vid badplatsen Djupa Ro, återvänder vännerna för att närvara vid hans begravning. Paula pluggar i Uppsala, Tove har varit i Thailand och Ludde och David har rensat fisk i Norge. Med David som berättarjag kryper sorgen tätt intill läsaren, med hjärtat som kniper och magen som knyter sig. Tankarna, ibland direkt riktade till den döde Jonatan, gör att läsaren bär sorgens alla faser som vore de ens egna. Först sörjer vännerna, men kan göra det tillsammans, och Ludde kan till och med dra ett välriktat skämt som gör att den tunga stämningen kan lätta för ett ögonblick. Sedan kommer tvivlen: varför badade han ensam så sent på kvällen, på ett ställe där han inte brukade bada? Och varför fanns det spår av alkohol i hans blod - han som aldrig drack?
Jag vet inte om det är läge för en spoileralert, så om du inte vill läsa in något mellan raderna bör du sluta läsa här. Okej? Beredd? Samtidigt är det en berättelse om ett litet samhälle där alla känner alla, om en förälders värsta mardröm att barnet ska råka illa ut, om att ha känslor för en människa som inte är tillgänglig och den ständiga frågan om en skulle ha märkt något, sett tecknen eller kanske frågat mer ihärdigt.
Det här är så fantastiskt vackert, trots att det är 250 sidor fyllda av sorgbearbetning. Ovanligt, men mycket läsvärt. Jag applåderar att huvudpersonerna får vara tjugo år, eftersom den tiden - den mellan gymnasieåldern och det där riktiga vuxenlivet - inte skildras tillräckligt ofta i litteraturen.
November 30, 2015
Tyvärr var detta för händelselöst för min smak.
My full review in Swedish: iHeartFantasy
My full review in Swedish: iHeartFantasy
October 3, 2015
En av årets svenska bästa ungdomsböcker :D
March 17, 2019
Boken var okej men inte den bästa jag läst det finns bättre
October 13, 2015
En bok man inte vill lägga ifrån sig samtidigt som man inte vill att den ska ta slut.
December 24, 2020
Blev positivt överraskad då jag gillade denna boken mycket mer än vad jag trodde att jag skulle göra. Den är enkelt skriven och storyn är intressant och lätt att följa. Den innehåller inte så mycket action, men enligt mig gör det inget. Storyn är fullständig ändå. Det enda jag saknar är ett litet djupdyk i karaktärerna och speciellt huvudkaraktären.
February 3, 2021
En fin berättelse om vänskap, kärlek och förlust som väcker en hel del tankar.
Hur väl känner jag egentligen mina närmaste vänner? Hur väl känner de mig? Vågar de berätta om saker och känslor som ligger dem väldigt nära? Vågar jag? Vill och vågar de fråga mig? Vill och vågar jag fråga dem? Vad händer om jag vågar? Vad händer om jag låter bli?
Hur väl känner jag egentligen mina närmaste vänner? Hur väl känner de mig? Vågar de berätta om saker och känslor som ligger dem väldigt nära? Vågar jag? Vill och vågar de fråga mig? Vill och vågar jag fråga dem? Vad händer om jag vågar? Vad händer om jag låter bli?
March 31, 2025
en tidsmaskin i bokformat. känslorna som ekar i min kropp efter sista sidan är vacker, äcklig, illamående nostalgi och bitterljuv sorg. tacksamhet över att inte vara 20 år.
jag vill skriva både hatbrev och kärleksbrev till Avsked och Förändring. usch! fy! wow! vilken fin och ångestframkallande bok!
jag vill skriva både hatbrev och kärleksbrev till Avsked och Förändring. usch! fy! wow! vilken fin och ångestframkallande bok!
August 1, 2021
En välskriven bok som jag tyckte mycket om. Lättläst. Bra med en kille som huvudperson och viktiga ämnen som lyfts. Det enda jag inte tyckte om var det där med fladdermusen i början… djurvän som jag är gillade jag inte att man bygger för så att fladdermössen inte kunde ta sig ut.
December 25, 2021
Mycket bra om ungdomar och sorg. Blev väldigt berörd.
July 24, 2023
Grät som fan
July 11, 2024
Helt ok ungdomsbok, ganska välskriven, ganska cute. Men nog inte nån man kommer tänka på länge.
Displaying 1 - 30 of 52 reviews