"Morsing & Goodbye" är ett av Magnus Härenstams många citerade uttryck, hämtat från sketchen "Backhopparen". Men det är även en summering av ett liv som inte liknar något annat.
Nu berättar Magnus Härenstam, en av våra mest folkkära underhållare, allt om sin karriär, men också om den kärlekslösa uppväxten, om den utomäktenskapliga dottern, om hustrun som dog och om sin egen cancersjukdom. Läs om hur han fick kungen att arrangera hans 30-årskalas, bodde granne med Michael Jackson och blev Sveriges förste ståuppare. Samt allt om Magnus okända karriär som racerförare, nattklubbskung, orkesterdirigent och knarksmugglare.
Morsing & Goodbye är självbiografin som visar en annan person bakom clownmasken - en känslig, klarsynt och sanningssökande människa. I boken finns också det sista mötet med Magnus mångårige vapendragare Brasse Brännström dokumenterat. Ett möte som ägde rum kort innan Brasse gick bort i augusti 2014.
"Lika ärligt som roligt ... Den som gillar Magnus Härenstam kommer garanterat att tycka om boken om hans liv." SvD
"Magnus Härenstam måste räknas som en av den svenska underhållningens största. Han gjorde "Fem myror är fler än fyra elefanter". Han var Sveriges förste ståuppkomiker, det är alla i den branschen ense om. Och han skrev den där självbiografin i vilken han antingen lurade alla läsare och recensenter upp på läktaren, helt bortcharmade - eller faktiskt talade helhetligt och uppriktigt om det stora och det lilla." Sydsvenskan
"Boken är rappt och skickligt skriven och mycket lättläst och det är helt facinerande att följa Härenstams långa karriär." TranåsPosten
"Den folkkära artisten ... underhåller och bjuder på just rätt många skratt och en och annan tår." Litteraturmagazinet
"Denna underhållande och välskrivna självbiografi har tillkommit med journalisten och författaren Petter Karlssons proffsiga hjälp, är kronologiskt uppbyggd och bjuder på en ymnig kavalkad av kortare minnesbilder, foton och anekdoter, inte minst från tiden tillsammans med Brasse Brännström. Tonen är varm och humoristisk, och även om Härenstam berättar relativt öppenhjärtigt också om tuffare perioder och händelser, så förekommer inget snaskigt skvaller. En traditionell, lättillgängligt sympatisk minnesbok om uppväxt och familjeliv, vänskap och kärlek, arbete och fritid, kollegor och bekanta samt om oundviklig sjukdom och sorg, och om många, många goda skratt." BTJ
"Det är svårt att inte smittas av hans galna upptåg. Han inser att Kungen och Silvia tänker gifta sig på hans 35-årsdag och utnyttjar saluterna, kanonerna och publiken som om de fanns till för honom. När hans fru fyller femtio afischerar han en hel gata med hennes porträtt. Så där går det på. Det är många vänner, mycket fest. Däremellan kommer en rad intressanta bakgrundshistorier om komikerparet Magnus och Brasse, Fem myror, norska megasuccén Fredrikssons fabrik, femton år med Jeopardy, ilmer och egna shower." Fria Tidningen
3.5 får den av mig. En väldigt ärlig berättelse känns det som. Samtidigt är det lite nutidshistoria, eller 1900-talshistoria, man känner igen de flesta namnen som passerar i boken. Korta kapitel för det mesta gör det enkelt att bara "ta ett kapitel till" så jag hade svårt att lägga ifrån mig boken.
Hopplös såklart, men eftersom Berghagen fick tre pluppar återstår blott valet att vara sann mot mig själv eller ärlig mot dig. Bäst är det när han torkar Ragnar Dahlberg i stjärten.
Helt ok bok med en hel del humor men även lite tragisk. Mycket minnen från barndomen som man nästan förträngt. Mycket man inte visste om honom och hans karriär och även hans familj.
En recension av en biografi blir så lätt en recension av huvudpersonen, det är svårt att sätta ord på vad jag tyckte om själva boken utan att trampa på minnet av Magnus Härenstam. Men jag försöker: Ganska kul ibland, lite gubbigt ibland, rätt så intressant ändå och ofta rätt grunt. Men Magnus Härenstam var ju inte heller de stora tankarnas och känslornas man. Det verkade han inte ha ansett själv heller, utan mer en person som vill ha trevligt, ta sig ett glas och sjunga en stump. Därför blir heller inte boken särskilt djuplodande även om han inte väjer för att skriva om svårigheterna i livet. Efter hundra sidor kommer jag av mig i läsningen när jag inser att jag inte tycker att han är en särskilt spännande person, i alla fall inte tillräckligt för att jag ska vilja läsa en hel bok om hans liv. Men lite kul var det ändå
Vemodigt, kul, småtrist, häpnadsväckande, sorgset, full i fan, stillsam, extraordinär, tråkig, kärleksfull, gripande.
Det råder ingen tvekan att den här berättelsen rymmer många känslor som griper tag. Boken börjar med en klump i halsen och slutar med ett slags inre ro efter de timmarna man har lagt ner på att höra Magnus Härenstam läsa denna ljudbok.
Jag har inte följt honom väldigt mycket, så det fanns inte heller mycket jag känner igen, men vilken resa man får följa. Som taget ur en roman när man får ta del av alla upptågen och allvarsamheten. En mycket fin och känslosam bok, oavsett om man uppskattar skådespelaren eller inte.
I got to about two thirds before I gave up (and I rarely give up books once I start reading them). I'm fascinated by Magnus Härenstam, but this book just simply wasn't interesting for me. Had I been in the entertainment industry back when he was young I probably would have loved this book, but I don't even recognize half of the names that he bring up and talk about.
Jag kan inte mycket om Magnus Härenstam förutom vissa filmroller , Jeopardy och så klart Fem myror är fler än fyra elefanter. Under den första halvan är jag förfärad över denna man som så lättsinnigt ser ner på sina föräldrar. En man som glättigt berättar att lättsam användning av droger som tog honom igenom sin utbildning. Han har en nedvärderande syn på kvinnor och hans otrohet mot sin fru är pinsam och han verkar inte kunna se ur den andres perspektiv.
I den andra delen blir Härenstam mer ödmjuk och bjuder lite mer på sig själv. Han stormar dock fram genom livet och går bara in ytligt på händelser vilket är tråkigt. Jag hade önskat få lära mig mer om produktionen och upplägget kring Fem myror och mer kring Magnus och Brasse.
Jag har kanske inte samma förhållande till Magnus Härenstam som många andra i min generation, men det var ändå väldigt roligt att läsa hans (själv)biografi. Boken är uppbyggd som en hyfsad kronologisk samling av anekdoter, men han lyckas bygga ett roligt, intressant och ibland rörande porträtt av ett liv.
”Jag fick vara med ett tag på resan, det var kul. Men idag är det läge att lämna festen, ta hatten och gå, morsning and goodbye!”
Svår att recensera. Gillar början och slutet, tycker också att Magnus hade ett mysigt sätt att använda språket och se på verkligheten. Trots att han ofta beskriver sig som utan djup, tycker jag ändå att boken får någon sorts djup, mitt i all fest och flärd.
Oj, vad roligt att läsa. Läste massor av kapitel framifrån och bakifrån i en härlig röra. Det gick liksom inte att låta bli. Får räkna boken som läst även om kanske inte exakt varje kapitel eller ord är genomgånget. Barndomsminnen kom upp till ytan. Han känns som en härlig person att ha varit vän med. Fina berättelser i boken.
Ljudbok Det är som ett riktigt bra sommarprat. När jag lyssnar på denna så minns jag varför jag tycker om sommarprat men också drar jag på munnen åt att jag minns både myrorna och deras olika sketcher
Har älskat Magnus Härenstam i alla former sen jag var liten och hans biografi är en fröjd att läsa. Den är tung och den är fin. Och skojig stundtals. Häftigt allt han gjort och skapat. Sorgligt att aldrig mer få vara med om det.
Riktigt sorgligt att lyssna på en svårt nedbruten Härenstam i en uppläsning bara månader före hans död. Orkade inte lyssna mer än en timme och vill därför inte sätt något betyg.
1973 var jag 7 år. Fem myror är fler än fyra elefanter var programmet som jag såg fram emot att se. I färg dessutom.
Magnus och Brasse och Eva talade till mig på ett sätt som jag förstod. De var festliga och lite spännande på samma gång. Eva var nog favoriten...Hon snackade ju så lustigt...Magnus var den lite märklige filuren...
Och Magnus kommer att för alltid vara Magnus i "Magnus o Brasse o Eva" för mig. Allt han gjorde därefter må vara briljant och festligt, men det fastnade inte på något sätt.
Igår tog cancern Magnus liv. En spellevink och festprisse har gått ur tiden.
Hans egna ord om hans förestående död känns signifikativt för hans liv och leverne och det avtryck han lämnat hos sin publik:
"Jag är inte rädd för att dö, men jag är rädd för att inte leva. Att inte få vara med om det fortsatta livet med fru, barn, barnbarn, vänner. Jag tror inte på ett liv bortom graven, inte på någon Gud, inte på vare sig någon himmelsk eller jordisk domstol. Jag fick vara med ett tag på resan, det var kul, men en dag är det dags att lämna festen, ta hatten och gå. Morsning och goodbye..."
En intressant och ärlig återberättelse från en man som hela svenska folket tror att vi känner. Det är både roligt och lite sorgligt, precis som det ska vara i en bra självbiografi.
Jag tycker ibland att anekdoterna blir väl så korthuggna, och det känns som om jag kastas mellan små berättelser när egentligen vill dröja längre vid några av detaljerna. Men har man å andra sidan så mycket att berätta - då får man nog så lov att knalla på om man ska komma någon vart.
Som vanligt när det gäller självbiografier, tillför ljudboksversionen något särskilt. Att berättaren själv får tillfälle att berätta, känns viktigt för mig.
Detta är något för någon som har koll på Magnus eller är något intresserad av hans liv. Boken blev en berg-och dalbana, precis som hans liv. De tråkiga partierna i boken var detsamma om hans liv. Men det gjorde boken också bra, alltså inget dåligt om denna välskrivna bok. Otroligt rolig också, men när Magnus är framme kan väl det inte undgås?
Vilket liv! Häpnadsväckande, kul, spännande, osannolikt, otrohet och orimligt. Men boken är oerhört slarvigt skriven. Både bär det gäller röd tråd och syftning. Men den är även full av förvånansvärt många stavfel. Trist på ett så bra grundmaterial.
Fjärde stjärnan för att "incidenten i Trosa hamn" var med. Hördes senast i ett Sommarprogram 1976 och är i gott minne bevarat. Precis som Magnus alltid kommer att vara.
Fantastisk och lättläst roman. Magnus, fina Magnus, tar upp många ämnen. Både känsliga och roliga händelser. En tjock bok som gick otroligt fort att läsa!