Trauma har blivit ett av vår tids mest laddade ord. I dag beskrivs allt fler erfarenheter som trauma. Begreppet har fått en självklar plats i samtiden, inte minst i sociala medier, samtidigt som många av dem som behöver mest hjälp har svårt att få den. I Generation trauma undersöker psykiatern Christian Rück hur traumabegreppet har rört sig från krigsveteranernas kliniker till självhjälpsböcker, terapirum och kulturdebatt. Vi möter forskare, patienter och några av traumavärldens mest inflytelserika röster. Boken jämför också våra västerländska uppfostringsideal med den kinesiska tigermammans: hur kan barn och vuxna bli motståndskraftiga? Med värme och nyfikenhet ställer Rück en obekväm men nödvändig fråga: Blir vi skörare i en tryggare värld? Generation trauma är en angelägen bok om sårbarhet, ansvar och riskerna med att begreppet trauma blir så brett att det förklarar nästan allt – och därmed nästan ingenting.
Nyttig bok att läsa som förälder. Lyssnade på den, vilket fungerar fint.
Rück argumenterar väl för att traumabegreppet har vidgats och används för slösaktigt. Särskilt fäster jag mig vid att vi människor historiskt vänt oss åt religionen och samhället med våra vedermödor. Men idag, i vårt individualistiska och sekulära samhälle, finns inte de ytorna, och sådana saker som förr hanterades genom samtal med vänner och kanske i reflektion blir till KBT och psykologsamtal. Det är mänskligt att må dåligt ibland och allting behöver inte vara patologiskt.
Något annat jag tar med mig om är att vi måste våga utmana våra barn. Det bygger deras självförtroende. En förälders uppgift är inte bara att skydda barnet, det är framförallt också, särskilt senare upp i åren, att lära barnet att bli självständigt. Men vad händer egentligen i en värld som är tryggare än någonsin, där barn ska ha telefoner och klockor på sig som signalerar vart de är? Riskerar vi att hindra dem från att bygga mental styrka, lösningsförmåga och det lugn som är så viktigt inför livets ofrånkomliga svårigheter?
Som jag uppskattar att Christian Rück diskuterar psykets utmaningar i samtiden, utan att väja för det som är politiskt inkorrekt. Det är sakligt (och varmt!) när olika föreställningar om trauma och psykisk ohälsa dissekeras. Påläst och genomintressant.