Förbjuden att läsa: Min bildningsresa och striden mot enfalden

by Dick Harrison

Dick Harrisons uppväxt var som så många andras men med ett stort undantag – han var förbjuden att läsa. Läsning, kultur och bildning ansågs inte bara onödigt utan skulle till varje pris förhindras. "Förläst" var den inbillade sjukdom som barnet Dick skulle skyddas från. Den förläste kunde bli sinnesslö, hamna på mentalsjukhus och i värsta fall bli ensam och barnlös.

Dick Harrison fick under vissa delar av barn- och ungdomen läsa i smyg, med ficklampa under täcket, smuggla in biblioteksböckerna i hemmet eller än hellre stanna på skolbiblioteket eller läsa på kommunbiblioteket i Staffanstorp. Mycket tyder på att Sverige hade blivit utan sin främste historieprofessor om inte just detta kommunbibliotek hade legat på cykelavstånd från Tenngjutarevägen 2, Harrissons barndomshem.

Förbjuden att läsa är en djupt personlig bok om en tuff uppväxt – men det är också en berättelse om en enastående revansch och om en kamp, inte bara för sin egen bildning, utan också för andras rätt till kunskap, läsning och kultur.

Dick Harrisons bildningstörst är i det närmaste osläckbar och med inlevelse skildrar han sin väg från den kulturella öknen i hemmet till ett liv med omstörtande romanupplevelser, fantastiska operaögonblick och hur en fråga om Picasso och den analytiska kubismen fick honom ignorerad vid ett frukostbord. Boken är en brandfackla för vikten och glädjen av bildning – och en stridsskrift mot dagens dikeskörda skol- och universitetsväsende.

Audible Audio

Published August 29, 2026

About the author

Librarian Note: There is more than one author in the Goodreads database with this name.

Dick Harrison is a Swedish historian and currently a professor at Lund's University, Sweden.

Reviews

["Robert Ekberg"]

Bra bit, dick.

“På 1960-talet låg vi förvisso en bra bit över fattigdomsgränsen, men vi var definitivt inte rika” (s. 16).

“[...] vi var fler gånger på Walt Disney World i Florida än vi var på Tivoli, Legoland, Liseberg och Gröna Lund, även om man lägger ihop de skandinaviska nöjesparkerna” (s. 147).

[Mariette]

Mycket tänkvärd bok om vår syn på bildning, inte enbart utbildning. Denna bok är ett utmärkt underlag för diskussion och egen fundering!

[Lisa Hernqvist]

Dick Harrison: Förbjuden att läsa: Min bildningsresa och striden mot mångfalden

En lite plottrig bok som inleds med att Harrison beskriver sin uppväxt med fokus på vad han läste. Han framstår som särbegåvad, och motarbetades i sin läsiver av sina föräldrar. Den här delen tycker jag är onödigt detaljerad och för mig har det inte så stort allmänintresse då jag tänker att hans situation av att inte få lov att läsa nog var ovanlig. Därefter går han vidare från sin uppväxt in på samhällsfenomen och nu blir det intressant på riktigt.

Harrison är väldigt bekymrad över den djupa läskrisen i Sverige idag. Bl a har vi en stor andel icke läskunniga, och bland läskunniga är läskvaliteten allt lägre exempelvis har allt fler brist på förmåga att läsa texter längre än korta fragment.

Han är också bedrövad över att bildningen är satt på undantag, liksom (på grundskolenivå vill jag minnas att kontexten är här) all form av fördjupande förståelse.

På högre utbildningsnivå har dessa båda fenomen bidragit till att många lärosäten har sänkt kraven för att godkänna studerande på kurserna eftersom de prioriterar genomströmning (vilket ger lärosätena pengar) framför att säkra kvaliteten på kunskapen. En bov i detta är införandet av NPM, new public managementet. (NPM är ett begrepp jag lärde mig för ett par år sedan genom Jonna Bornemarks bok Horisonten finns alltid kvar: om det bortglömda omdömet. NPM är de styrsystem som används i stora delar av den offentliga sektorn. NPM är mål- och resultatstyrt och innebär en stor administration som har ganska lite med kärnverksamheten att göra och som påverkar kärnverksamheten till det sämre.)

Harrison beskriver det ganska nya fenomenet i samhället att folk nuförtiden blir *kränkta* av allt möjligt, som jag också har tänkt mycket på. Ordet kränkt betyder något annat nu än förr. Harrison kopplar ihop detta med bristen på respekt för vetenskaplig fakta. Citerat direkt ur boken:
”Slutsatsen av dessa erfarenheter är att kunskap och fakta har blivit alltmer ointressanta i den samhälleliga kontexten. Bildning förlöjligas och klassificeras som onödigt. Envar blir sin egen professor. Genom att du uttalar dig på ett sådant sätt, även om det sker mot bakgrund av solid vetenskap, att du går emot andras åsikter, då hamnar du i en situation att du per definition kränker motparterna. Obehaglig kunskap transformeras till kränkande åsikt. Och det krävs inte mycket för att den kränkta ska uppfattas som ett offer och sanningssägaren ska definieras som förövare.”

Slutligen undrar jag varför Harrison, i inläsningen av sin text till ljudbok, uttalar ”de” och ”dem” bokstavsgrant istället för som ”dom” och ”dom” som sig bör. Det är irriterande. Jag kan inte tro att han gör det av ignorans utan tänker att han gör det medvetet i syfte att försöka bidra till att svenska folket åter lär sig hur dessa båda pronomen ska användas (felanvändning av de/dem är förbluffande utbrett nu särskilt bland unga).

[Andreas Sjölin]

119 böcker skrivna hittills och mer lär det bli. Jag var mäkta imponerad av Harrison innan och än mer nu. Vilken bildningsresa! Hög igenkänning gällande de senare kapitlen om skolans minskade fokus på läs/skriv och kunskap i kombination med stärkt elevrätt och ekonomiska påtryckningar om godkännande av elever från ledning och föräldrar. Att stå för kunskap idag är många gånger att stå i motvind.

[Monica Brantmark]

En uppgörelse med enfalden att förakta läsning, bildning och kultur. Stor igenkänningsfaktor om man är jämnårig från småstad.

Lyssnat på via Storytel

[Ola Hansson]

Oj vad jag kände igen mycket i de självbiografiska delarna även om min egna föräldrar var akademiker och lät mig läsa precis hur mycket jag ville (vilket var för aningens för mycket och ledde till tidig närsynthet, vad Harrison än påstår att forskningen säger om den saken).