Mary Jones historia: Nedtecknad av mej själv och alldeles uppriktig. Om mitt liv samt om Dolores & John Silver, så som jag fått det berättat för mej av dom själva
Mary Jones historia är berättelsen från Skattkammarön om Long John Silver, pirater och papegojor, sedd ur kökspigan Marys perspektiv.
Det är 1700-tal och en engelsk landsortsflicka tvingas av fattigdom att ge sig ut för att finna en tjänst, hamnar i Bristol och knackar på dörren till krogen Kikaren, som drivs av Dolores och hennes make, ingen mindre än självaste Long John Silver. De ska bli hennes herrefolk och familj. Dolores lär Mary läsa och skriva och det är hon som ger Mary dagboken och uppdraget att teckna deras historia. Mary Jones berättar om sitt liv i dagboken - hur hon skickades bort av sin syster som inte längre kunde ta hand om alla föräldralösa syskon, hur hon får arbete på Kikaren och så småningom, medan åren går, blir mer som en dotter än en kökspiga för Dolores och Silver. Mary Jones historia är ett utsnitt ur en stor klassisk roman där perspektivet är vänt och kvinnorna får kliva fram framför männen. Nu får vi möta arbetet i köket, kroppens alla hemligheter och intimiteter, rädslan för våldet i en rättslös värld, kärleken och sorgen.
I Mary Jones historia är det Mary som talar med en klar och egen röst, helt fristående från både Long John Silver och Skattkammarön.
Treasure Island retold from the POV of Long John Silver's creole wife and the servant girl at the Spyglass Tavern, queering the story in more ways than one. Kicking off with Silver's death, drunk and bitter over what he lost, Boardy builds a grief-driven story that's both clever and imaginative; not just a POV shift but using the established story as a history in the shadow of which other histories pass under the radar. If I don't quite buy it as the 1st-person narrative of an uneducated 18th century servant girl, and if some of the secondary characters are a bit flat, it's still engrossing enough for me to read most of it in one sitting.
Efter kapten Flint, före Skattkammarön, under letandet efter kartan, drev Long John Silver och hans kreolska fru Dolores en hamnkrog i Bristol. Historien om det, och om dem, och om henne själv, berättas här av deras kökspiga Mary Jones. Borde alltså utspela sig mellan Black Sails och Treasure Island, och även, i bokens andra tidslinje, efter Treasure Island. Huvudfokus är på Mary, från föräldralös bondflicka till ung kvinna på andra sidan jorden, och på Dolores, från slavfödd via många hårda öden men aldrig en som bara väntar eller tar skit. Vi följer dem i Bristol, och på Hispaniola efter Silvers död, men Silver är också alltid en påtaglig närvaro, död eller levande. En underbar avvägning av kvinnohistoria och metalitterär pirathistoria, som jag nu verkligen ångrar att jag lät stå i att-läsa-hyllan ända sen bokmässan 2014. Den har nu flyttat in bland mina favoriter av piratrelaterade berättelser, och fått mig att läsa Treasure Island, vilket om jag har gjort det jag senast gjorde för typ 30 år sen. PS Silver i den här boken spelas i mitt huvud av Toby Stephens, som spelar Flint i Black Sails ...
Ger oss berättarglädje och fantasi. Lite svår i början innan jag begrep hur det hängde ihop. Mary börjar skriva i sin dagbok i blå huset på Hispaniola strax efter Silvers död. Hon berättar om sitt liv där och det tidigare livet på krogen Kikaren i Bristol. Här är kvinnorna i centrum vilket jag gillar.
3.5 Intrigante dietro le quinte de L'isola del tesoro, anche se ben più che Silver il personaggio che svetta è l'impenetrabile moglie mulatta, Dolores. Affascinante la rappresentazione speculare della fredda Bristol e della lussureggiante Hispaniola, con odori, colori, sensazioni rese al meglio.
Avete presente quando vi imbattete in un libro che vi ispira molto e non sapete nemmeno voi il perché? Ecco, è quello che mi è successo con la storia di Mary Jones di Elin Boardy. Peccato che il libro mi abbia deluso molto, l’ho trovato privo di carattere e misero di contenuti. La piccola Mary Jones, cacciata dalla sorella maggiore perché si faccia una vita, finirà a Bristol e troverà lavoro presso la casa di Long Jonh Silver. Si, proprio lui. Premetto che non ho letto l’isola del tesoro ed è una mia lacuna. Mary lavorerà al fianco della moglie di Silver, Dolores, nel loro locale Il Boccale. Nel romanzo incontriamo nuovi personaggi e vecchie conoscenze ma tutti abbozzati, noiosi e privi di spessore. Ho trovato i fatti narrati molto precari e non approfonditi, mi sarebbe piaciuto che la scrittrice indagasse di più e si soffermasse maggiormente sui dettagli. La narrazione alterna presente e passato. Il presente, che ho trovato più interessante, come già scritto è raccontato con troppa scarsezza di dettagli e contenuti, mentre il passato non è altro che un raccontare ciò che presumo sia già scritto nell’isola del tesoro o a ciò che ci gira intorno, però sempre con modi affrettati e buttati li. Non mi sono affezionata a nessun personaggio, a nessun luogo e a nessun racconto. Ho trovato anche la scrittura confusionaria e come sempre troppo scarna.
Sono sicura che tutti hanno quelle storie che sono state lette da molto piccoli e non hanno mai smesso di affascinare, quei mondi che hanno scolpito l’immaginazione del lettore per gli anni a venire: io di certo non faccio eccezione, e se mi guardo alle spalle ci sono due paesaggi, in cui camminavo da bambina, che hanno influenzato moltissimo la persona che sono diventata. E uno di questi paesaggi erano le acque turchesi dei Caraibi e le vele gonfie di una nave pirata, grazie al mio nonno, che mi lesse L’isola del tesoro (in italiano, ovviamente) quando ancora ero troppo piccola per farlo da sola. Dopo L’isola del tesoro divorai tutti i lavori di Emilio Salgari, da Sandokan al Corsaro Nero, e dopo un’altra pietra miliare (che accese anche il mio infinito amore per le stelle e lo spazio) sotto forma del Pianeta del tesoro di Casa Disney, e dopo ancora l’esperienza formativa fondamentale di Pirati dei Caraibi. Considero la serie della StarzBlack Sails come il punto d’arrivo di questo viaggio per mare, viaggio che è cominciato e finito con Long John Silver: non è una sorpresa, quindi, che questo pirata archetipo di tutti i pirati riesca ancora ad attirare la mia attenzione come pochi altri personaggi letterari.
Tutta questa premessa per dire che il motivo per cui ho deciso di comprare La storia di Mary Jones (titolo tradotto dall’originale svedese, Mary Jones Historia), di Elin Boardy, è molto semplice: ho visto il nome di Long John Silver sulla copertina. Va detto che anche il pappagallo ha aiutato. E quindi ritorniamo per mare.
➳ STORIE DI NARRATRICI L’elemento che ho davvero amato di questo libro è il fatto che abbia spostato la narrazione da una prospettiva quasi totalmente maschile a una quasi totalmente femminile. La protagonista è infatti la giovane Mary Jones, una ragazzina che finisce per lavorare come sguattera di cucina e cameriera nella taverna di Bristol di John e Dolores Silver, e che poi si affezionerà talmente tanto a loro che li seguirà dall’altra parte dell’Atlantico, quando ritorneranno nei Caraibi. Inoltre, quando Silver muore, il libro diventa guidato esclusivamente da figure femminili, ossia Dolores, la vedova di John, Mary, e Agnès, amante di Mary con la quale Mary partirà a fine libro, per cercare di costruirsi una vita insieme. È una ventata d’aria fresca rispetto al canone della storia di Robert Luis Stevenson, che è notoriamente dominata solo da figure maschili e non ha neanche una donna “attiva” sulla pagina.
Spännande med ett nytt perspektiv på historien om Skattkammarön och Long John Silver. Bakom varje man finns minst en hårt arbetande kvinna, sägs det. Här berättas kvinnornas historia, Marys och Dolores historier.
Helt ok. Stilen med en tjänsteflicka som berättar känns trovärdig och lite annorlunda. Jag kan inte berättelsen om Long John Silver, men hade ändå behållning av den här boken.