Sameproblemet

by Kathrine Nedrejord, Marie Tourell Søderberg (Narrator)

Vinder af Brageprisen 2024 og P.O. Enquists Pris 2025. Marie Engmo er for nylig blevet mor for første gang. Hun bor i Frankrig, langt fra sine rødder. Den nat áhkku – hendes mormor – dør, er hun den eneste i familien, der ikke mærker nogen forandring. De andre familiemedlemmer mærker døden som et pludseligt nærvær. Hun forlader sin datter og kæreste og rejser hjem til Finnmark for at deltage i begravelsen. På vej hjem bestemmer hun sig for at skrive áhkkus historie. Det bliver en fortælling om kvinderne i familien, om hvordan undertrykkelse har præget livet for oldemor, mormor, mor og Marie selv, og om hvordan den samiske baggrund har formet Maries syn på virkeligheden. Sameproblemet er en undersøgelse af, hvad det vil sige at være samisk, kvinde, mor, datter og barnebarn, en stærk og bevægende roman om samisk kultur, sprog og identitet. Samtidig er den et rasende opgør med den norske stat, kirke og skole. ”Litterært sprængstof.” – NRK ”Mesterligt! Kathrine Nedrejord skriver, så det slår gnister, og væver på glimrende vis flere generationers erfaringer med racisme ind i en enkelt livsbegivenhed.” – VG

Genres: Fiction, Contemporary, Roman, Audiobook, Novels

Audible Audio

First published September 5, 2024

About the author

Kathrine Nedrejord (f. 1987) bor og studerer i Paris. Hun debuterte i 2010 med romanen Transitt, som fikk strålende kritikker. Trengsel er hennes andre roman.

Reviews

[Kathrine Bruflot · Rating 5 out of 5]

For meg er dette årets beste bok. Språket er utrolig godt, og boka er vanskelig å legge fra seg. Det er så mange lag i boka, så mange historier, så mange følelser - men alt kretser rundt konsekvensene av fornorskingen av samene. Boka tar for seg diskriminering, hat, skam, men også en enorm kjærlighet til naturen og de samiske tradisjonene.
Denne boka bør alle lese!

[Adriane · Rating 3 out of 5]

Den er så god, sa damen i bokhandelen, og en stund var jeg enig. Men romanen oppleves etterhvert ganske rotete, og ikke minst - så insisterende og overtydelig politisk at den mister effekt. Jeg skulle ønske boken stolte mer på fortellingene som viste maktmisbruket, rasismen og historieløsheten, i stedet for å banke det inn i versaler. Alle de retrospektive hoppene og refleksjonene gjør at den mister det øyeblikkelige. Det føles påtvunget i stedet for engasjerende og opprørende.
Likevel finnes det sterke øyeblikk. Oppbyggingen mot mormorens død er gripende, og i enkelte passasjer manes det fortvilende og urettferdige frem. Men ikke ofte nok.
Så ja, en viktig, opplysende og kraftfull bok, men ikke så god som jeg håpet.

[Prusseliese · Rating 3 out of 5]

Ja, ich habe vieles gelernt über die Unterdrückung eines der größten indigenen Völker Europas, die Samen. Die im Klappentext angegebene Diskriminierung von (samischen) Frauen habe ich nicht gefunden (und nicht vermisst).
Über weite Teile des Romans musste ich mich durchkämpfen, denn im Grunde passiert nichts. Die Protagonistin lässt ihre Jugend Revue passieren unter dem Thema der rassistischen Diskriminierung. Ein wichtiges Thema, aber das Buch dreht sich monologisierend und anklagend im Kreis.

[Eirin Andersen · Rating 5 out of 5]

En bok som definitivt burde leses av et par (*samtlige) stortingspolitikera for FrP.

[Hoom-Boom (Hooman) · Rating 5 out of 5]

Denne boken er en av de beste bøkene jeg har lest i år for den har skapt mange tanker og følelser hos meg. Jeg viste om historien om fornorsking av samene men viste ikke så mye detaljer rundt det. Jeg blir overrasket av å lese alle anmeldelser fra etniske norske enten her eller på nett rundt boka og hvordan de ikke ha fått med seg "omfanget" heller.

Jeg har flyttet senere i livet til Norge så det er mye jeg ikke vet, men jeg blir overrasket hvor dårlig jobb skolen har gjort. Kathrine (eller Marja i boken) tar dette opp at hun vet mer om koloni og historien av hvordan de store maktene (Storbritannia og Spania) gjennom historie har behandlet koloniene deres på skolen. Likevel har skolen sagt veldig lite om effekten av fornorskingspolitikken Norge førte mot samene. Det er kanskje ikke så overraskende heller, vil jeg si. Det er ingen skam på et nasjonal-nivå i Norge om andre verdenskrig. Alle har en familie medlem som har vært motstander, ingen har vært Nazi i den tida, eller de har alle sammen død, så de ikke finnes lenge. Det er helt utrolig at det er ingen diskusjon rundt dette i samfunnet. Liten avsporing her men jeg mener at det er ingen behov for like mye skam som Tyskland har, men jeg syn es det burde vært en samtale om det.

Jeg er glad at boken er så pass populært og får så mye oppmerksomhet. Jeg synes Norge som en nasjon og nordmenn burde ha modigheten til å tørre å ta en samtale i et nasjonalt nivå om fortiden. Fortidens behandling av samer blir ikke vekk ved å ignorere det og det burde vært en åpen og ærlig samtale rundt det. Jeg skjønner at enkle personer føler at de ikke har gjort noe galt, men vi alle er en konsekvens av fortiden vår og lever med dette. De burde være lov å være sårbar, anse at nasjonen og folket har gjort noe galt og slemt mot urbefolkningen sin. Og dette vil løse noen av problemene folk har (alle fordommene osv). Så jeg håpet at boken bidrar til disse samtalene.

Og til slutt, vil jeg si at jeg er lei meg Marja/Kathrine måtte flytte til Frankrike for å komme seg vekk alle dritten. Jeg må si at jeg er uenig med henne at det ikke finnes gode folk som er ikke fordomsfulle. Jeg forstår deg godt at man vil ha avstand for et stund, men jeg er selv en åpenbart utenlandsk person som bor i Oslo og jeg nekter å tro at det finnes ordentlig og gode folk. Jeg ser åpenbart ikke norskt ut og jeg forstår det Marja beskriver (de blikkene hun får når har på seg kofte) og jeg får dem, men det er ikke alle som gjør det. Og jeg kjenner mange som er fine folk med gode verdier som ville vært empatiske og snille.

Og en annen som jeg klarte ikke fatte er dette med dobbelt navn. Hvis noen sier til meg at "jeg heter Marja", jeg kommer til å etterligne uttalelsen. Og jeg ser for meg at mange vil bruke det navnet og ville ikke sagt "det er for vanskelig, jeg kaller deg Marie". Så håper at hvis noen har samisk navn og leser dette, får en ny mot, det er flere som oss der ute som ville reagert positivet og brukte det navnet de har lyst på. Det er ingen behov for dobbeltnavn i 2025.

Veldig bra bok, fikk meg til å tenke og reflektere. Håper at Kathrine skriver noen essays. Vil lese mer fra henne :)

[Mina Widding · Rating 5 out of 5]

Liksom i Jonny Appleseed ett nunarrativ som handlar om att resa hem till ursprungsplatsen, för en begravning av en mormor - áhkku, och en berättelse om att vara ursprungsfolk - samisk. Likheter men definitivt olikheter. Om att fajtas med att behöva förhålla sig till och försvara sin rätt att vara - och bli less på det och därför i någon mån fly undan det, men naturligtvis går det inte heller att fly undan och vad betyder det att tex hålla undan ens barn från dess ursprung och kultur? Att på ett sätt tvingas att återta sitt ursprung, och om resan till att också vilja det, att det kommer inifrån. En slags rannsakning med ens egen historia och att hitta hem i hur man vill förhålla sig till det.
Om ilskan för vad det innebär, all skit man måste möta och som man inte bara kan ta utan måste göra motstånd mot, att det inte funkar att fly från det, för att man då trycker undan så mycket av sig själv och de man älskar och ens kultur (för fan), varför ska man behöva trycka undan den? Det är ju helt sinnessjukt, och personligen förstår jag inte varifrån hatet kommer, rädslan för detta "annorlunda". Jag ser bara rikedom i det. Snarare avundsjuka då, och kanske har det varit en ingrediens i samehatet?
Vidden av mitt och "stornationernas" okunskap om den samiska kulturen och historien fortsätter att förbluffa mig. Jag känner mig lurad, och det är väl precis vad jag är, för att vi ingenting fått lära oss om detta i skolan osv. Lär mig mer och mer nu, genom dessa böcker, suger i mig det, rättar till i hjärnan och världsbilden, ungefär så känns det.
Gillar upplägget med en slags autofiktionell ram, känslan av det men att det samtidigt är fiktion, Marie (Márjá) är inte Kathrine, hon har sin egen berättelse. Att följa uppgörelsen med hennes eget förhållande till sitt förflutna och till sin och hennes barns framtid. Det är starkt och hoppingivande.
Det går också att dra så många paralleller till annan rasism, jag kan föreställa mig att många kan känna igen sig i detta, oavsett vilket ursprung man har som inte är nationens fastställda "norm". Att det här med nationer och norm bara är blaj ju, kan vi inte se rikedomen och samexistera och fascineras av våra likheter och olikheter istället, snälla?

[Emma Pettersen · Rating 4 out of 5]

Brukte litt tid på å komme inn i boka. Syntes språket var rart, og det føltes kronglete. Men pluteslig hadde jeg lest ferdig. Boka er god og får deg til å se verden med et samisk blikk. Jeg blir flau over hvor lite vi faktisk har lært om samisk historie og Norges behandling av samer i løpet av skolegangen. Nå sitter jeg iaf igjen med mye mer innsikt og kunnskap.
Syns hele plotet med Raphaelle Raynaud var litt irriterende, jeg tror boka hadde vært like god uten denne karakteren som snek seg inn hele tiden.

[Magnus Gridset · Rating 2 out of 5]

Mye er bra, men altfor mye er bare helt greit

[readingwiizard · Rating 4 out of 5]

3,75 <3

[Marita Vassnes Øvretveit · Rating 5 out of 5]

Ein bok som vekka mange kjensler. Vakker skildring av generasjonar i samisk kultur, og samstundes eit brøl mot den norske stat og det blødande sår i norsk historie. Denne boka trengde eg.

[Rebekka Steen · Rating 5 out of 5]

WOW! En av de beste bøkene jeg har lest på en gid stund. Denne sklir rett inn på favorittlisten.

[Didrik Nordtveit · Rating 3 out of 5]

Ja, eg vett kje ass.
Føltes litt ut som ein ungdomsroman; overfladiske intriger om videregåendeforhold og sekvenser med store bokstaver og sånn...
Heilt klart et viktig politisk budskap, men føler ikkje at forfatteren klarer å skape det store engasjementet.
Eg ville heller lest 400 sider med faglitteratur om samenes møte med ein rasistisk norsk assimileringspolitikk enn ein sånn blanda mellomsjanger.

[Julie]

Jeg ville jo like denne boka, det er bare så dumt at den er dårlig skrevet. Historiene og materialet er solid nok, men boka burde vært halvparten så lang, minst :(

[Marthe Elise · Rating 3 out of 5]

Liker ikke formen så godt, men veldig glad for å få det samiske inn i bevisstheten. Sitter igjen med mange tanker etter å ha lest boka, og håper de vil prege meg i tiden fremover.

[Hanna Gravdal · Rating 4 out of 5]

-dette var en ordentlig velskrevet og god bok!! 4,5 stjerner herifra⭐️

«Sameproblemet er en undersøkelse av hva det vil si å være samisk, kvinne, mor, datter og barnebarn. En sterk roman om samisk kultur, språk og identitet. Samtidig er den et oppgjør med den norske stat, kirke og skole»

Denne boka handler om Marie Engmo som nylig har blitt mor for første gang. Hun bor i Frankrike med sin franske mann, langt fra røttene sine. Men når áhkku - mormoren hennes - dør, reiser Marie alene hjem til Finnmark for å delta i begravelsen. På veien til hjembygda bestemmer hun seg for å skrive áhkkus historie. Det blir en historie om hvordan undertrykkelse har preget livet til oldemor, mormor, mor og Marie sjøl. Og hvordan den samiske bakgrunnen har formet Marie sitt syn på virkeligheten.

[Kurt Thybo · Rating 4 out of 5]

Kathrine Nedrejords Sameproblemet siger næsten sig selv. Samerne er et problem for Norge og for sig selv. Samerne er hele tiden blevet undertrykt af staten. Mere eller mindre synligt. Fortælleren Marie rejser hjem fra hjemmet/eksilet i Frankrig, fordi hendes bedstemor er død. Den rejse fra mand og nyfødt barn sætter tanker og erindringer i gang i hende. Hun fortæller om bedstemoren, om hendes opvækst og liv og paralleliserer den med sin egen. Både den gamle og Marie blev forelsket i ikke-samer, men begge måtte ikke ’skilte’ med deres herkomst. Mon Marie vender hjem eller bliver hun væk i Frankrig. Jeg læste romanen med et blik også på vores eget problem, Grønland og grønlændere, som vi har opført os på nogenlunde samme måde overfor. Sameproblemet er en meget god roman at få forstand af.

[Selja · Rating 3 out of 5]

Ei engasjerende, opplysende og tidvis sint bok. God skildring av det indre følelseslivet til en same i dag. Overgangene mellom historiene kunne vært mer gjennomarbeida, og noe dårlig korrekturlesing/språkvask trekker også leseropplevelsen ned.

[Jannicke Ettema · Rating 3 out of 5]

Ujevn.

[Clara Dyrbye · Rating 5 out of 5]

Synes den var virkelig god og både nem og læse men også virkelig tankevækkende.

Kunne læse den selvom jeg var syg og stadig fatte den.

Meget spændende om at høre til og nationalfølelse og et indblik i Norge jeg slet ikke havde.

Nogen steder meget essay agtigt men synes det var godt med miks af essay og fortælling.

[Carolina · Rating 4 out of 5]

Den var rotete og seig og eg hadde lyst til å gje opp på eit punkt, men holdt ut. Og det var den verdt. Boka tok seg skikkeleg opp mot slutten. At ikkje samane er meir forbanna, forstår eg ikkje.

[Kristine · Rating 5 out of 5]

Sår, trist og vond. En bok alle nordmenn burde lese

[Sara D A · Rating 4 out of 5]

Fin bok som belyser tema som identitet, kultur og tilhørighet. Interessant fortelling som fletter inn den norsk-samiske historien på snedig vis.

[Frida · Rating 5 out of 5]

«Jeg skal på besøk, tenker jeg. Men til et sted som en gang var hjemme»

Dette var en helt fantastisk bok. Kathrine Nedrejord skriver på en slik måte, som gjør at det føles som om hovedkarakteren virkelig er levende, og det hun tenker og føler føles så ekte og så rått.

Jeg anbefaler alle å lese denne boka, særlig de av dere som kommer fra Nord-Norge eller har samisk bakgrunn. Men jeg tror at dette er en bok som uttrykker seg så godt at enhver som leser denne, virkelig kan føle det Marie Engmo føler, uavhengig av personlig opplevelse.

«Det er minoritetens forbannelse. Vi kan ikke vinne i et demokrati dersom majoriteten ikke viser nåde.»

[Henriette Birkeland · Rating 4 out of 5]

Boken er veldig godt skrevet. Jeg liker godt innblikket vi får i flere ulike liv i forskjellige generasjoner. Noen steder ble jeg litt forvirret over hvilken tid jeg leste om, men hentet meg fort inn igjen. Skulle gjerne hatt en fortsettelse av noen av fortellingene. Hovedpersonens "reise" blir stadig tydeligere og også forståelig på et vis. Jeg ble både sint og trist mens jeg leste!

[Sofie D · Rating 5 out of 5]

Godt skrevet, liker hvordan fiksjon blandes inn med historie, minner og nåtid. Aktuell og veldig viktig bok for å forstå mer om det samiske og fornorskninga, som fortsatt pågår.

[David Karlsson · Rating 3 out of 5]

Berördes någonsin Sápmi och dess historia under min skolgång? Jag tror faktiskt inte det, och så här i efterhand är det ju egentligen helt vansinnigt hur den delen i Sveriges historia så länge lyst med sin frånvaro. Men på senare tid tycks något ändå ha hänt och inte minst genom litteraturen har vi fått ta del av många samiska berättelser.

I Nedrejords bok är det den norska delen av Sápmi som får ta plats och den norska statens agerande mot sin ursprungsbefolkning som synas. Bokens huvudperson Marie har flytt sitt ursprung och bosatt sig i Frankrike där hon precis fått en dotter när hon nås av nyheten att hennes ákkhu har dött och hon behöver åka hem för begravningen.

Det blir en resa tillbaka i både tid och rum, och via både sin egen och mormoderns historia tecknas en mångfacetterad bild av vad det innebär att leva som minoritet i en nation som i bästa fall inte tycks vilja se eller kännas vid en, i värsta fall utrota en.

Marie är skribent och tampas med frågan om hur hon ska kunna skriva om sina upplevelser, och vem den berättelsen i så fall ska vara till för. Mot slutet tycks hon ha fattat ett beslut och färgad av att nyss ha avslutat Proust är det svårt att inte se det som att boken man precis läst är boken berättaren till slut bestämmer sig för att skriva. För Marie som tidigare har frågat sig varför hon inte alltid sagt ifrån eller skrikit blir boken just detta skrik, och ett mycket välbehövligt sånt. Både för henne själv och för mig som läsare.

Det är en bok som är sprängfylld med känslor: sorg, ilska, skam, stolthet för att nämna några. Den komplexitet det medför hör till bokens styrkor, och det kombineras också med att det är långt ifrån en rakt berättad roman. Men att den vill greppa efter så mycket blir också en svaghet; bitvis tappar Nedrejord mig i alla omtag och upprepningar.

Men kanske är jag bara en lite för slarvig läsare. När vi diskuterade boken i Tranans bokcirkel höll flera den för årets hittills bästa och många visade upp sina böcker som var fyllda med indexflikar och anteckningar. Det är verkligen en bok som engagerar och när vi avslutade för kvällen var det utan att ha hunnit beröra mer än en liten del av allt som fanns att säga.

[Ella · Rating 4 out of 5]

Etter å ha lest denne boka har jeg blitt mye klokere på hvordan samehets faktisk fungerer, og at det utføres i stor grad fortsatt. Samtidig har jeg blitt fanget i et narrativ der jeg-personen står klemt mellom tre språkverdener uten å føle seg hjemme i noen av dem, og hvordan hun kjenner på en identitetskrise hun speiler i kvinneskikkelser i generasjoner før henne. Hvilket ansvar har hun for å overføre den samiske kulturen på den franske datteren, og hvordan kan hun gjøre det uten å riskers å utsette datteren for all hetsen hun selv har fått?

[Sjur · Rating 5 out of 5]

Herregud, for ei bok!

Jeg er opprørt og sint over hvordan vi har behandlet – og fortsatt behandler – samene. Boka er jævlig, men god, og jeg skammer meg.

Den var vond å komme seg gjennom, men det er vel også meningen for en hvit, norsk kis.

Kan bare anbefale.

[Marian · Rating 4 out of 5]

Sterk, smart og viktig bok! Med en rekke formuleringer man burde streket under. Som denne: «De misbrukte vårt sirkulære syn på tid som en unnskyldning for å holde oss ute av historia.»

[Klara Steen · Rating 4 out of 5]

Smuk bog med meget på hjerte. Utroligt interessant at læse om den norske undertrykkelse af det samiske folk! Det får mig til at reflektere meget over danskernes forhold til Grønland...