What do you think?
Rate this book
Hamilton #4
Enemy's Enemy
A Swedish counterintelligence agent coming toward the end of his career must defend himself and the new Europe from a deadly eruption of terrorist violence. First U.S. publication. 20,000 first printing.
Hardcover
First published January 1, 1989
9 people are currently reading
172 people want to read
About the author
Jan Guillou
98 books694 followersJan Oscar Sverre Lucien Henri Guillou (born 17 January 1944) is a Swedish author and journalist. Among his books are a series of spy fiction novels about a spy named Carl Hamilton, and a trilogy of historical fiction novels about a Knight Templar, Arn Magnusson. He is the owner of one of the largest publishing companies in Sweden, Piratförlaget, together with Liza Marklund and his common-law wife, publisher Ann-Marie Skarp.
Guillou's fame in Sweden was established during his time as an investigative journalist. In 1973, he and co-reporter Peter Bratt exposed a secret intelligence organization in Sweden, Informationsbyrån (IB). He is still active within journalism as a column writer for the Swedish evening tabloid Aftonbladet.
In October 2009, it was revealed that Guillou had been recruited by the KGB in 1967. The exposure of his activities came after the tabloid Expressen requested the release of documents from the Swedish Security Service (Säpo) and published information from the Säpo files along with information gained through interviews with former KGB Colonel Oleg Gordievsky about Guillou's case. The records showed that Guillou's involvement with the KGB continued for five years, until 1972.
From Wikipedia
Guillou's fame in Sweden was established during his time as an investigative journalist. In 1973, he and co-reporter Peter Bratt exposed a secret intelligence organization in Sweden, Informationsbyrån (IB). He is still active within journalism as a column writer for the Swedish evening tabloid Aftonbladet.
In October 2009, it was revealed that Guillou had been recruited by the KGB in 1967. The exposure of his activities came after the tabloid Expressen requested the release of documents from the Swedish Security Service (Säpo) and published information from the Säpo files along with information gained through interviews with former KGB Colonel Oleg Gordievsky about Guillou's case. The records showed that Guillou's involvement with the KGB continued for five years, until 1972.
From Wikipedia
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 22 of 22 reviews
November 24, 2018
1988. The Swedish penitentiary system is so bad, that a Swede convicted for spying for the Soviet Union manages to escape to Moscow.
The Swedish government sends Hamilton to Moscow to kill him. Is it legal for a Swedish government to order the assassination of a Swedish citizen? In theory, no. But in practice, who cares?
Once again, irony and cynicism put at the service of entertainment. Unfortunately, not available in English.
The Swedish government sends Hamilton to Moscow to kill him. Is it legal for a Swedish government to order the assassination of a Swedish citizen? In theory, no. But in practice, who cares?
Once again, irony and cynicism put at the service of entertainment. Unfortunately, not available in English.
August 12, 2019
Jag gillade det tidstypiska porträttet av Ryssland i slutet av 80-talet. Även denna bok i Hamilton-serien underhåller. Den tycks mig som om handlingen kastats om något. Det finns ofta nyckelpunkter i handlingen och här känns de något mer oväntade än det sedvanliga. Det känns lite experimentellt. Tre av fem känns ändå stadigt.
November 6, 2025
Spännande som vanligt
March 1, 2024
ENEMY’S ENEMY by Jan Guillou reads like a classic John Le Carré spy thriller instead of the lightweight, flash-and-dazzle escapism of Fleming or Ludlum. The emphasis is on the real, down-and-dirty, nitty gritty assignments of field operative Carl Hamilton. A man who will go to any lengths in the interest of his country. That this may have a severe toll on him is of no concern. He will maintain his stoic image as ugly hauntings eat his soul.
The book is decidedly Sweden-centric with Sweden’s best interests in mind at all times. If that requires coordinating with the Palestinian PLO to rescue kidnapped Swedish citizens, or with the Russian GRU to stop a home-grown fascist dilemma, so be it.
ENEMY’S ENEMY also takes a close look at the Swedish political mindset of the time. The scandal tabloid, “Expressen,” ran a series of articles from “well-informed sources” inside Säpo (Swedish Security Service) of a “vendetta between Swedish and Soviet intelligence services,” an “agent war,” which led to it outing Hamilton and forcing a constitutional committee hearing. It’s interesting (and amusing) to watch the various committee members from the Social Democrats, moderate conservatives, Center Party, Liberal Party, Communist Party and others attempt to twist and turn their questions and Hamilton’s answers to their particular advantage (sort of like watching one of our congressional witch hunts).
But Carl beats them back as adroitly as he does physical opponents and ends his testimony saying, “if you’ve caused people as much harm as I have, then in every lonely hour you ask yourself whether it’s worth it, whether you’ve been doing the right thing. I’ve asked myself all these questions every day for years . . . But I became an officer because I wanted to use my skills to defend Sweden’s independence . . . I don’t run away from anything, but neither do I strive for anything — except to do a job that’s so difficult that many people don’t want to handle it. It has to be done, it’s part of our defense, and I am part of our defense.”
ENEMY’S ENEMY is a 5-star, often gut-wrenching, ride. It was translated by Steven T. Murray using the pseudonym Thomas Keeland. Murray also translated Stieg Larsson’s Millennium series (pseudonym Reg Keeland) as well as novels by Henning Mankell and others.
A few words about the author: Swedish investigative journalist Jan Guillou, writing for a left-wing Swedish magazine in 1973, published a series of articles exposing a Swedish secret intelligence agency called Informationsbryån (The IB affair). Guillou and three others were convicted of espionage and sentenced to prison. Guillou’s sentence was reduced to 10 months. In 1976, Guillou placed an article in a major newspaper about a colleague who had been recruited by the CIA in Stockholm. Because of the exposure, the CIA operative was ordered to leave Sweden. No criminal charges were made against Guillou that time. In 1986, Guillou created his fictional spy in a long series of novels (unfortunately, only this one is in English) that have been filmed several times.
The book is decidedly Sweden-centric with Sweden’s best interests in mind at all times. If that requires coordinating with the Palestinian PLO to rescue kidnapped Swedish citizens, or with the Russian GRU to stop a home-grown fascist dilemma, so be it.
ENEMY’S ENEMY also takes a close look at the Swedish political mindset of the time. The scandal tabloid, “Expressen,” ran a series of articles from “well-informed sources” inside Säpo (Swedish Security Service) of a “vendetta between Swedish and Soviet intelligence services,” an “agent war,” which led to it outing Hamilton and forcing a constitutional committee hearing. It’s interesting (and amusing) to watch the various committee members from the Social Democrats, moderate conservatives, Center Party, Liberal Party, Communist Party and others attempt to twist and turn their questions and Hamilton’s answers to their particular advantage (sort of like watching one of our congressional witch hunts).
But Carl beats them back as adroitly as he does physical opponents and ends his testimony saying, “if you’ve caused people as much harm as I have, then in every lonely hour you ask yourself whether it’s worth it, whether you’ve been doing the right thing. I’ve asked myself all these questions every day for years . . . But I became an officer because I wanted to use my skills to defend Sweden’s independence . . . I don’t run away from anything, but neither do I strive for anything — except to do a job that’s so difficult that many people don’t want to handle it. It has to be done, it’s part of our defense, and I am part of our defense.”
ENEMY’S ENEMY is a 5-star, often gut-wrenching, ride. It was translated by Steven T. Murray using the pseudonym Thomas Keeland. Murray also translated Stieg Larsson’s Millennium series (pseudonym Reg Keeland) as well as novels by Henning Mankell and others.
A few words about the author: Swedish investigative journalist Jan Guillou, writing for a left-wing Swedish magazine in 1973, published a series of articles exposing a Swedish secret intelligence agency called Informationsbryån (The IB affair). Guillou and three others were convicted of espionage and sentenced to prison. Guillou’s sentence was reduced to 10 months. In 1976, Guillou placed an article in a major newspaper about a colleague who had been recruited by the CIA in Stockholm. Because of the exposure, the CIA operative was ordered to leave Sweden. No criminal charges were made against Guillou that time. In 1986, Guillou created his fictional spy in a long series of novels (unfortunately, only this one is in English) that have been filmed several times.
May 22, 2015
Commander Count Carl Hamilton serves in an intelligence division of the Swedish navy. After participating in a very secret mission against a Russian incursion into Swedish waters, he is one of three people named as a Russian spy. The consequences of this accusation and the subsequent investigation are the basis of the plot, which is really a series of exploits that are almost parodies of those of James Bond. In fact, there are explicit references to Carl being 'Sweden's James Bond' with a tone of mockery. The real interest here is the description of the relationships between Sweden and other countries (Britain, the US, Russia) and organizations (the PLO) and the interplay of representatives of the military, the government, and the press.
September 13, 2025
Suverän bok., kanske den bästa av alla de tidigare i serien. Gillade mest att intrigerna och plot:en var den mest avancerade och förgrenad jämfört med de tidigare.
July 21, 2022
Är Carl Hamilton en förrädare? Är han i själva verket en spion åt Sovjetunionen? Och vad hände med Stig Sandström?
Det här är tredje gången jag läser Hamiltonserien och även den här fjärde boken är underhållande, även om den har en rätt märklig struktur.
I den första och mest omfattande delen, Fienden, anklagas Carl Hamilton för att vara en spion för Sovjetunionen. Han gör även en avstickare till Beirut för att övervaka ett gisslandrama med två svenska läkare.
I den andra och mest intressanta delen, Moskva, är Hamilton på diplomatiskt (nåja) uppdrag i Sovjetunionens huvudstad. Här får Hamilton äntligen vara spion och inte bara ett vapen.
I den avslutande och svagaste delen, Fiendens fiende, avhandlas efterspelet till Hamiltons bravader vilket toppas med ett rätt pajigt förhör i KU där Guillou får leva ut sina militärrunkande pojkboksfantasier kring vad han själv skulle ha sagt om någon bara frågade.
*** SPOILERS ***
*** SLUT PÅ SPOILERS ***
Guillous åldersnoja har börjat slå till med full kraft i den här boken vilken Hamilton får låna sin röst till:
Men Janne yvekar inte en sekund för att slå på sin egen trumma genom sitt alter ego Erik Ponti:
Fiendens fiende är inte på något vis en dålig bok. Problemet är att den är två eller tre böcker som pressats in i en gemensam bok där ingen av berättelserna riktigt får det utrymme de förtjänar.
Det här är tredje gången jag läser Hamiltonserien och även den här fjärde boken är underhållande, även om den har en rätt märklig struktur.
I den första och mest omfattande delen, Fienden, anklagas Carl Hamilton för att vara en spion för Sovjetunionen. Han gör även en avstickare till Beirut för att övervaka ett gisslandrama med två svenska läkare.
I den andra och mest intressanta delen, Moskva, är Hamilton på diplomatiskt (nåja) uppdrag i Sovjetunionens huvudstad. Här får Hamilton äntligen vara spion och inte bara ett vapen.
I den avslutande och svagaste delen, Fiendens fiende, avhandlas efterspelet till Hamiltons bravader vilket toppas med ett rätt pajigt förhör i KU där Guillou får leva ut sina militärrunkande pojkboksfantasier kring vad han själv skulle ha sagt om någon bara frågade.
*** SPOILERS ***
*** SLUT PÅ SPOILERS ***
Guillous åldersnoja har börjat slå till med full kraft i den här boken vilken Hamilton får låna sin röst till:
"Han hade upptäckt att han numera vägde 94 kilo och det var tre kilo mer än han någonsin vägt och han hade på prov dragit ut en bilring runt midjan, eller åtminstone ett stycke subkutan fettvävnad som i hans egen, men knappast i omgivningens föreställningsvärld skulle kunna föreställa bilring."
"Han eftersvettades fortfarande efter sitt morgonträningsprogram i det allra heligaste; han hade bestämt sig för att inte för sig själv acceptera några undanflykter från träningen innan de tre överviktskilona var borta."
"Han var 34 år och hade börjat känna sig lite fet och börjat oroa sig för håravfall men han hade dykt bort sin oro."
Men Janne yvekar inte en sekund för att slå på sin egen trumma genom sitt alter ego Erik Ponti:
Ponti var klädd i grön jaktjacka, det kunde gott vara samma jacka som för fyra år sen när han av en överentusiastisk svensk säkerhetspolis blivit misstänkt för polismord. Det tycktes som mycket länge sen och Ponti hade börjat bli gråhårig, men han såg fortfarande vältränad ut.
Fiendens fiende är inte på något vis en dålig bok. Problemet är att den är två eller tre böcker som pressats in i en gemensam bok där ingen av berättelserna riktigt får det utrymme de förtjänar.
July 10, 2020
Wróg wroga (Fiendens fiende) Jana Guillou to trzecia powieść z cyklu dziejów szwedzkiego asa wywiadu wojskowego Carla Hamiltona wydana w Polsce.
Od tej powieści, a właściwie od jej 8-odcinkowej ekranizacji wyświetlanej kiedyś w TVP2, zaczęła się moja przygoda z twórczością Jana Guillou. Serial był świetny, ale ponieważ nadawano go późno, a szwedzka literatura i kinematografia nie są w Polsce znane, więc mało kto go oglądał. Ja też nie miałem ochoty siedzieć po nocach dla nic mi nie mówiącego serialu, ale nagrałem wszystko na video. Gdy obejrzałem całość stwierdziłem: - To jest to! Zresztą zdanie to podzielali wszyscy, którym taśmy pożyczałem, no i je zajeździli. Dziwne, że już chyba nigdy tego serialu ponownie nie emitowano. Niestety do dzisiaj nie udało mi się też zdobyć nowej kopii tego filmu, choć cały czas szukam.
Nie mogąc się cieszyć filmem wpadłem na pomysł sprawdzenia, czy serialu przypadkiem nie nakręcono na podstawie powieści i czy może nie była ona wydana w Polsce albo przynajmniej w anglojęzycznej wersji. I była!
Tak się więc złożyło, że dzieje Carla Hamiltona zacząłem poznawać od końca. Jak już wspomniałem, to trzecia z wydanych w Polsce części tego cyklu. Dwie pierwsze to Coq Rouge i Terrorysta na zamówienie, o których już pisałem.
Wróg wroga to powieść szpiegowska. Carl Hamilton, agent szwedzkiego wywiadu wojskowego wsławiony spektakularnymi akcjami, pada ofiarą radzieckiej intrygi. Jest prawdziwą maszyną do zabijania i stał się już swego rodzaju legendą w świecie tajnych służb, a jego analityczny umysł informatyka jest bronią jeszcze groźniejszą. Czy wystarczy mu to by wybronić się nie od uzbrojonych przeciwników, ale od sfingowanych oskarżeń? W dodatku właśnie spotyka kobietę swego życia, co nie wpływa dodatnio na jego sprawność. Akcja jest szybka, napięcie cały czas rośnie, a opisy sytuacji i charaktery postaci są prześwietne. Intryga jest zawiła i jak życiu, a nie jak w polskim widzeniu polityki, nic nie jest takim, jakim się z pozoru wydaje. Jak w poprzednich książkach tego autora, tak i tu widać jego znajomość realiów działania służb, szczegółów wyposażenia i specyfiki różnych formacji. Jest to w tej klasie powieść zdecydowanie z górnej półki, której nie powstydziłby się ani Tom Clancy jeśli chodzi o realizm technologiczny, ani Alex Kava jeśli chodzi o napięcie i poczucie zagrożenia. Nie będę zdradzał szczegółów ani zakończenia, ale zapewniam Was, że to lektura dużo lepsza niż większość obecnie lansowanych anglosaskich powieści z tego gatunku...
źródło:
Od tej powieści, a właściwie od jej 8-odcinkowej ekranizacji wyświetlanej kiedyś w TVP2, zaczęła się moja przygoda z twórczością Jana Guillou. Serial był świetny, ale ponieważ nadawano go późno, a szwedzka literatura i kinematografia nie są w Polsce znane, więc mało kto go oglądał. Ja też nie miałem ochoty siedzieć po nocach dla nic mi nie mówiącego serialu, ale nagrałem wszystko na video. Gdy obejrzałem całość stwierdziłem: - To jest to! Zresztą zdanie to podzielali wszyscy, którym taśmy pożyczałem, no i je zajeździli. Dziwne, że już chyba nigdy tego serialu ponownie nie emitowano. Niestety do dzisiaj nie udało mi się też zdobyć nowej kopii tego filmu, choć cały czas szukam.
Nie mogąc się cieszyć filmem wpadłem na pomysł sprawdzenia, czy serialu przypadkiem nie nakręcono na podstawie powieści i czy może nie była ona wydana w Polsce albo przynajmniej w anglojęzycznej wersji. I była!
Tak się więc złożyło, że dzieje Carla Hamiltona zacząłem poznawać od końca. Jak już wspomniałem, to trzecia z wydanych w Polsce części tego cyklu. Dwie pierwsze to Coq Rouge i Terrorysta na zamówienie, o których już pisałem.
Wróg wroga to powieść szpiegowska. Carl Hamilton, agent szwedzkiego wywiadu wojskowego wsławiony spektakularnymi akcjami, pada ofiarą radzieckiej intrygi. Jest prawdziwą maszyną do zabijania i stał się już swego rodzaju legendą w świecie tajnych służb, a jego analityczny umysł informatyka jest bronią jeszcze groźniejszą. Czy wystarczy mu to by wybronić się nie od uzbrojonych przeciwników, ale od sfingowanych oskarżeń? W dodatku właśnie spotyka kobietę swego życia, co nie wpływa dodatnio na jego sprawność. Akcja jest szybka, napięcie cały czas rośnie, a opisy sytuacji i charaktery postaci są prześwietne. Intryga jest zawiła i jak życiu, a nie jak w polskim widzeniu polityki, nic nie jest takim, jakim się z pozoru wydaje. Jak w poprzednich książkach tego autora, tak i tu widać jego znajomość realiów działania służb, szczegółów wyposażenia i specyfiki różnych formacji. Jest to w tej klasie powieść zdecydowanie z górnej półki, której nie powstydziłby się ani Tom Clancy jeśli chodzi o realizm technologiczny, ani Alex Kava jeśli chodzi o napięcie i poczucie zagrożenia. Nie będę zdradzał szczegółów ani zakończenia, ale zapewniam Was, że to lektura dużo lepsza niż większość obecnie lansowanych anglosaskich powieści z tego gatunku...
źródło:
October 31, 2022
Carl Hamilton, code name Coq Rouge, is a rich Swedish aristocrat (‘Hamilton’ is actually a very aristocratic Swedish name), very rich, and also a super-spy. He is lazily called ‘Sweden’s James Bond’ but it goes much deeper. You need to start with the author, who is an interesting chap. Jan Guillou started his career as a journalist of a decidedly lefty bent, and in the early 70s did jail time for revealing the existence of a very, very secret service that operated independently of the Swedish government. However, Guillou is also a patriotic Swede and fully concedes that a neutral country on the front line of the Cold War needs such a thing. It is a paradox worth exploring. Enter Count Carl Gustaf Gilbert Hamilton, about whom Guillou has now written a whole series. Sadly they are rarely translated into English; this was a very old second hand paperback. Hamilton trained as a computer expert, as that is where intelligence work is at nowadays, but was also selected by said secret service for training by the US Seals, giving him a very Liam Neeson-like particular set of skills. He too is a patriot and can fully see the dirtiness of what he does; he too sees there is sometimes no alternative. As he puts it, he is not so much licensed to kill as sometimes obligated. The whole series explores the morality of having someone like Hamilton in a modern liberal democracy. Every mission he comes back a little more damaged. The secrecy also works against him: in the last book he led a highly secret and successful mission for which he even won a bravery medal, but it is so secret he can’t tell anyone about it, not even to clear his name when he is accused of being a Soviet spy himself. However, by the end of this, only the fourth in the series, his existence is revealed to the Swedish public and he becomes a national hero, so how the rest of the series continues, I have no idea. Also unlike James Bond, we get the practical compromises required on either side to keep the Cold War from hotting up: the title refers to an alliance of convenience with the KGB resident in Stockholm to track down whoever in the security service is leaking inflammatory material to the press and destabilising relations between Sweden and the USSR, which both sides find inconvenient.
And is is very Swedish. The book opens with a captured Russian spy successfully escaping back home, though he knows the KGB will suspect him of having been turned by the Swedes because his escape story will just be too fanciful: the fact that he was let out of jail on day leave, given a pension, and allowed to get onto a ferry to Finland without any kind of supervision. His KGB masters won’t believe there is any European country in which that could plausibly happen … But, in fact, there is precisely one.
And is is very Swedish. The book opens with a captured Russian spy successfully escaping back home, though he knows the KGB will suspect him of having been turned by the Swedes because his escape story will just be too fanciful: the fact that he was let out of jail on day leave, given a pension, and allowed to get onto a ferry to Finland without any kind of supervision. His KGB masters won’t believe there is any European country in which that could plausibly happen … But, in fact, there is precisely one.
February 18, 2021
Den utan tvekan bästa boken hittills i serien. Historien håller ihop, trots sina många olika delar. Till skillnad från de andra böckerna så är här väldigt lite utfyllnad. För första gången hålls dessutom det töntiga och något maniska vapenspecifikationsrunkandet till ett minimum. Delen som utspelar sig i Moskva är bra spion-pulp, kanske till och med mycket bra. Här får Hamilton vara superspion mer än ren superhjälte.
Det som i alla fall står klart efter att ha läst boken är att Guillou anser att alla politiker är idioter, alla diplomater är idioter, majoriteten av alla journalister (utom de vars karaktärer bygger på honom själv förstås. De är SJUKT bra och smarta), KGB-agenter är idioter och dummast i huvudet i hela världen är alla människor som jobbar på SÄPO. Jag kan inte understryka nog hur mycket Guillou föraktar SÄPO. Det fullkomliga hatet mot SÄPO är underhållande om än lite enahanda.
Jag har för mig att serien spårar ur något efter den här boken. Hoppas att de bra delarna hålls uppe, och att superhjäten-svängen hålls tillbaka. men jag lär bli besviken....
Det som i alla fall står klart efter att ha läst boken är att Guillou anser att alla politiker är idioter, alla diplomater är idioter, majoriteten av alla journalister (utom de vars karaktärer bygger på honom själv förstås. De är SJUKT bra och smarta), KGB-agenter är idioter och dummast i huvudet i hela världen är alla människor som jobbar på SÄPO. Jag kan inte understryka nog hur mycket Guillou föraktar SÄPO. Det fullkomliga hatet mot SÄPO är underhållande om än lite enahanda.
Jag har för mig att serien spårar ur något efter den här boken. Hoppas att de bra delarna hålls uppe, och att superhjäten-svängen hålls tillbaka. men jag lär bli besviken....
January 26, 2023
Fiendens fiende är den fjärde delen i Hamilton-serien och är, enligt min uppfattning, den starkaste boken i serien än så länge. Hamilton misstänks för att vara dubbelagent och förrädare, men skickas oaktat detta till Moskva för att i egenskap av militärattaché utföra ett känsligt uppdrag relaterat till en sovjetisk spion som under mycket odramatiska former valsat ut ur svenskt fängelse och flytt till Moskva. Detta är direkt inspirerat av den kända spionen och förrädaren Stig Bergling, som på motsvarande sätt flydde till Moskva, vilket var väldigt kul när jag förstod det (vilket jag dock gjorde först efter att jag hade läst boken..).
Det blir sällan mer spännande än när ryssen och GRU blir involverade och kommer i Carl Hamiltons väg, vilket alltså sker här. Mycket underhållande, och som vanligt en utmärkt inläsning till ljudbok av Tomas Bolme.
Det blir sällan mer spännande än när ryssen och GRU blir involverade och kommer i Carl Hamiltons väg, vilket alltså sker här. Mycket underhållande, och som vanligt en utmärkt inläsning till ljudbok av Tomas Bolme.
June 24, 2023
Guilloun Hamilton -sarjan neljännessä osassa Carl Hamiltonin omatuntonsa kanssa kamppaileva hahmo saa uusia värisävyjä, tarina kehittyy. Niin ura kuin yksityiselämäkin ovat murroksessa. Pääosassa tarinaa on varsinainen vyyhti poliittisia, sotilaallisia ja diplomaattisia kiemuroita, jotka Guillou tarjoilee omalla viihdyttävällä ja pohdiskelevalla tyylillään.
Raivostuttaa, että kaksi seuraavaa osaa löytyvät vain ruotsiksi ja saksaksi. Koska kuitenkin alan olla varsin kiintynyt sekä Carliin että koko kehystarinaan, joudun ehkä nöyrtymään ja yrittämään lukea elämäni ensimmäinen romaani ruotsiksi...
Raivostuttaa, että kaksi seuraavaa osaa löytyvät vain ruotsiksi ja saksaksi. Koska kuitenkin alan olla varsin kiintynyt sekä Carliin että koko kehystarinaan, joudun ehkä nöyrtymään ja yrittämään lukea elämäni ensimmäinen romaani ruotsiksi...
July 4, 2018
The beginning of this book is greatly amusing, knowing some of the background of the events it wraps itself around. I came to read it after reading many of Liza Marklund's books and her Author's Notes and Epilogues. It had sat on my self for a year or more before I decided I had read enough of Jan Giullou's background investigations and his novels to read his original work.
September 19, 2018
The story is fine, it’s just too long. Furthermore the authors disgust of the swedish security police is very clear, unfortunately so much that it become quite dull and repetetive.
January 12, 2020
Endnu en god bog i Hamilton-serien. Jeg elsker især den del, der foregår i Moskva.
October 22, 2020
I read these books by Jan Guillou over 20 years ago. They were all great. I've never found any of them translated into English which is a pity.
February 22, 2024
Spretig del i Hamilton-sviten. Många små storylines och inget tydligt klimax.
April 1, 2025
A bit slow, some parts should have been eliminated. Tomas Bolme is an amazing speaker.
December 4, 2024
Bra, lite mer spretig än de tidigare men fortfarande grym.
November 5, 2016
Tyckte att det här var mycket mer spännande än de första tre, det hände rätt mycket under loppet av 500+ sidor. Historiens struktur är inte lika linjär och många aktörer påverkar händelsernas ström; det brukade vara bara Carl mot fienden, nu är det lite av alla mot alla.
Nya ord som jag tyckte var intressanta: glasnost (ryssarnas politisk reform från 80-talet som innebar ökad yttrandefrihet), maskirovka (vilseledande taktik som medför plantering av falsk information med syfte att skapa förvirring; ofta är informationen kopplad till andra uppgifter som är verkligen sanna), bowdleriserad (censurerad).
Carls beskrivning är lika förvirrande som förr, han pendlar mellan en ångerfylld man och en kylig, känslolös spion. Hans beteende mot den ryska pianistkvinna under sin tid i Moskva visar en skrämmande sida av honom, som kan urskulda vilken som helst beteende så länge den är i nationens intresse. Hans sista krav från den ryske spion, i slutet, kändes som ett lat försök från författaren att måla honom i ett bättre ljus. Karakteriseringarna (inte bara Carls) är fortfarande den sämsta delen av de här böckerna.
Å andra sidan känner jag fortfarande att det är rätt svårt att följa alla underrättelseorganisationer och regeringsmyndigheter som nämns ofta bara med sina akronymer. Regeringens struktur ser invecklad ut och dess delarnas roll oklart för mig och jag erkänner att för det mesta tolkade jag dem som "några som sysslar med landets försvar". Jag kan dock förstå hur sådana detaljer är häftiga för någon som är mer insatt i ämnet.
Nya ord som jag tyckte var intressanta: glasnost (ryssarnas politisk reform från 80-talet som innebar ökad yttrandefrihet), maskirovka (vilseledande taktik som medför plantering av falsk information med syfte att skapa förvirring; ofta är informationen kopplad till andra uppgifter som är verkligen sanna), bowdleriserad (censurerad).
Carls beskrivning är lika förvirrande som förr, han pendlar mellan en ångerfylld man och en kylig, känslolös spion. Hans beteende mot den ryska pianistkvinna under sin tid i Moskva visar en skrämmande sida av honom, som kan urskulda vilken som helst beteende så länge den är i nationens intresse. Hans sista krav från den ryske spion, i slutet, kändes som ett lat försök från författaren att måla honom i ett bättre ljus. Karakteriseringarna (inte bara Carls) är fortfarande den sämsta delen av de här böckerna.
Å andra sidan känner jag fortfarande att det är rätt svårt att följa alla underrättelseorganisationer och regeringsmyndigheter som nämns ofta bara med sina akronymer. Regeringens struktur ser invecklad ut och dess delarnas roll oklart för mig och jag erkänner att för det mesta tolkade jag dem som "några som sysslar med landets försvar". Jag kan dock förstå hur sådana detaljer är häftiga för någon som är mer insatt i ämnet.
August 26, 2010
Een van de beste spionageromans die ik ooit heb gelezen. Ik vind dat deze schrijver zich zeker kan meten met Tom Clancy.
De setting is enigszins anders, de thuisbasis is Zweden. Dat is in een bepaald opzicht (wij hier weten minder van de Zweedse manier van werken dan van de Amerikaanse) even wennen. Maar storend is het beslist niet, ik vond het erg interessant om te lezen hoe Zweden denken in situaties die met spionage van doen hebben.
Ik vertel verder niets over de inhoud van het boek, mochten er mensen zijn die het nog niet gelezen hebben.
Ik heb het met veel plezier gelezen en herlees het nog regelmatig, zonder dat ik bladzijden oversla 'omdat ik toch wel weet wat er komt'. Een aanrader voor iedereen die van het genre houdt.
De setting is enigszins anders, de thuisbasis is Zweden. Dat is in een bepaald opzicht (wij hier weten minder van de Zweedse manier van werken dan van de Amerikaanse) even wennen. Maar storend is het beslist niet, ik vond het erg interessant om te lezen hoe Zweden denken in situaties die met spionage van doen hebben.
Ik vertel verder niets over de inhoud van het boek, mochten er mensen zijn die het nog niet gelezen hebben.
Ik heb het met veel plezier gelezen en herlees het nog regelmatig, zonder dat ik bladzijden oversla 'omdat ik toch wel weet wat er komt'. Een aanrader voor iedereen die van het genre houdt.
December 4, 2012
Written to be turned into a TV show or movie. Like reading an old Tom Clancy, out of date cold war stuff. Good entertainment though.
Displaying 1 - 22 of 22 reviews