Forestil dig det venligste og mest hjælpsomme menneske i verden. En, der altid er glad, opmærksom og altid står klar, når andre har brug for hende, en, der er næsten selvudslettende, og som altid, ligegyldigt hvad der sker, ser de lyse sider. Sådan er Sandrine Marilou Jansson.
Hun henter kaffe til alle til møderne på sin arbejdsplads i hjemmeplejen, føjer sin krævende teenager og har betalt sin eksmands studier ved at knokle i to jobs. Hun siger ja uden tøven til alle ekstra opgaver, som den nye chef lægger på hendes bord – selv til den tidskrævende rengøring hos Solle, en særligt gnaven pensionist, der har vendt verden ryggen. Et lyst sind kan bringe dig langt, mener Sandrine.
DET GÅR FINT er en rørende, bittersød og charmerende roman om at smile bredt, mens man bider tænderne sammen – og om, hvad der sker den dag, man ikke længere kan.
Lättsam och underhållande, stundvis lite mörk. Gillade speciellt språket och den subtila humorn. Karaktärerna är lite överdrivna men det går att förbise.
Mja. Lättläst och lagom underhållande, men också med en lite mörkare och nedstämd underton med där ensamheten belyses ur olika synvinklar. Men tyvärr ingen bok som kommer att stanna i mitt minne.
Tyckte inte Johannas första roman riktigt höll hela vägen tyvärr. Den föll liksom mot slutet. Den här däremot - en trevlig fyra! Fina och trovärdiga dialoger mellan alla härliga karaktärer och ett fint flow rakt igenom! Perfekt lösning till sommarens semesterdagar!
Lättsam och lite småtrevlig, men inte min typ av bok. Jag önskar att lite mer hade lämnas mellan raderna, nu blev berättandet väldigt övertydligt och helheten ganska tunn.
Sandrines liv ser på ytan perfekt ut: en fin relation till ex-maken, en dotter hon älskar och ett jobb där hon alltid ställer upp. Hon är den där personen som säger ja till allt, tills det en dag inte längre går.
Det här är Johanna Swanbergs andra roman, efter debuten Cassi, som jag verkligen tyckte om.
Penntricket är charmig, lättläst och stundtals väldigt rolig, en bok om att bita ihop lite för länge. Temat känns igen från Cassi, men där Cassi möter livet med en viss kaxighet, försöker Sandrine istället hålla ihop tillvaron genom att vara alla till lags, något som till slut blir ohållbart.
Samtidigt hade jag lite svårt att inte jämföra med författarens tidigare bok. Det finns flera likheter i både känsla och tema, vilket gör att det ibland känns som att man läser något man redan upplevt trots att huvudkaraktärerna är så olika. Kanske är det helt enkelt ett tydligt författarskap som håller på att ta form, men för mig blev det lite för likt.
Jag ska också vara ärlig med att de första hundra sidorna var ganska jobbiga att ta sig igenom. Sandrine kändes stundtals väldigt naiv och hennes sätt att säga ja till allt gjorde mig mest frustrerad. Men någonstans är det ju också det som är poängen, att hon till slut når en gräns.
När berättelsen väl tar fart händer det något med henne som gör att det blir mer intressant att följa. Samtidigt är det en ganska kravlös historia där mycket löser sig, vilket både är skönt och gör att jag saknar lite djup.
Jag tyckte om boken, den är varm, enkel och lätt att läsa. Men jag kan också känna att jag saknar något, även om jag inte riktigt kan sätta fingret på vad. Gillade man Cassi så är det här nog en bok som också kommer att falla en i smaken. Även om det för mig blev lite för bekant.
Ett väl genomfört exempel i sin genre: medelålders kvinna i svensk småstad med odugligt ex bryter ihop och kommer igen, med hjälp av mer eller mindre excentriska människor runt omkring sig.
Jag läste precis innan en mycket sämre bok i exakt samma genre, och var därför nästan på väg att sätta ett högre betyg. Men när jag tänker efter så är det nog lagom med tre stjärnor. En stunds underhållning, inget som stannar kvar men heller inget som fick mig att börja vifta med rödpennan.
Perfekt när man såpskurar verandan för första gången på flera år. Passar ju till och med handlingen…
Detta är en bok som växer under tiden man läser den. Den var så j**** jobbig de första sidorna och jag störde mig så ofantligt på huvudkaraktären men det kanske beror på att jag identifierar mig med henne att vara så snäll och tillmötesgående hela tiden Och sen när hon började sätta ner foten så satt jag här hemma och hejade på.
En bok om Sandrine som är snäll, hjälper alla, ställer alltid upp men får aldrig något tillbaka. Efter en livsomvälvande händelse så ändrar Sandrine på sig och livet tar en annan vändning… Läs- och tänkvärd!
Vissa karaktärer är kanske lite väl tillspetsade och jag önskar att Sandrine också var det men där undrar jag över hur många som ändå kan känna igen sig i henne tyvärr… underhållande bok och lite deppig emellanåt.