Kallskänken

by Jenny Wrangborg, Göran Greider (Förord)

Kallskänkan jobbar på ett kafé i Göteborg. Ett myller av människor och deras öden omger henne. Kaféets kallskänk, hennes plats, blir ett nav för vänskap, passioner och drömmar. Men även för tankar om jämlikhet och att det borde vara på ett annat sätt.Kallskänken är en diktsamling och en kollektiv historia, berättelsen om kamp bland arbetande människor i ett kök.Jenny Wrangborg är kallskänka och poet. Hon debuterade 2010 med den hyllade diktsamlingen Kallskänken, som nu kommer i efterlängtad pocketutgåva.Efter genombrottet med Kallskänken har Wrangborg fått ett flertal utmärkelser bland annat LO:s stora kulturpris och Stig Sjödin-priset. Våren 2014 utges uppföljaren Vad ska vi göra med varandra.

Genres: Poetry

99 pages, Paperback

First published January 1, 2010

Reviews

[Anna]

Så rakt språk, tydligt, påtagligt. Om det prekära. Vilken tillgänglig poesi (för läsaren, för folket!)! Sätter sig ändå, har en tyngd och får en att känna. Uppmanar och ger kraft, får en att vilja agera.

[Linnea]

Första halvan va 5/5

[Victoria G]

"Jag är tjugofem år// vissa nätter vaknar jag av värken i vänster axel// livrädd att jag redan gått sönder// medveten om att det inte finns några reservdelar [...]"

Det här är prekariatets, den moderna världens proletariats, erfarenheter. Så tydligt beskrivet att det skär i kroppen. Det här borde alla läsa.

[Sofia Nordberg]

Klockren klass- och samhällskritik.

[Mina Widding]

Tänkte att jag läst den här men det hade jag ju inte.
Synliggör ojämlikheten och arbetsförhållandena för servicearbetare, hur stora klyftorna faktiskt är fortfarande då den skrevs 2010 och fortfarande nu, kanske ännu mer. Vikten av att gå samman, att se varandra, att ställa upp. För mig som inte arbetar i den sektorn: att vara medveten.
Hur sjukt det egentligen är, att den här maktuppdelningen finns, att pengar gör människor blinda för människor. Den rätt folk känner att de har för att de betalat. Äckligt, faktiskt.

[Liv]

kanske 3,5. det var bra dikt liksom, jag gillade porträtten av de olika personerna som jobbade på caféet. man känner ju igen sig, även om man inte har haft exakt samma jobb som henne tänker jag (jag har inte det men relaterade till mkt!!). tyckte det fanns en slags dramaturgi mer i slutet, när hon blev uppsagd, men jag hade velat ha mer av någon slags story innan det också. det fanns verkligen en röd tråd men ett tag blev det lite tråkigt och tjatigt

[Åsa Svensson]

"lätt för er att tro
att vi lever på 2000-talet
att det inte finns några orättvisor att
tala om längre
att man får vad man förtjänar"

Jag tror tyvärr att den här boken blivit ännu mer aktuell än den var när den gavs ut för 15 år sedan.
Jag skäms för det.
Skitsamhälle.

[Robert Jonsson]

Jenny Wrangborgs diktsamling – tillika hennes debut – kallskänken, berättar med ett tydligt vänsterorienterat underifrånperspektiv om vardagen i ett kök. Texterna, som egentligen känns mer utav samtal än rena dikter rymmer trötta kroppar, osäkra arbetsförhållanden, klassanalys och förtrycksstrukturer.

Jag tycker verkligen om hennes raka sätt att skriva där många av hennes texter når in i mig direkt. Det behövs liksom ingen analys. Pannan behövs inte lägga i djupa veck. Med orden som en stubin framträder budskapet direkt. Men det gör även att mycket känns likartat.Samtidigt är det ju också just detta hon försöker lyfta. Att bakom alla ridåer så är allt precis som förut. Skillnaderna. Klasskampen. Den är precis lika aktuell nu som då. Som hon skriver:
”det är Sverige 1918
det är Sverige 2010
Inga segrar är ännu vunna.”

Och: ”Om nätterna hör jag Stig Sjödin tala till mig från ett annat århundrade och tänker att mycket lite har förändrats på mycket lång tid. ’Kroppsarbete betyder att man betalar med sin kropp för att få lön. Tydligare kan det inte skrivas.”

Kallskänken behövs och är viktig. Den är bra och förtjänar nog egentligen en fyra. Men jag gör lite avdrag för språket som jag på sina ställen inte är helt förtjust i. Det känns ibland som om hon varit lite lat. Som om hon inte riktigt har jobbat runt orden. Utan bara plockat ner det första som passat in. Istället för att väga det precisa. Det exakta. Det känns lite slött helt enkelt. Eller också är det så att det är just detta hon har gjort. Använt kökets språk, det första som kommer. Det enkla med korta formuleringar som fungerar. Kallskänken är en diktsamling som är lätt att läsa och ta till sig. Och Jenny Wranborg i sin tur; en poet och författare som helt säkert kommer växa till att bli en av Sveriges största.
Det är jag helt övertygad om.

Slumpstycket:

Jag är människa

Jag är också människa
jag behöver mat på bordet
ett jobb att gå till
värdighet
jag är inte osynlig

jag är också människa
jag går sönder om ni skickar mig i krig
jag förmultnar om ni lämnar mig i en skyttegrav
jag är känsligt gods

jag är människa
mina ben värker efter elva timmar mellan kassan och
kallskänken
huvudvärken skriker efter en en hel dag i ett bastuvarmt kök

människan i mig säger att det är orimligt
att tjäna pengar åt någon annan
jag är ingen maskin

jag är inte osynlig
jag är han som tar emot dina pengar på bensinmacken
hon som bygger bilen som du kör, människan som ni
skickar i krig
hon som förmultnar i er skyttegrav

jag är inte osynlig
jag lagar maten till era fina middagar
delar ut er post
tar hand om era föräldrar
jag är så nära

jag är känsligt gods
det gör ont när jag trillar från byggställningar
halkar på oljiga golv
lyfter de gamla
min kropp saknar reservdelar
för jag är ingen maskin
ni kan inte köpa en ny för ni kan inte köpa mig
människan i mig säger att ni inte kan ta mitt mervärde
för inget är mer värt än människan
ni kan inte kalla in mig på kontoret och byta ut mig till en
snabbare modell
för jag är ingen maskin

jag är människa
jag är så nära

[Katarina]

Det är väldigt sällan jag läser poesi. Den här poesiboken är osedvanlig. Den är görbra. Den har samklang med arbetarklassen och den uppmanar till kamp och den är gotebergiana och det var sannerligen på tiden jag läste den och jag håller med Göran Greider om att det inte behövs något förord. Rekommenderas varmt.

[Monica Ryttersson]

Fick låna denna bok av min fackliga kollega , då Jenny Wrangborg är vår fackliga kollega, men på en annan avdelning. Underbar med tydligt budskap att vi måste organisera oss, stå upp för varandra och slå tillbaka mot de som strider mot arbetarrörelsen. Tillsammans är vi starka och vi måste göra Sverige bättre igen.

[benjamin]

enkel och rak poesi > svår och abstrakt poesi

[Jessica]

Knivskarp! Vill bara läsa mer!

["Robert Ekberg"]

Inleder fint med presensparticip utan foge-s, men sen blev det vilda vänstern. Betyget ska signalera att jag inte är en total jävla dåre.

[Anna-Karin Rosvall]

Gillar greppet och mycket många av dikterna är väldigt bra. Blev lite för mycket för mig dock, kändes som upprepningar.

[Julia Jansson]

Lite kul, har man jobbat i resturang förstår man all misär som beskrivs

[David Bragnell]

Genom många olika små infallsvinklar på verkligheten skildrar Wrangborg glädje och ilska, meningsfullhet och meningslöshet, enkelhet och trötthet. Några dikter som tilltalade mig: "Världens viktigaste jobb" s. 14, "Blåtiran" s. 22, "Jag är människa" s. 38-39, "Deus ex machina" s. 41 och "Klassförtrycket" s. 72-73.

Ur "Deus ex machina" s. 41:

[...]
jag behöver sitta bredvid dig vid kanalen
få vila från allt som springer för fort
se Paddanbåten glida förbi i solen

jag behöver höra dig prata om sånt som
bara kräver enkla svar
ett gudomligt ingripande
och den sista sittplatsen
på bussen hem från jobbet
behöver jag

[Garnnystan]

"Tillsammans.
Tillsammans." ❤️

[Hanna]

http://systrami.ratata.fi/blogg/artic...