What do you think?
Rate this book
De odödliga
"Walk tog upp en pennkniv. Det är mycket enkelt, sade han. Han skar ett snitt i underarmen och höll fram såret mot Mark. Det gör ont, sade Walk, och det är obehagligt när bladet skär. Jag kan läka det på en timme och då ser du varken ärr eller skorpa. Men, sade han, jag har också lärt mig att göra såhär. Han höll såret över lågan på sin zippotändare. Det knastrade och luktade fränt när håret brändes av. Såret slutade blöda och framför Marks ögon slöts det, krympte samman tills att huden var slät och blek och utan märken."
158 pages, Hardcover
First published July 11, 2015
1 person is currently reading
53 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 3 of 3 reviews
August 21, 2018
När jag gick i trean jobbade jag emellanåt i en bok som hette nåt i stil med "vad var det jag läste?". Tanken var väl (uppenbarligen) att stärka läsförståelsen. Det är sånt en kan ha nytta av när den läser en bok som denna.
Mark, huvudpersonen, är en av De Odödliga. Han - de - kan helt enkelt inte dö. Alls. Vilket innebär att vi, efter att han gjutits in i betong och så småningom hittas och hackas loss, släpper tidsperspektivet helt. Istider passerar. Eoner går. Livet rullar på i en historia utan slut.
Och självklart sätts även dramaturgins regler ur spel i en historia utan slut. Saker faller bort, dock inte nödvändigtvis ur minnet. Mary Anne finns kvar som en fyrbåk genom - inte historien, men väl boken. Berättelsen, månne. Men på det stora hela är det som att krafsa på ett eksem. Flagor som faller till golvet, samlas i en liten hög och sedan blåser bort. Men eksemet är kvar och producerar hela tiden nya flagor. Sår som läker, krafsas upp och läker igen.
Livet rullar på i samma gamla lunk utan någon möjlighet att fly undan. Ingen pension att längta efter för den som är 25 för alltid. Ingen död som skänker vila till den som är odödlig. Bara vardag i all jävla oändlighet. Om Jakobson gör mig någon poäng så är det denna; att vi ska vara lyckligt lottade som åldras och så småningom dör. Att livets förestående slut faktiskt är det som ger det en mening.
Inte för att jag i min naivitet tror att jag skulle göra ett sämre jobb än Mark (tanken på evigt liv bär fortfarande med sig en djupt liggande lockelse), utan för att när inget längre står på spel förloras även incitamentet att spela. Att delta. Att vinna eller förlora. Vad har du på planen att göra om du inte är med i matchen?
Men det kunde ha förklarats bättre. Utan så många olösta frågor. Därav snåltvåan.
Mark, huvudpersonen, är en av De Odödliga. Han - de - kan helt enkelt inte dö. Alls. Vilket innebär att vi, efter att han gjutits in i betong och så småningom hittas och hackas loss, släpper tidsperspektivet helt. Istider passerar. Eoner går. Livet rullar på i en historia utan slut.
Och självklart sätts även dramaturgins regler ur spel i en historia utan slut. Saker faller bort, dock inte nödvändigtvis ur minnet. Mary Anne finns kvar som en fyrbåk genom - inte historien, men väl boken. Berättelsen, månne. Men på det stora hela är det som att krafsa på ett eksem. Flagor som faller till golvet, samlas i en liten hög och sedan blåser bort. Men eksemet är kvar och producerar hela tiden nya flagor. Sår som läker, krafsas upp och läker igen.
Livet rullar på i samma gamla lunk utan någon möjlighet att fly undan. Ingen pension att längta efter för den som är 25 för alltid. Ingen död som skänker vila till den som är odödlig. Bara vardag i all jävla oändlighet. Om Jakobson gör mig någon poäng så är det denna; att vi ska vara lyckligt lottade som åldras och så småningom dör. Att livets förestående slut faktiskt är det som ger det en mening.
Inte för att jag i min naivitet tror att jag skulle göra ett sämre jobb än Mark (tanken på evigt liv bär fortfarande med sig en djupt liggande lockelse), utan för att när inget längre står på spel förloras även incitamentet att spela. Att delta. Att vinna eller förlora. Vad har du på planen att göra om du inte är med i matchen?
Men det kunde ha förklarats bättre. Utan så många olösta frågor. Därav snåltvåan.
November 19, 2015
Intellektuell, kompakt, ångestfull och även lite äcklig.
June 16, 2016
Smart och snygg sci fi. Även formgivningen är väldigt snygg.
Displaying 1 - 3 of 3 reviews