Felix Koskinen, 19 år, har haft ett tufft halvår. Pappa Matti ligger på sjukhuset efter en propp i hjärnan, deras rörmokeri har gått i konkurs och storebrorsan Sebbe är dömd till fängelse för bokföringsbrott. Och alla skyller på Felix, numera alltså pank och arbetslös.
På arbetsförmedlingen charmar Felix till sig en Starta eget-kurs där han blir ihopparad med den kufiska Viola Eckerberg, en kvinna i femtioårsåldern som bor ensam i en enorm villa, slaviskt följer sin veckoplanering och skruvar på sin gamla motorcykel. Hon har 153 i IQ, fotografiskt minne, men har aldrig lyckas att få ett jobb. Nu ska det udda paret komma på en affärsidé tillsammans.
Och Felix får en snilleblixt. De ska starta Alibi AB, ett modernt tjänsteföretag som skapar alibin. Inte för att underlätta brott, utan för att underlätta folks vardag. En mellanchef kanske behöver en anledning att hastigt lämna konferensen och den där jobbiga presentationen, någon annan kanske är otrogen medan en tredje måste fejka en jobbresa för att slippa besöket hos svärmor.
En lysande affärsidé, visar det sig. Kunderna strömmar till och inget kan gå fel. Eller? Lite synd bara att Sebbe har skaffat sig nya vänner på fängelset: Jalle och Ryssen. De är nämligen mycket intresserade av Felix nya affärsverksamhet ...
Efter ett antal olyckliga och osannolika turer tar sig rörmokaren Felix Koskinen in på en starta-eget-kurs där han tillsammans med den egensinniga Viola Eckerberg ska starta ett företag där folk som behöver Alibi ska få hjälp....sen händer än mer osannolika saker.
Jag får väl erkänna att jag till en början tyckte att allt i berättelsen och personteckningarna var antingen för kliché eller osannolika. Det här med att skriva roliga böcker är inte så himla lätt. Men efter typ 100 sidor kommer jag på mig själv med att bli hyffsat underhållen. Jag gapskrattar inte men småler under läsningen och funderar på hur allt ska sluta. Summa summarum: en småtrevlig och smårolig läsupplevelse.
Skulle ha fått en 4:a om författaren inte använde uttryck som "samhällets bottenskrap" om människor på arbetsförmedlingen/socialen i ett försök att vara rolig. Man får vara beredd på användandet av stereotyper som fulla finländare, "jobbiga" flickvänner och det "romantiska" i att stalka sin crush. Men trots en del sånt där som inte känns helt fräscht så kan jag inte låta bli att tycka att det var ganska underhållande läsning, lättsamt och perfekt att lyssna på under pendling och promenader.
En medelmåttig komedi med vissa småglimtar här och där. Det roligaste och det jag inte kan få bort ur tanken är hur mycket Felix ( jag antar att det är han iallafall) ser ut som Ellen Degeneres på omslaget till boken.
Helt okej bok som är lite rolig och snabbläst. Jag måste erkänna att jag inte riktigt gillade hur stereotypiska finska familjen Koskinen framställdes, speciellt farmodern.
Jag har läst ett flertal deckare av Christina Larsson, främst kanske för att de utspelar sig i Göteborg och jag har passat på att läsa dem under vår årliga hotellvistelse där. Alibi AB är ingen deckare. Faktum är att jag nog inte riktigt vet exakt vad det är, den är en aning svår att genrebestämma. I alla fall fick den följa med till Göteborg, men den utspelar sig inte där. Tyvärr.
Den här boken heter tydligen, numer, Allt eller inget Viola. Om jag har förstått det hela rätt så bytte den titel efter att den omarbetats och placerades sedan sist i en trilogi, där den egentligen släpptes först. Fast då hette den ju något annat. Jag tror inte att detta är en serie i dess snävaste betydelse, utan mer en serie om klimakteriekvinnor (jo, seriens namn är Klimakterierebellerna) i största allmänhet.
Alibi AB är rejält skruvad och även om den är bitvis underhållande så blir det för mycket Jönssonligan för mig. Om man gillar buskis/skrönor/revyer så är det högst troligt att man gillar även den här boken.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg