Regnet luktar inte här

by Duraid Al-Khamisi

När 8-årige Duraid sticker ner handen i det decemberkalla vattnet utanför Gotlands östkust möter han Sverige för första gången. Det är vackert, stolt och avvisande.

Tillsammans med sin familj har han överlevt den livsfarliga färden i en liten fiskebåt över ett stormande Östersjön. Men den största utmaningen ligger framför dem.

Bakom sig i Bagdad har familjen lämnat en välbärgad tillvaro för ett liv som invandrad underklass i Stockholms förorter. Fadern – en av Iraks skickligaste guldsmeder – får aldrig in en fot på arbetsmarknaden, modern lider svårt av sin ensamhet, och hos den unge Duraid växer hatet.

Duraid Al-Khamisi skriver en ärlig, rasande och sårbar berättelse om Sverige. Om hur en familj påverkas av att tvingas fly, och vad det innebär att börja om som främlingar i ett land utan dofter.

Genres: Nonfiction, Swedish Literature

205 pages, Hardcover

First published August 1, 2015

Reviews

[Amanda K · Rating 5 out of 5]

Mycket stark, hård och arg bok. Förståligt arg, och så väldigt viktig. Jag fick många tankar och rekommenderar den definitivt till egentligen alla.
Okej. Tolkningsrätt och tolkningsföreträde. Det är vad jag har tänkt mycket på när jag läst den här boken. För jag som vit svensk har vid flera tillfällen tänkt "fast så är det ju inte egentligen" eller "fast jag har ju aldrig..." eller "fast är det inte mer såhär". För trots att jag vet att jag läser den här boken ur ett privilegierat perspektiv i den mån att jag aldrig blivit utsatt för rasism, jag har aldrig varit fattig, och jag har definitivt inte varit i den situationen att jag behövt fly från mitt hemland, trots att jag vet det här, så vill jag på vissa punkter inte tro att det kan vara så som Duraid Al-Khamsi skriver. Jag vill inte tro att samhället slagit ner folket i förorterna, bildligt och bokstavligt. Jag vill inte tro att det finns invandrare som inte känner sig välkomna, för jag vill ju att de ska göra det. Jag vill att alla ska få lika chanser och samma möjligheter, och jag vill inte tro på att jag bor i ett land som inte anställer kvalificerade människor för att de inte är födda i Sverige.
Fast jag vet ju att det är så. Det är ju därför jag vill säga emot. För att jag inte riktigt vill erkänna att jag lever i ett land som inte är lika för alla. Det är ju därför jag inte vill läsa om allt det dåliga, för varför fokusera på det när jag kan tänka på alla de fina saker som händer här? Varför läsa om det när jag inte påverkas av det? Och det är ju just därför jag måste läsa det. För innan jag satt mig in i ämnet har jag ingen tolkningsrätt. Och även om jag får det så kommer jag aldrig att ha tolkningsföreträde. För säger någon som faktiskt utsätts för rasism, att det fortfarande finns kvar, då har jag ingen rätt att tänka "fast så illa är det väl inte?". Och jag vill inte tänka så. Jag vill inte vara så. Och därför läser jag böcker som får mig att tänka precis så. Så att jag blir medveten om hur naiv och ovetande jag faktiskt är om ämnet.

[Majzena · Rating 4 out of 5]

Fantastisk bra bok! En del recensioner nedan menar att den är för arg eller bitter, och att det överskuggar bokens "poäng". Av berättelsen att döma är det klart att han är, och ska få vara, arg. Bokens poäng är väl att skildra det Sverige han vuxit upp i, och det Sverige är precis lika verkligt som det Sverige jag vuxit upp i - utan rasistiska påhopp, utan flykt. Och det är verkligen på tiden att den verkligheten får skildras på sina egna premisser. Dessutom gör han det riktigt, riktigt bra.

[Annasara · Rating 4 out of 5]

För att vara en bok om rasism så framförs historien på ett väldigt dömande och nästan hatfullt sätt. Här förs Sverige fram som ett problem som inte anpassar sig och jag hade önskat att allt skrivande om rasism, jobb och patriarkat hade diskuterats istället för att framföras som enbart åsikter. Det blir svårt att sympatisera med en så osympatisk berättare tyvärr. Den förtjänar dock en fyra eftersom jag anser att det är ett perfekt material för att vidare diskutera rasism i skolan, i bokcirklar m.m.

[Mina Widding · Rating 3 out of 5]

En självbiografisk berättelse där Duraid berättar om flykten till Sverige, bakgrunden, uppväxten i Åkersberga och Husby, hur han hamnade i kriminalitet och hur han tog sig ifrån det för att bli journalist, om det segregerade Sverige, orsaken bakom kravallerna, om rasismen. Bakgrundsberättelser varvas med skildringar från nuet, ofta med inslag av intervjuer med familjen. Politisk, eftersom hur skulle den inte kunna vara det? Utförandet lite rörigt, därav det lite lägre betyget. Men det är en viktig berättelse och jag hoppas få läsa fler, även stötta om jag kan och får, fler berättelser om att komma till Sverige som flykting och vad det innebär, om att växa upp med annan hudfärg, annan kulturell historia, men också det personliga, vem det är som upplever - allas berättelser är viktiga.

[lydia · Rating 4 out of 5]

Jag simmar i ett hav av kärlek. Ändå är jag ensam.

[Eddy B · Rating 4 out of 5]

Väldigt intressant perspektiv och berättelser. Den väckte flera intressanta tankegångar och nya perspektiv (för mig iaf). Dessvärre lite rörig i kronologin, men absolut läsvärd!

[Jack · Rating 3 out of 5]

Jamen det var väl intressant, men jag förstod nog ändå inte riktigt kärnan i den.

[O* · Rating 3 out of 5]

Småintressant bok, även om bristen på någon sorts "ånger" över tidigare begångna brott (verkar det som i alla fall? Han talar om alla slagsmål han har varit med i, bilinbrott etc) irriterar lite. Jag håller med några andra recensenter som tycker att boken är lite "bitter" över allt som är fel med Sverige, och som var bättre i Irak. För invandringsfientliga blir det väldigt lätt att dra slutsatsen att han borde åka tillbaka dit då.

Det känns även märkligt när han skriver om "hur svenskar är". Hade någon sagt liknande saker om "hur irakier är" eller "hur ryssar är" så hade de nog fått mothugg och kommentarer om att man inte kan säga hur en hel etnisk grupp/kultur är!

Exempel: "Svenskarna var konstiga. De kunde plötsligt kräva tillbaka en 50-lapp man lånat för en månad sedan. Eller be sina gäster ta med egen mat till en hemmafest. Sånt förekom aldrig i förorten. Det var den värsta typen av skam, att säga till någon "ta med din egen mat". Det skulle håna tusenåriga traditioner bland araber, iranier, eritreaner och turkar. Bland syrianer, kopter, kaldéer, armenier, judar och mandéer. Jag gissar att det också gäller samer, nordkoreaner och sydsudaneser. Våra kulturer bygger på gästvänlighet."

Det känns verkligen som att han målar med en bred pensel när han skriver så, och det gör att jag har svårt att ta en del av det han skriver på allvar - vilket är synd. Jag tror att om han hade tonat ner det han skriver en aning så hade det varit lättare att både ta in det han skriver och få mer förståelse. Att bedöma "svenskars gästfrihet" som sämre än nordkoreaners känns helt enkelt lite larvigt.

Trots det en hyfsat läsvärd bok, även om man blir lite ledsen av att läsa det "försvar" han skriver om vad gäller kravallerna i Husby t ex. Har svårt att förstå att någon kan tycka att det är ett rimligt uppträdande/användning av skattepengar på något sätt - men det känns som att han inte bara förklarar det, utan även försvarar det.

[Åsa Svensson · Rating 4 out of 5]

Ett friskt perspektiv. Duraid Al-Khamisi skildrar med lika delar vrede och smärta hur styvmoderligt Sverige tar emot hans familj, som flyr från Irak i början av nittiotalet. Den nedåtgående klassresan från guldsmedsgatan i Bagdad till den slitna hyreslägenheten i Husby.

[Pia Bergqvist · Rating 4 out of 5]

Duraid Al-Khamisi has managed to share stories, his own and those of others, to help me better understand what it means to flee you country and try to make a life in Sweden.

[Maria Strale · Rating 3 out of 5]

Intressant men den genomgående bitterheten förtar sammanhanget och den stora bilden. Givande som skildring men hade väntat mig någon slags insikt. Det fick jag inte.

[E. · Rating 3 out of 5]

Poetisk och viktig.

http://emmahakansson.se/2015/11/regne...