Tecknad serie baserad på Harry Martinsons science fiction-epos-poem "Aniara".
Förlagets beskrivning: "I Knut Larssons händer blir Harry Martinsons stora rymdepos en lika ovanlig som spännande serieroman. Aniara är på samma gång en förtvivlans varning i kärnvapnens och de ekologiska hotens tid och det kanske starkaste uttrycket för Martinsons livslånga projekt att visa oss människans försök att se sig själv och sin roll i skapelsen.
Aniara publicerades första gången 1956 och fick ett storartat mottagande. Men kanske är det först idag som det fullt ut framstår som ett av vår tids konstnärligt och intellektuellt mest utmanande verk. Harry Martinson beskrev själv boken så här 1957: ²Vi tror att det räcker med att överlämna åt politikerna att klara en del praktiska samlevnadsdetaljer. Men vi måste alla känna vår delaktighet i världssituationen. Vi måste uppleva vårt medlemskap i kosmos och vår medansvarighet när förstörelsen släpps lös.”
One of those adaptations that requires familiarity with the original to make complete sense, partly because it feels very truncated, and I'm not a huge fan of the artwork either. Still, there are moments where it really works.
En tolkning som nog kräver att en känner till originalet. Illustrationerna är vackra och stämningsfulla, jag stannar gärna och tittat på detaljer. Den allmänna sci-fi-känslan är rolig, jag tänker dock på allt från Metropolis till Tom of Finland, vilket ger mervärde.
Sista boken för i år. Detta är min andra läsning av Aniara och tyvärr är jag lika förvirrad kring detta "storverk", begriper några bilder här och där, imponeras av rimmet men i övrigt behöver jag en tolk. Jag är nog för begränsad och för enkel människa för att förstå. Ingen kärlek uppstod tyvärr. Inte en enda gnista. Ledsen Martinson men din storhet går mig förbi.
Förstår tyvärr inte poängen med denna serienovell baserad på Aniara. I min mening tillför den inget nytt eller spännande och känner man inte till Aniara sedan tidigare tror jag knappast man begriper den alls.
Definitivt snygg, men också ganska tom bok. Vi bjuds på några häftiga bilder och scener, men Larsson skrapar mest på ytan och lyckas inget vidare med att förvalta de episka vidderna eller det existentiella djupet från Martinsons fascinerande, myllrande text.
Obegriplig om man inte redan läst originalet. Förmodligen inte helt lättbegriplig då heller. Svårt att bry sig om det som händer.
Hade inte väntat mig en så erotisk (och ibland rentav pornografisk) anstrykning i bilderna som känns fetischistiska likt Crepax men som tecknade av Max Andersson.
Most is already said in previous reviews - the afterword by Harry Martinsson is the best part. I do enjoy something in the visual style, specifically when comparing it with the more modernised 2019 movie version.
Mäktigt och märkligt illustrerad, får mig att vilja läsa om Aniara. Tycker inte riktigt den bär hela vägen och är en goldonder ganska främmande från den jag möte i Martinson epos men finner den ändå väldigt suggestiv och spännande.
I don't know, I didn't quite feel like this book really captured the essence of Aniara, but a reading experience is such a personal thing so there really wasn't that big of a chance this book was gonna work from the beginning. I just felt like this book didn't get how openminded the observer were and i felt like all of the woman charachters were way to sexual.
En seriebok baserad på Aniara men som tolkar om den, mycket mer sexuell men fångar samtidigt mycket av det underliga i Aniara. Känslorna skalas ner lite i förmån för det kroppsliga. Kanske inte lika stark som grundmaterialet men fanns absolut intressanta delar i denna också.